Nu har forskare kommit fram till att kvinnor som dricker mjölk löper en ökad risk att dö i förtid. En sån himla tur för mig då, som inte har druckit mjölk sedan jag var spädbarn. Har alltid fått höra att jag kommer att drabbas av vitaminbrist, kalkbrist, benskörhet, allmän ohälsa, restskatt, vägglöss och mjöldryga samt dö i förtid bara för att jag väljer vatten som måltidsdryck.
På väggen i matsalen i skolan som jag gick i när jag var liten så satt det en affisch på ett präktigt blont ariskt A-barn som klunkade i sig ett stort glas mjölk som om det inte fanns någon morgondag samt ett litet förtvinat mörkfärgat barn som satt och pinades med en kopp kaffe. MJÖLKPOJKEN STOR OCH STARK - KAFFEPOJKEN LITEN OCH SVAG löd den pedagogiska texten till vilken ens måltider skulle inmundigas med mjölk som enda alternativ. Det var liksom inte tal om mjölk eller vatten, utan det var mjölk eller mjölk som gällde. Eller i mitt fall: mjölk eller ingenting. Vägrade konsekvent och styvnackat att dricka mjölken och drog på mig mattantens (skolan var så liten att det det räckte med en) ogillande och information om hur tacksamma "barnen i Afrika" (a k a KAFFEPOJKEN antar jag) skulle vara om de hade fått mjölk att dricka.
Mina mjölkupplevelser efter spädbarnsåren är följande:
1. En gång när jag var på läger med kyrkan och vi skulle bo i något missionshus där det inte fanns något vatten, alternativ hade vattenledningarna frusit (minns ej detaljerna men det var i alla fall på vintern så det var väl inte helt osannolikt) och vi hade varit ute och åkt skidor och pulka och jag var jättetörstig och det enda som fanns var MJÖLK, direkt från någon gård i närheten (i en sån där mjölkkanna som bönderna förr satte på mjölkpallarna så att mejeriet kom och hämtade, innan jordbruket rationaliserades såpass att varje gård fick en egen mjölktank och mjölkbilen blev tankbil). Alla fick stoppa ner ett glas i kannans öppning och förse sig. Drack EN klunk eftersom jag var så HIMLA törstig, men valde sedan att äta snö resten av tiden för att släcka törsten.
2. När jag var ung, gravid och hade halsbränna från HELVETET och ingen hade berättat att det fanns typ medicin mot detta, eller att det åtminstone lindrar lite om man dricker mineralvatten, utan det enda djävla värdelösa husmorstipset jag fick från barnmorskan var "drick ett glas mjölk". Det gjorde jag, motvilligt. Utblandat med cirka 25 skedar O'Boy. Gillar inte O'Boy heller, i alla fall inte efter den dagen. Inte fan hjälpte det mot halsbrännan heller.
3. Näpp, det var det hela. Så om man utgår från den där studien som skulle visa att mjölkdrickande kvinnor dör i förtid så kommer jag förmodligen att leva i evighet. Äter ju dessutom sjuka mängder kål, och man kan ju knappt öppna en tidning utan att det sjungs lovsånger till brysselkålets, broccolin, vitkålshuvudet och blomkålets livsförlängande egenskaper så att det står härliga till.
Fast jag äter det mest för att det är gott. Räknar nu kallt med att jag ska bli 250 år i runda slängar. Omkring år 2217 så kommer det kanske en forskningsrapport som påvisar att kål är livsfarligt och att MJÖLKPOJKEN hade rätt en gång för alla, och då får jag väl ta och kasta in handduken. Men inte förr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar