När Rob Halford var på soptippen...eller åtminstone nästan.

Idag lyckades jag observera när mätaren på min bil slog om från 12999,9 till 13000,0. Det kändes som ett stort och viktigt ögonblick. Eller kanske inte. Eventuellt är det i sådana situationer som man ska börja fundera på om ens mentala tillstånd är sådär stabilt som det borde vara, eller om ens liv verkligen är rikt på händelser värda att lägga på minnet.

Denna fantastiskt spännande tilldragelse inträffade när jag var på väg hem från soptippen. Eller "kretsloppsparken" som det heter här. Och det är hemskt dumt att åka dit på en lördag för det gör alla andra, och jag har sällan eller aldrig något sug efter att trängas med medelålders män i urblekta träningsoveraller som har hyrsläp med trädgårdsavfall efter sina blänkande nya penisförlängar-bilar. Men jag var så trött på att inhysa en elektronikkyrkogård bestående av en bänkdiskmaskin, ett tangentbord, en telefon och slutligen en router av märket D-link-för-dig-som-vill-ha-många-problem som jag många gånger sagt att jag rituellt ska bränna på bål, men det är inte så lätt såhär i sopsorteringens tidevarv. Så jag packade in allt i mitt vrålåk, grannarna frågade om jag skulle flytta och jag valde att inte lägga in en hoppfull ton i deras fråga eller besvikelse i deras ögon då mitt svar blev nekande. 

Besöket på kretsloppsparken påminde för övrigt inte så lite om filmen Jurassic Park. Minus dinosaurier, Sam Neill och irriterande lillgamla barn, så det var kanske inte så likt när allt kom omkring utan mest väldigt rörigt och med bilköer i det oändliga eftersom hela kommunen valt att förlägga sin lördagsförmiddag just där just idag. Jag fastnade en bra stund vid bergen av trädgårdsavfall och fick förmånen att sitta och andas in de mustiga ångorna av en väldig kompost i storleksordningen Kaukasus, men jag höll modet uppe genom att lyssna på Judas Priest i min mäktiga bilstereo. Jag försökte även föreställa mig Rob Halford på soptippen, iförd träningsoverall och slängandes säckar med ligusterhäckklipp tillsammans med sin pojkvän, men tanken svindlade som det heter.  

Till slut lyckades jag kryssa mig fram så pass mellan hyrsläpen att jag kunde dumpa min trötta elektronik och åka hem igen. Och då observerade jag hur mätaren på bilen slog om. Jag kan berätta att det var en otroligt spännande stund.