Idag har jag verkligen haft en heldag med min kropp. Först ut var besök hos tandläkaren. Om min förra tandläkare kan man säga att han var väldigt bra plus snygg. Om min nya tandläkare: eventuellt inte lika snygg, men vad gör väl det när han var ÄNNU bättre. Så himla lätt på handen. SNÄLL. Empatisk och inkännande och jag vet inte allt. Går det bra? frågade han efter tio sekunders petande och precis när jag hade kväkt fram ett "aa-aa" som skulle betyda "ja" så råkade han riva mig på läppen med sin vassa petsak (kan inte tandläkarglosorna) så att det började blöda. Men det kändes som en petitess i sammanhanget och dessutom bad han om ursäkt. Inte alls som Folktandvårdens 70-talstandläkare som nästintill kunde ha varit hämtade från SS hela högen.
Fick även min käkmuskulatur undersökt efter att vi pratat om spänningshuvudvärk. Oj, ja här har du verkligen rejält med muskler, var kommentaren. Vet inte om det var en komplimang, men jag tror inte det. Hur som helst hade jag inga hål och bara pyttelite tandsten, så glad i hågen och 795 kronor fattigare styrde jag kosan därifrån.
Susade tillbaks till jobbet, jobbade lite och sedan var det dags att bege sig till medicinmannen med höften från helvetet. Nu har jag fått min dom slash diagnos. Eller diagnoser. Antingen är det en inflammation i slemsäckarna eller en överbelastningsskada, troligen det senare men det spelade inte så stor roll eftersom båda skulle behandlas på liknande sätt, nämligen med stötvågor. Stötvågsbehandling går till som så att man tar någon slags bultpistol och slår sönder muskelfibrerna så att de läker om rakt och fint istället för lite hur som haver som de tydligen gör av de småbristningar som uppstår vid när muskeln överbelastas och detta ignoreras. Så nu har jag fått stötvågsbehandling och ska hålla mig i någorlunda stillhet i två dygn och därefter ska jag leva "som vanligt" fast inte träna. Fan vad trött jag blir på alla direktiv som har haglat runt min livsstil denna vinter. Först skulle jag träna som vanligt, sedan skulle jag inte på några villkors vis träna utan bara vila, sedan skulle jag ägna mig åt aktiv vila, sedan skulle jag rehabträna, osv osv. Fan så träligt detta är. Känner dessutom att mitt FRISKIS OCH SVETTIS-kort känns lite bortkastat. Eller ja, nu är det väl i och för sig långt till sommaren, jag är nog egentligen mest rädd för att folk ska tro att jag är en sån som börjar träna på nyårsdagen och har tröttnat några veckor senare.
Nu: SoA, sedan läggdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar