söndag 9 februari 2014

När jag ligger med Stephen King

Halvligger i soffan och kollar på isdans. Nä, det gör jag inte, men det står på i bakgrunden. Tycker vinter-OS är perfekt bakgrundsljudkuliss, men aptråkigt att titta på. Eller rättare sagt: det är lätt att bli sittande och slöglo med halvöppen mun och så plötsligt har det gått två timmar utan att min värld på något vis har berikats, bara fördrivits. Stoppa detta.

Ska strax ägna mig åt Stephen King istället. Jag har för närvarande nästan som ett distansförhållande med honom, för vi umgås bara på helgerna. Det beror främst på att 22/11 1963 är en bok som inte riktigt passar att ligga med i sängen, för stor och tung helt enkelt. Och i veckorna blir det inte riktigt tid till att läsa annat än i sängen innan läggdags, det är jobb och hundpromenader och träning, och så är det post och tidningar som liksom ligger lite före i läs-pipelinen, och när allt annat är undanstökat så ligger det väl alltid någon dvd-box och pockar på uppmärksamhet. Det är lite sorgligt, men så är det.

Men på helgerna! AH. Vi har det så fint, jag och Stephen. Först vaknar jag tidigt (eftersom jag är så löjligt kvällstrött att jag sällan håller korpgluggarna öppna efter kl 22.00 och denna helgen som har varit fylld av hundaktiviteter tror jag inte ens det), äter frukost och ger mig ut på någon form av äventyr. Kommer sedan hem, nöjd och belåten, och så ligger han där och väntar på mig. Vi har redan haft en härlig stund i soffan framför kaminen i eftermiddags, men jag vill nog ha lite till såhär på kvällskvisten. Hehe.

Vissa böcker vill man ju liksom ransonera så att de inte tar slut för fort. 22/11 1963 är en sån bok. Fast när den tar slut (är väl lite drygt halvvägs nu, för vi umgås ju som sagt bara på helgerna, Stephen och jag) så har jag Doktor Sömn. AH. Vad fint det kommer att bli den här våren.

Och äntligen har snön börjat smälta. Idag gick jag i skogen för första gången på flera veckor, och det i gympaskor. Blev bara lite blöt om fötterna, men det kan jag ta med jämnmod. Nej, nu pockar Stephen på uppmärksamhet, hejdå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar