On with the show

I dagens aftonbladet.se kan man läsa om att en deltagare i såpan "Ensam mamma söker" betalat 10 000 kronor för en bröstförstoring. I samma artikel nämns att samma person varit kristen sedan 13-årsåldern och har en trygghet hos Gud. 

Jag vet inte vilken av de här sakerna som intresserar mig minst; man kan förmodligen säga att de ligger i samma härad vad gäller nyhetsvärde. Men bröstförstoringen irriterar mig mest, vad är det med kvällstidningsjournalister egentligen? Att sätta rubriker som Jag vill kunna ta ett steg tillbaka och låta en man styra i familjen är ju för fan upprörande. Att det finns kvinnor som år 2007 tycker så är i och för sig ännu mer upprörande, men jag har en känsla av att det inte precis är så orden fallit. 
Och att skriva om hur lyckliga människor som förstorat brösten blivit i en anda där skönhetsoperationer blir den universella boten mot komplex som piskas fram i en välfärdsvärld där kroppsfixering blivit ett ideal som kostar människor livet är moraliskt förkastligt. 

Jag hade hellre skurat offentliga dass utan betalning och med min egen tandborste och borstat tänderna efteråt än erkänt att jag var journalisten bakom rubriken Susanne från "Ensam mamma söker" talar ut om sina gelébröst". Min förhoppning är att även kvällstidningsjournalister har en trygghet hos Gud. De ligger nämligen mycket risigt till med avseende på onda ögat.