Man who catch fly with chopstick accomplish anything

Idag har Barbie och jag varit och tränat Tai Chi. Jag är inte så enormt insatt i det hela, men det finns tydligen många olika falanger inom den läran. Den Tai Chi vi tränar när andan faller på heter någonting i stil med Shibashi och det betyder "arton rörelser". Eller så betyder det "du är dum i huvudet" och består av arton rörelser, jag vet inte riktigt skillnaden.
 
De arton rörelserna ska i alla fall göras samtidigt som man liksom målar upp en bild inuti sitt huvud. Alltså, man gör rörelserna en och en, inte alla arton samtidigt, och så ska man föreställa sig till exempel att man är en örn som glidflyger, eller så skingrar man dimman eller målar en regnbåge över himlen. Det är ganska flummigt när man står där och liksom svajar som gammalt sjögräs till sådan där gnällig österländsk musik. I början fick man liksom sköta sitt och absolut inte titta på någon annan, men nu går det bättre att hålla stilen och inte börja fnissa hjälplöst när man i själva verket ska visualisera att man breder ut sina stolta svanvingar över nejderna.
 
Fast jag måste hela tiden låtsas att jag är med i Karate Kid, annars har jag skitsvårt att fokusera. För om jag börjar tänka på vad jag gör, till exempel när instruktören med mild stämma säger Nu plockar vi ner månen från himlen...så tänker jag bara "men det går ju inte" och så börjar jag fundera på om det finns liv på Mars och så kommer helt plötsligt David Bowie in och tankarna går vidare till hur det kan komma sig att inte Iggy Pop har knarkat ihjäl sig för längesen, vad är hemligheten liksom? Eller när man ska låtsas följa en fjäril, då tänker jag mer på hur skitsvårt det är att artbestämma fjärilar. Dagfjärilar är väl ingen konst, men de andra, mal och mott och spinnare och mätare och svärmare och allt vad de heter. Fatta vad lurigt det är. 

Det är enklare att bara föreställa sig att man egentligen går i lära hos Mr Miyagi och att allt det här är någonting man inte riktigt förstår, i stil med Wax on wax off, men som sedan kommer att leda till stordåd i ett senare sammanhang. Eller kanske hellre att man är The Bride på utbildning hos Pai Mei i Kill Bill. Det hade varit någonting i hästväg det, att få lära sig Five-Point-Palm Exploding Heart Technique bara genom att låtsas att man går på en blomsteräng. 

Fast jag har en känsla av att det brister lite ifråga om koncentration hos eleven ifråga, att mina tankar far iväg lite väl mycket ibland och det är nog inte så här man lär sig en Flying Crane Kick på bästa sätt. Det är bara att erkänna att jag är helt kass på Tai Chi. Jag är nog egentligen bara riktigt bra på avslappningsövningarna efteråt. Man kan nästan säga att jag är något av en naturbegåvning när det handlar om att bara ligga stilla och inte göra någonting alls.