lördag 16 mars 2013

Lördagsbiten

Solen skiner från en klarblå himmel och det hade varit en alldeles underbar vårdag om det inte varit a. snö och b. minusgrader. Kanske inte långt inne i någon hörna vid en husvägg där det är lä och solen står på, men i övrigt så hånflinar Kung Bore rätt så rejält. Tog med mig taxarna och pulsade iväg på en 12-kilometersrunda och kom tillbaks med skoskav. Hade jag haft mina gympaskor hade det här aldrig hänt, men när fick man PULSA FRAM genom Skåne i mitten av mars senast? Men ja, det är ju bara att gilla läget som det så vackert heter.

Har suttit och petat med trista bankärenden en stund nu. Eller så värst trista är de egentligen inte, vi ska nämligen lösa ett Sparbankslån med hjälp av ett JAK-lån, men det krävde lite pill och tankemöda. Läsa igenom villkor, skriva på papper och föra över slantar för att täcka de initiala kostnaderna. Eftersom vi lider svårt av att betala sur röv-ränta, om än aldrig så låg, till en rik bank, så känns det mycket bra i själen att flytta en del av lånebiten till en räntefri bank. Hade gärna flyttat över hela huslånet, men då drar månadskostnaden iväg till lite väl rejäla summor, så vi tar en bit i taget.

Innan gjorde jag müsli och läste i Martina Haags bok Heja heja. Det har inget samband mer än att det skedde samtidigt. Älskar Martina Haag, fast just den här boken, som går ut på att peppa sig själv att börja springa, var väl kanske inte riktigt vad jag behöver just nu. Lider ju inte det minsta brist på pepp och motivation, vad jag behöver är en ny kropp. Så nu låg jag på soffan och läste och kände suget efter att springa lopp. Jag vill springa lopp! Det spelar ingen roll att jag är jättelångsam och eventuellt har bland de sämsta kilometertiderna i Sverige, jag vill ändå springa lopp, det är så himla kul. Men vad hjälper det att anden är stark som urberget när själva kroppen är ett djävla måndagsexemplar?

Nog om det innan jag blir bitter. Jag rekommenderar ändå denna bok till alla. Trälar på med MONS Kallentofts Den femte årstiden också, den tar visst aldrig slut. Den är väl någorlunda okej, men det är ingen direkt spänning än, och nu har jag ändå kommit cirka halvvägs. Men jag skulle nog lätt kunna lägga den ifrån mig och...liksom glömma bort den. Men jag ska igenom den. It's a promise.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar