Jag är inte den som inte använder ändelsen -is när jag vill skoja till det. Exempel: "Det var lite halt i morse, men jag körde efter saltis*, så det var lugnt". Min man tycker detta är astöntigt, jag kan tycka det är lite roligt ibland, åtminstone när det är jag som uttalar orden med en lätt ironisk glimt i ögat. Dör dock en smula när folk använder det i tid och otid utan någon som helst distans till företeelsen. Typ: Jag hann inte hämta på föris, så mina svärisar gjorde det och sen åt vi mellis allihopa. Vad är detta egentligen, kval till nästa olympiad i debilt språk?
Eller som i morse när de sa på radion att "kvällsisarna" hade publicerat bilder på en sydafrikansk högerman som tros ha starka kopplingar till Palmemordet enligt författaren och journalisten Stieg Larsson (RIP), vars egen utredning om Palmemordet (15 flyttkartonger enligt samma källa) nu kommit fram i ljuset på något sätt som jag inte uppfattade eftersom jag blev blockerad och fick lite tunnelseende av användandet av dagisspråk i public service. När exakt blev KVÄLLSISARNA en officiell synonym till ordet "kvällstidningar" och exakt när blev det okej för folk som pratar i radio att låta som om de jobbade på dagis i en annan del av Köping. LÄGG NER. Sådär, nu var det sagt.
* Saltbilen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar