torsdag 28 januari 2016

Semlor

Jag erkänner utan omsvep: jag älskar semlor. Har inga som helst problem med att de börjar säljas kvart över julafton, för mig hade man gärna fått sälja dom året runt (men med tanke på vilka kaloribomber de är så är det kanske tur för mig att det är begränsat till en del av året). Däremot har jag rätt höga krav på semlan. Bullen ska vara luftig, absolut inte torr, och så får det inte vara för mycket kardemumma för då får jag halsbränna och det förtar lite av njutningen inte bara efteråt, utan även under tiden eftersom jag naturligtvis äter semlan ändå, fastän jag vet att jag kommer att få halsbränna efteråt. Men lite kardemumma måste det ändå vara för att inte bullen ska bli helt tam och menlös. Svår balans det där. Sen får det inte snålas med mandelmassan, och den ska vara riktigt gjord, alltså blandad med inkråm och grädde. Grädden behöver det däremot inte vara såna djävla mängder av som många tycks tro. En riktig Semla™ har enligt mig bara precis så mycket grädde att det blir max cirka en tesked per tugga.

Sen är jag rätt så ortodox ifråga om konceptet Semla™. Det ska vara en vanlig vetebulle, inte någon himla wienersemla eller karlsbadersemla eller annat nypåfund. Förra årets uppfinning, semmelwrappen, bojkottade jag av ren princip för jag tycker att om man är så djävla stressad och om sig och kring sig att man inte ens kan sitta ner och ta en fika i lugn och ro vid något enda tillfälle under veckans etthundrasextioåtta timmar så ska man  fan inte ha någon semla heller. Är lite allergisk mot koncept som lanseras som tidsbesparande och som man liksom förväntas utföra i farten.

Men hur som helst, förra veckan när jag stod och skulle inhandla veckans kvot på Café Sandhem i Vä så såg jag att de hade börjat med semlor som såg ut som korv med bröd. Kände mig lite YOLO så jag bestämde mig för att testa. Det var alltså som ett korvbröd och så låg det mandelmassa där korven skulle ha legat och grädde där man kan tänka sig att senap och ketchup placeras, och så lite florsocker på det. Och det var faktiskt inte så tokigt. Gott, men framför allt väldigt lätt att äta. Nackdelen med semlor är ju att de är rätt svåra att äta med värdigheten i behåll. Äter man med sked så är det svårt att dela bullen om den inte är exakt alldeles nybakad, och det är den sällan, äter man utan sked får man ofelbart nyllet dekorerat av grädde och/eller florsocker. Och sen måste man, enligt mig, liksom äta runt om för att ha kvar mandelmassa till den sista tuggan, vilket inte heller det låter sig göras utan kladd och klet.

Men korvmedbrödsemlan! Den var ju liksom homogen rakt igenom och lätt att hålla i näven. Det var faktiskt inte ett så dumt påfund ändå. YOLO!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar