En (fd men ej sd) syndare gör avbön

Jag hör till den kategori människor som har tyckt att negerbollsdebatten har varit skitlöjlig, i samma klass som tjafset om att Herr Gårman ska ha kjol. Det är inte oviktigt i sig, men det tar liksom bort fokus på det som för mig verkligen är viktigt, till exempel (i det senare fallet) ojämlikheten i lönefrågor, diskrimineringen inom idrotten, den snedvridna könsfördelningen i allt från föräldraledighet till bolagsstyrelser och så vidare. Viktiga grejer som liksom blir förlöjligat och bortskrattat och feminismens kärnfrågor drunknar i en pseudodiskussion om trafikmärken.

Samma med negerbollarna. Jag tillhör ju generationen som är uppvuxen med att man säger neger som ett sätt att beskriva hur någon ser ut, och när jag växte upp tror jag inte att någon ens reflekterade över att det skulle kunna uppfattas som stötande, skyddade från omvärlden som vi var därute på landsbygden. Det fanns ju inga negrer, de enda med invandrarbakgrund var någon enstaka finne samt en karl som kallades Turken, fast han var visst svensk trodde man (han var lite enstöring sådär, så ingen visste riktigt). I bakböckerna finns recept på såväl negerkyssar som judebröd och gudvetallt, Pippis pappa var negerkung på Kurrekurreduttöarna och generationen innan min hade en ABC-bok med ramsan Negern är så ren och fin, titta på hans glada min för bokstaven N, illustrerat av en liten svart pojke som satt i en badbalja och tvagade sig som en besatt. Och var något riktigt illa kunde man häva ur sig JAG TROR JAG BLIR MED NEGERBARN utan att någon tyckte att det var rasistiskt för det.

Och jag erkänner, jag har tyckt, när den här negerbollsdebatten började för ett antal år sen, att AMEN GUD VAD LÖJLIGT, JAG HAR MINSANN ALLTID SAGT NEGERBOLL OCH DET KOMMER JAG ALLTID ATT GÖRA. Och att jag har ju känt folk, färgade eller vad man ska säga, som har blivit djävulska ovänner om huruvida de ska betrakta sig som svarta eller bruna och kan de inte ens själva komma överens om vad de ska kalla sig, hur ska jag då kunna benämna det hela så att ingen tar illa upp?

Ja. Det var då, ska jag väl poängtera. Det var innan Sverigedemokraterna började bre ut sig, snylta in sin förgiftade politik i fikarum och hemma i tv-sofforna, innan de kom in i riksdagen, innan de fick TRETTON DJÄVLA PROCENT av rösterna i riksdagsvalet, innan Sverige blev ett annat land att leva i än det jag växte upp i. Då känns negerbollsdebatten och den nyss uppblossade Pippi Långstrumpdebatten plötsligt extremt futtig, och helt plötsligt står jag dessutom där med i princip samma argument som nån djävla Jimmie Åkessonanhängare. Det duger ju faktiskt inte. Det duger verkligen inte.

Nu är det så här: I Sverige finns ett antal människor med ickesvensk bakgrund. Och antingen kan man tycka att det är berikande med mångfald, ha förståelse för att folk vill fly krig och fattigdom och elände och tycka att vi som ändå har det rätt så bra nog kan maka lite åt oss för att hjälpa de som inte har det så bra*. Eller så tycker man inte det, och i det senare fallet så är det väl då man skriver under sin inträdesansökan till eller åtminstone lägger sin röst på Sverigefuckingdemokraterna. Gör man inte det så anser jag att då får man helt enkelt tugga i sig att världen har förändrats, hänga med i svängarna och GILLA LÄGET. Så djävla svårt är faktiskt inte det. Och så djävla viktigt för mig att få säga negerboll och negerkung** är det inte att jag är beredd att ställa mig på samma sida som Jimmie Åkesson och Björn Söder i den frågan. Så att. Jag tar tillbaks. Jag ändrar ståndpunkt. Från och med nu finns ordet "chokladboll" även i min glosbok.

Och sen hittade jag den här bilden på Facebook och kan inte säga annat än att jag tycker att den är KLOCKREN.

* Därmed inte sagt att den invandringspolitik som förts hittills är okej, men det är ju inte precis invandrarnas fel att det inte finns några jobb och att de som inte har några jobb med få undantag hamnar i miljonprogramsområden eftersom där är billigast att bo och så blir det segregation, utanförskap, social skiktning och annat piss. Men det handlar om samhällspolitik. Att det i och med segregationen uppstår problem hos människor som lever segregerat från samhället.

** Den minnesgoda kan säkert erinra sig att jag i denna blogg har ondgjort mig över över att man vill censurera Tintin i Kongo, och det tycker jag fortfarande är löjligt. Historien är som den är, Tintin är för vuxna människor och vuxna människor borde ha omdöme nog att avgöra att detta är ett uttryck för den rådande tidsandan 1930. Vill man förkovra sig i rasistisk litteratur är för övrigt en av världens mest lästa klassiker "Borta med vinden" ett utmärkt exempel på hur människosynen var i amerikanska södern i mitten av 1800-talet. När det handlar om Pippi Långstrump så har jag inte följt debatten jättenoga men anser att barn kanske inte riktigt har den förmågan att sålla vad som hör till en tidsanda de inte ens känner till innebörden av, och att det inte på något vis förändrar historien till det sämre om Pippis pappa bara är "kung" på Kurrekurreduttöarna. Eller ens vad han har på de där djävla Kurrekurreduttöarna att göra, det är ju ändå en så ytterligt liten del av historien att det kan väl fan kvitta om det ens nämns.