En bekant till mig har varit hos en andlig rådgivare för att få lite klarhet i dimman som omgärdar några av de stora besluten i livet. Alla sätt är bra utom de dåliga sägs det ju, fast vissa sätt måste väl ändå kategoriseras som mindre bra. En annan bekant till mig gick till en spåkärring när hon tvekade inför ett yrkesval, och när hon skulle på anställningsintervju uppmanade jag henne bestämt att, om hon fick frågan om varför hon sökt jobbet, mörka lite med att det var Saida* som fattat beslutet åt henne.
Men åter till den första vilsna själen i bekantskapskretsen. Den andliga vägledaren hade berättat att hon, min bekant alltså, hade en avliden släkting som oroade sig för henne. Och sådär är det ju jämt när man hör folk vittna om sina upplevelser med andevärlden. Det finns alltid någon gammal släkting på andra sidan som verkar ha mer koll på vad man har för sig än ens närmaste vänner i detta livet har, och de försöker dessutom alltid på ett skumt sätt liksom hinta om att det man gör är fel. Vad är det för mening med det egentligen? Och vad vet de om det? Om de nu sitter inne med facit så kan de väl berätta exakt vad man ska göra istället för att bara vara lite osaliga i periferin?
Jag måste dessutom säga att jag tycker andra sidan verkar ha enorma kommunikationssvårigheter. Kan de inte förmedla det de vill ha sagt på ett bättre sätt än att man måste betala ett medium 600 kronor i timmen för att få utrett att ens gamla faster Rut oroar sig för huruvida man har det bra eller ej så kan det väl kvitta. Det hade väl varit en sak om gamla faster Rut hade gett ett eller annat handfast råd som man kunde ha nytta av, typ "Köp aktier i Ericson NU, nästa vecka vänder det uppåt" eller "släng esset och behåll niorna så kommer du att få fyrtal i nästa giv", men det har jag aldrig hört talas om. De från andra sidan markerar bara lite närvaro så att man känner sig iakttagen, i bästa fall flyttar de ett föremål eller öppnar något skåp. Det är väl inte mycket att komma med, kan de inte använda sin fantasi och begripa att det inte är helt givet att det ska tolkas som "skilj dig från Pelle, han är en idiot som bedrar dig med blondinen i kassan på Konsum". Om de nu är så övernaturligt sinnliga att de kan uppfatta händelser från den här världen långt in i nästa så borde de väl även begripa att budskapet som förmedlas genom att en byrålåda oförklarligt öppnas eller stängs när man i själva verket menar något helt annat, är rätt svårtolkat. Å andra sidan finns det ju många nu levande, framför allt män, som kommunicerar på ungefär den här nivån eller möjligen något under, så man ska kanske inte ha alltför stora förväntningar på de avlidna, de har väl inte varit mer än människor de heller. Men om inte annat så har de ju uppenbarligen själva levt i den här världen tidigare och borde begripa att det inte är ett helt korrekt sätt att förmedla information på.
Jag skulle för övrigt bli gruvligt besviken om livet efter detta inte innebar något annat än en sabla massa bekymmer för folk i det förra livet. Jag är mer inne på att när jag väl passerat salighetens portar ska tillvaron handla om att dricka nektar, spela harpa och möjligen sortera lite moln då och då om man nu till varje pris måste arbeta även i nästa liv. Men i övrigt vill jag helst slippa bekymra mig om de som är kvar på andra sidan. Då om någonsin borde det väl kunna vara någon annans problem.
* Det var inte Saida utan någon annan, mindre känd, men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar