Har läst Punkindustriell hårdrockare med attityd av Louise Halvardsson, en ungdomsbok som jag bland annat stoppade ner i den där bokkassen som vi gav 25 spänn på loppis för häromdagen. Först trodde jag att det var någon slags avhandling om ungdomskultur, för baksidestexten var så lam och intetsägande att det var nära att jag ställde tillbaks den i hyllan igen. Men sen bläddrade jag lite i den och kände att den nog var värd en chans. Ett rätt så bra beslut, visade det sig. Boken handlar om Amanda, som går på gymnasiet i Nässjö i slutet av 90-talet och som inte riktigt vet vem hon är eller vill vara, och så får man hänga med bland småstadstristess och tonårsfyllor och åka till Hultsfred och ha existentiell ångest och allmän vilsenhet och vem är ens kompis och vem är inte det och bli kär i någon bara för att han visar lite intresse på fyllan, typ. Jamen been there done that och igenkänningsfaktorn var bitvis väldigt hög. Välskriven bok med bra språk och bra dialog. Tyckte dock att berättelsen var något lång och mot slutet började det kännas lite tjatigt. Om man är tonåring i en småstad så HÄNDER det ju verkligen inte speciellt mycket så det kan man ju inte säga så mycket om egentligen, men man måste ju inte heller fylla sida upp och sida ner med det bara för att man ska ha med hela gymnasietiden (eller vad det nu var för anledning att dra ut så på det). Den här boken får tre och en halv folköl av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar