Jaha, så sitter man här med maxpuls IGEN, efter att ha kastats mellan hopp och förtvivlan i en otroligt tät och spännande måstematch, där Sverige låg under med ett eller två mål i princip hela andra halvlek, segade sig ikapp och sen räddade väl ryssen eller så blev det svenskt tekniskt fel eller rysk straff och så drog de ifrån igen. Med mindre än en minut kvar stod det 28-27 till Ryssland och det var rysk boll, men sen hände det fantastiska: med sådär en halv minut kvar schabblade ryssarna bort bollen och någon svensk, hann inte se vem, snappade tag i den, passade till Johan Jakobsson som älgade mot mål och dunkade in den till oavgjort. PUH är väl ordet. Till och med min man, som hatar sport och som deklarerat att han inte tänkte se en sekund handboll, satt som klistrad och vrålade i slutsekunderna.
Roligt förresten att se Torgovanov igen, den gamle ryske 90-talsspelaren som var så lik Gunde Svan och som nu är coach. Dock hade han lagt på sig en tjugo trettio kilo så den där likheten var inte fullt lika påtaglig längre.
Aja. Drömmen om em OS-kvalplats lever vidare, som en sportjournalist skulle ha uttryckt saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar