Alltså här händer det grejer ska ni veta. Inte nog med att ambulansen hämtade Katla, den hämtade en annan granne (dock snäll) häromdagen också. Med tanke på att vi, som om ett par år kvalar in som "ett par i femtioårsåldern" är bland de yngsta på gatan så borde ambulansen gå i skytteltrafik, kan man ju tycka. Båda ambulansresenärerna verkar ju dock vara hemma och vid god vigör igen, men då händer väl nästa grej, nämligen denna:
Vår tomt är en såkallad stekpannetomt, vilket innebär att den liksom ligger bakom en annan tomt och uppfarten (stekpannans handtag) är en del av tomten istället för ett servitut på den framförliggande tomten. Det innebär bland annat att vi har världens längsta uppfart att skotta när det är snö.
Vi bor ju vid foten av Linderödsåsen, vilket innebär att hela byn lutar åt alla håll och kanter, själva centrum ligger liksom nere i en håla. Vår tomt lutar åt ett håll, gatan lutar åt ett annat håll, vilket innebär att vår jättelånga uppfart ligger i jämnhöjd med grannens där den börjar och med en nivåskillnad på någon meter där det är som högst där uppfarten slutar uppe på gårdsplanen, på ena sidan, och tvärtom mot grannen på andra sidan. Låter det krångligt? I alla fall innebär det att ena sidan av uppfarten utgörs av en mur och den andra av ett stu-u-u-p, som stagas upp av en annan mur. Jag tycker det är svinläskigt att backa nedför uppfarten utan håller hellre på att trixa en kvart med att vända på gårdsplanen (som inte är speciellt stor) eftersom jag inbillar mig att jag antingen ska skrapa bort all billack mot ena grannens mur, alternativt halka ner på fel sida stupet åt andra hållet.
OCH IDAG HÄNDE DET ALLTSÅ. Dock inte mig, ska jag väl säga med en gång, inte heller var det någon bekant, utan det var någon som trodde att vår uppfart var en genomfart, kom upp på gårdsplanen, insåg sitt misstag och sedan skulle backa ner igen lite snabbt och lätt. Och kom för nära stupet, så bilen blev stående med två hjul i luften som i någon himla Indiana Jones-film (fast där är det ju kanske ett kilometerdjupt stup och inte 50 cm och så är de ofta jagade av nazister eller ryssar, och den här personen skulle bara skjutsa en kollega till jobbet).
Jaha, bärgningsbil städslades och kom efter ett tag. Jag har hittills varit så lyckligt lottad att jag aldrig behövt anlita bärgare, men jag hade väl en föreställning att de skulle komma och blåsa upp bilen i ett litet nafs, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det var liksom inte bara att koppla på en bogserlina och dra, för bilens underrede vilade på muren och vänsterdäcken hängde som sagt i tomma intet. Muren, förmodligen hopsmäckt av förra ägaren till vårt hus, är inte heller jättestabil. Nu blev både vi och grannarna synnerligen engagerade. Bygglampa, ficklampor, SJ-pallar, brädbitar, extra domkraft och Gud vet allt skaffades fram i en hast. Sedan tog det säkert en halvtimmes fixande och trixande innan vi med gemensamma krafter kunde putta så att bakhjulet stod på fast mark. Sen tog det minst ytterligare en halvtimme innan det gick att staga upp framhjulet med pallar och brädor och grejer och sen fick vi putta med gemensamma krafter igen och till slut stod bilen med alla fyra däcken på uppfarten.
Vet inte riktigt hur bärgaren hade tänkt lösa det annars? Det är väl inte så att alla tillbudsplatser bistår med ett gäng stadiga SJ-pallar (som vi råkade ha hemma på grund av att pelletsbilen kom en dag för tidigt och vi därför inte hann ställa fram de pallar som skulle skickas i retur), jättetjocka plankor, extra domkrafter och inte minst 4 vuxna människor som kan hjälpa till att putta? Menar inte att framhäva oss som EXTRA REDIGA, utan är mest bara nyfiken på hur de fixar sånt annars. Fast det kanske inte finns såna där lutande stekpannetomter någon annanstans än här.
Ja, men slutet gott allting gott. Sen höll bärgningsbilen på att backa ner grannarnas soptunna, men den klarade sig. Känns som att dramatik-kvoten är fylld och det är bara den 4 januari. Vad ska 2016 bära i sitt sköte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar