Nu har jag sett andra avsnittet i Peter Birros Upp till kamp, och nu är jag fast. Den rätt så trevande handlingen i första avsnittet tog sig rejält i avsnitt två och jag är så grymt imponerad, det är så sjukt snyggt gjort. Jag längtar redan till avsnitt tre. Jag längtar efter att serien ska släppas på dvd så jag kan se den igen och igen och igen och riktigt insupa alla detaljer. Jag blir glad i själen över att det görs så snygg film.
Och så blir jag nästan tårögd när pappa militär står och möter och kramar om sin vapenvägrande son när denne släpps ut från fängelset. Och när pappa varvsarbetare sitter och storgråter bakom ratten på sin Amazon för att han upptäckt att sonen knarkar. Fan så gripande, och för att citera Kasey Chambers: This is not Hollywood.
måndag 10 september 2007
Upp till kamp, ja tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar