Nytt år och nya möjligheter eller kanske inte

Sitter och liksom försöker krama musten ur det sista ur julledigheten för imorgon börjar jag jobba igen. Ska dock jobba hemifrån torsdag och fredag så det blir lite mjukstart. Inte för att vi har en massa dresscode och grejer på mitt jobb, men det är nog ändå kanske inte okej att komma dit i pyjamas och sitta med fötterna på bordet och ha fördumnings-tv på i bakgrunden? Så brukar jag nämligen ha det när jag jobbar hemifrån. G-Ö-T-T.

Känner lite sug efter att komma igång och odla. Ja, det är ju alldeles för tidigt, men man kan ju få sukta lite. Har beställt tomatfröer och lite annat smått och gott som lär komma i dagarna. Det är dock rätt mycket att ställa i ordning i växthuset och sen vill jag även bygga ut mina kåltunnlar så att de blir lite bredare och lite högre, samt att de har någon bra konstruktion så att man kan fästa kålnät på dom utan att det behöver bli ett dagsverke att lyfta bort den. Ska också testa att måla alla pallkragar med vattenglas för att se om de förbannade mördarsniglarna blir avskräckta. Inte bara mördarsniglar, även pyttesmå vanliga trädgårdssnäckor kan ställa till det eftersom de är så små att man inte ser dom. Men de kan vara många. Och de är alltid hungriga.

Är också sugen på att beställa lite ägg och kläcka fram nya kycklingar. Tänkte försöka med Faverolle för de ska ju ha så fantastiskt gott kött sägs det. Plus att jag tycker Faveroller ser så kul ut, nästan som ugglor. Men det får nog vänta till i slutet av februari eller så.

Primärt längtar jag efter imorgon för då är soptippen öppen och då ska jag åka dit och slänga shitloads med skräp som är i vägen varje gång jag ska hämta ved. Ett problem med min man är att så fort han ser en tom yta någonstans så ska han belamra den med saker*. Som nu i carporten vedporten. Häromdagen skulle det bäras ner pellets i källaren. Det finns plats för tre pallar pellets, vilket innebär att det är tre kvadratmeter yta där de står. Efterhand som pelletsen eldas upp uppstår det tomrum på vilket min man lägger diverse skräp "så länge". Nu skulle det ner ny pellets och då fick skräpet läggas någon annanstans "så länge". Det ska ju till tippen, men den är alltså bara öppen två dagar i veckan och måndag är en av dom och i måndags var det röd dag. Så då hamnade det i carporten vedporten "så länge". Och varje gång jag ska hämta ved så är det som att vada fram bland grejer. HATAR DET. 2020 ska bli året då ordning och reda ska härska. Hear my voice.



* Det låter kanske som att jag bara klagar på min man, och jag vill därför påpeka att han har många goda egenskaper OCKSÅ. Men det här är faktiskt en jobbig grej. Han sparar på allt, vill (nästan) aldrig slänga något och har SÅ HIMLA SVÅRT att skapa ordning och reda. Allting ligger i odefinierade högar, eller förvaras i kassar eller väskor eller på första bästa lediga plats "så länge". Jag är inte på något sätt pedant, men detta är superirriterande eftersom a. jag hittar aldrig någonting bland hans grejer, b. jag absolut inte får flytta på någonting av detta för då hittar inte HAN någonting bland sina grejer (fast det gör han rätt sällan ändå om ni frågar mig) och c. man aldrig kan påbörja någonting bara sådär utan man måste alltid börja med att röja, och då ska det som röjs undan få plats någon annanstans. FEMTONSPELET FRÅN HELVETET om ni frågar mig. Men som sagt: i år ska bli året då ordning och reda ska råda. Feng shui meets Marie Kondo eller vad hon nu heter. Aja, den som lever får se.

A new make over is coming

Breaking news: VI SKA MÖBLERA OM. Eftersom vi inte är så himla intresserade av heminredning så har det hittills inte hänt utan allting står som vi ställde det när vi flyttade in för tio år sedan. Men nu ska det hända grejer! Vi ska ju både fixa i ordning i hallen också. Där har det hittills inte hänt ett smack, vilket beror på att vi ALDRIG NÅGONSIN kan göra någonting utan att det blir en trestegsraket av Guds nåde. Nu var min man först tvungen att bygga hyllor till arbetsrummet. Det är i och för sig i det närmaste klart nu, och sen är det egentligen "bara" att se ut en förnämlig garderobslösning för den ska vi köpa fix och färdig. Så det ska väl egentligen inte behöva ta så lång tid, tänker jag (enfaldig, jag vet).
Men så var det vardagsrummet då. Vi har två soffor och en fåtölj. Tvåsitssoffan och fåtöljen (som jag hade med mig i boet) är av märket Tomelilla från Ikea, underbart sköna och dessvärre tillverkas de inte längre och dom kommer ni att få bända loss ur mina kalla döda händer. Min man hade med sig en ful men fantastisk skön tresitssoffa, enda problemet med den var att den var jättegammal redan för tio år sen och inte blev den yngre och en dag fick vi helt enkelt nog eftersom fjädringen var så uttänjd att det kändes som att man doppade röven i golvet när man satt i den, och då var den plötsligt bara ful, vilket inte längre vägdes upp av fantastiskt skön. Vi hittade en ny på Blocket för några hundringar. Jag bryr mig inte jättemycket om hur möbler ser ut, bara de är sköna och sen behöver de såklart inte vara vita eller ha någon annan opraktisk ljus färg. Men min man hade oväntat mycket invändningar och tyckte att den även skulle vara estetiskt tilltalande. Soffan vi hittade kändes okej när vi provsatt den, men det gör väl alla soffor sådär inledningsvis? Och man kan ju liksom inte åka hem till främmande människor och slappa sig igenom en förmiddag med Vinterstudion i deras soffa bara för att den ligger ute på Blocket. Tänker jag i alla fall. Det visade sig snart att den nya soffan bara är snygg och inte alls skön. Den är något för smal, något för hård, armstöden är inte sköna utan man måste ha hundra kuddar för att kunna ligga bekvämt. Och så är den så djävla HAL. Vi har några fårskinn i den och det är fan i mig ett halvtidsgöra att hålla på och rätta till dom plus tidigare nämnda kuddar så att de inte hänger och slafsar halvvägs ner till golvet.

Jaha, men varför ligger jag inte i min jättebekväma Tomelillasoffa dårå, undrar väl vän av ordning, och det gör jag såklart, men då är det följande aber: Den står i vinkel i förhållande till tv:n, vilket innebär att man måste sitta med huvudet vridet för att kunna se på tv. Funkar ej med min kassa nacke för då blir det smärta. Dessutom står den, soffan alltså, lite för långt från bordet, vilket innebär att om man sitter och äter eller dricker något (vilket man ju gärna gör i sin soffa) så har man ingenstans att göra av det medan man till exempel bläddrar i sin bok eller löser sitt korsord.

Men nu djävlar ska det hända saker. Min man har nämligen retat sig på tv:ns placering, han tycker den är för långt bort från soffan. Jag bryr mig inte så mycket, men däremot stör jag mig på att allting ser så hafsigt och slafsigt ut. Det är liksom tusen grejer överallt alltid och ett hörn av tv-bilden skyms av en skivspelare som bara kan stå där den står och sen är det hemmabiosystem och tv-box. Vi har också VHS-spelare och kassettbandspelare för den som vill ut och strosa på Memory Lane och förstärkare och annat piss till detta som tar en massa plats. Plus i runda slängar arton miljoner dvd-filmer som ligger staplade på hyllor i detta vardagsrum. Det är inte så mycket det som stör mig som att det ALDRIG NÅGONSIN rensas bland dessa. Min man är en sån som alltid står och rafsar i såna där "tag två filmer för 79 kronor"-bingar eller ställ inne på Maxi och liknande, och kommer gladeligen hem med en hel näve filmer med jämna mellanrum. Ja, vi gillar ju film, men inte ALL film och jag har sagt åttahundra miljoner gånger att VI MÅSTE RENSA. Men eftersom han är något av en hamster så blir det aldrig av.

Men nu har vi inlett det nya året med att snacka ihop oss. Den fula soffan åker UT! Och så vinklar vi om Tomelilla så att den står rakt framför tv:n, som också ska flyttas närmare. Min man ska bygga en tv-bänk som ska svälja skivspelare, förstärkare, hemmabio och tv-box. VHS-spelaren och kassettbandspelaren åker UT (eller åtminstone ner i källaren). I det andra hörnet ska vi ha Tomelillafåtöljen, plus en till fåtölj som vi tänker oss hitta på loppis eller liknande.

Vi bestämde också att istället för att ha konsolhyllor till dvd-filmerna så skulle vi skaffa typ en Billyhylla. Hittade på Blocket ett stenkast bort och fick även en hörnhylla på köpet. Den ska vi ställa i det sista hörnet (mellan fåtöljerna) och sätta typ ett litet draperi framför och ha som SKÄMSHYLLA. Där bakom ska man kunna stoppa in allting som annars alltid ligger i högar på bord hemma hos oss. Tidningar som har lästs eller ska läsas, böcker, läsplattor, glasögonfodral, frökataloger, laddsladdar och liknande. Så låter man draperiet falla och det enda man ser är en hörnhylla och en tygbit.

Är SJUKT taggad inför detta. Nu ska i och för sig en ny trestegsraket sättas igång, för det är mycket konsolhyllor som ska monteras ner och skivor (vinyl, cd, dvd) som ska flyttas runt. Och så ska min man bygga Den Ultimata TV-bänken. Men men. Ser fram mot att få en liten känsla av rymd och TOMHET istället för att bo som skomakaren i Den Vita Stenen. Stay tuned for the spännande fortsättning.

Dagvill

Alltså, den här veckan känns ju minst sagt konstig. I söndags åkte jag till min syrra, vi plus min svåger och vår mamma skulle gå på handboll, Sverige-Egypten i Kinnarps Arena. Gäller ju att lägga sig i startgroparna inför EM som börjar nu på fredag. Kommer alltså snart att tråka ut er med ett antal (beroende på hur det går) blogginlägg med rubriker i stil med "HURRA! Sverige-Tyskland 24-21" eller "ÅH NEJ! Sverige-Danmark 21-24". Den här matchen var ju "bara" en träningsmatch, men otroligt spännande ändå och vi hade svinbra platser. Så det var lyckat i alla avseenden (middag plus den här upplevelsen var mammas 75-årspresent).
Åkte sedan hem till min syrra och drack vin och åt ost. Kändes som lördag, men det var ju söndag. Susade sedan hem till Skåne igår morse och det kändes väldigt söndagsaktigt. Men då var det ju måndag. Fast röd dag, men det var ändå ridning. Jag fick ingen ordning på någonting. Och idag är det tisdag, men känns väl som måndag för många människor som börjar jobba idag. MEN JAG ÄR FORTFARANDE LEDIG. Så jag vet inte vad det känns som. Ska i alla fall iväg och hålla hundkurs ikväll, så det blir lite struktur i tillvaron.

Vad jag annars har gjort idag: haft sovmorgon, gått i skogen med hundarna och sedan haft fri lek i trädgården. Har påbörjat arbetet att råttsäkra Villanelles gamla voljär, den som råttan grävde sig in i och bet huvudet av Snöboll i höstas. Ska lägga in putsnät i hela botten, vilket kräver att jorden först grävs bort och sedan lägga tillbaks igen i omgångar. Så det är ju lite att pyssla med där. Har väl gjort cirka en tredjedel, men det är ju ingen brådska att få det klart. Villanelle och de fortfarande namnlösa kycklingarna bor ju i en av kaninburarna medan renovering pågår. I den andra kaninburen bor Batmans förhoppningsvis blivande fruar, men det är klent med könsidentifieringen måste jag säga. INGEN har börjat gala än, än mindre lägga några ägg. Vaktlar blir ju könsmogna svintidigt, när de är 6-7 veckor eller så och de här är snart 4 månader. Måste vara vintern och bristen på ljus eller något. Både Batman och Villanelle ligger lågt och varken gal eller parar sig vad jag har märkt.

Men nu har det ju vänt och ska börja bli ljusare, och Mette-Marit har börjat värpa. Henne kan man fan i mig lita på i alla avseenden. Förra året värpte hon hela vintern igenom, inte varje dag men kanske varannan eller var tredje. Nu i år så har alla hönsen ruggat och haft äggläggningspaus sedan i oktober någon gång, men vem var först ut med att börja betala hyran igen? Mette-Marit såklart, på självaste nyårsafton till och med. Tror Brienne också är på gång att börja värpa igen, men de andra fortsätter att vila sig i form. Australorp-kycklingarna är snart fem månader och borde komma igång med värpandet snart. Gunde Svan, den klena lilla kycklingen, är med 99 % säkerhet en tupp om ni frågar mig, men så länge han inte gal så får han vara kvar. De andra tre är hönor. En har jag döpt till Kim Wall, för hon är inte rädd av sig fastän speciellt Jeanette kan vara en riktig taskmört när det gäller att ta plats på sittpinnarna till exempel. Sen är det två australorpar till som ser exakt på pricken likadana ut. De har inte fått några namn än för de går verkligen inte att se vem som är vem.

Gunde Svan, snart 5 månader

Gunde Svan som dygnsgammal kyckling

 

De två anonyma

Gunde Svan i förgrunden, Kim Wall i bakgrunden

Till stallet istället, v 2 2020, pt 1

Igår startade vårterminen, jag hade Pojken och det gick...sådär. Efter förra veckans dressyrträning så fick jag väl hybris eller nåt och förväntade mig stordåd, men de infann sig inte. Vi red en övning med tiometersvolter i varje hörn och en på långsidan, och det gick väl rätt bra men han kändes SEG och lite motsträvig. Sen galopperade vi, då brukar det lossna men jag tyckte inte riktigt att vi fick till det, han ville inte bära sig och det blev avbrott och slängtrav och jag petade med spöet och då blev han sur och kickade. Sen red vi en övning där vi skulle galoppera över bommar på böjt spår på kortsidorna och sedan nån bom på långsidan, DÅ lossnade han och kändes pigg och framåt och glad. Ja, då var ju lektionen såklart slut. Aja, det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om, som Ola Magnell skulle ha uttryckt det.

Till stallet istället, v 1 2020

Har varit på dressyrkurs två kvällar, som en liten mjukstart inför den kommande terminen som faktiskt börjar redan på måndag, fastän det är röd dag. Sånt skiter dom i på min ridskola. Förr, på den gamla goda tiden när allting inte alls var speciellt bra, så var det någon som inför varje termin fick sitta och räkna ut till exempel hur många måndagar det var i mars eller hur många torsdagar det var i maj och så räkna bort påsk och första maj och Kristi Himmelsfärd och sånt där, och sedan gjordes ett schema som man fick gå in och titta på varje månad hur mycket man skulle betala och det var nästan aldrig samma summa från en månad till en annan. Och utöver detta så var det ju någon som skulle sitta och kolla så att alla hade betalat rätt, och på den tiden så var det minsann inte bara att logga in på någon himla internetbank utan nej, då fick man brev med kontoutdrag från postgirot och så skulle man sitta där och pricka av och kolla och rätt ofta hade folk inte skrivit vad det gällde och kanske var det så att den som hade kontot inte hade samma efternamn som den som red och ja, ni fattar. Det var en himla massa onödigt och trökigt arbete. Nu är ridskolan igång oavsett om det är röd dag eller ej och terminen börjar och slutar så att alla rider lika många gånger och därför också betalar lika mycket varje månad. Skitenkelt ju.
Ja, i alla fall. En liten dressyrkurs tyckte jag gott att jag kunde unna mig efter att ha legat på sofflocket i rätt så många dagar. Fick Pojken, hurra, och jag kan väl säga som så att vi har jobbat. Första passet kändes han seg och stel och ovillig till att börja med, sen blev det som vanligt att han lossnade i galoppen och så var det då dags för huvudövningen som var skänkelvikning. Det är ju verkligen inte vår grej utan brukar resultera i att Pojken möjligtvis böjer halsen, skjuter ut bogen och går rakt fram i alla fall. Har försökt att förstärka med spö så att han ska lyssna mer på sidförande hjälper, men då springer han iväg istället. Men nu kom någon form av genombrott!!! För det är ju inte bara Pojkens fel att skänkelvikningarna går åt skogen, jag är ju inte heller någon stjärna och har svårt med koordinationen. Men plötsligt så fick vi till att a. jag kunde bromsa upp och samtidigt driva framåt på ett sätt som gjorde att Pojken b. plötsligt fattade att man skulle korsa benen. Det var ett riktigt halleluja-moment.  SÅ NÖJD.
Dag två värmde vi upp med en serpentin i vilken vi la en tiometersvolt i varje båge. Sån övning som är svinbra för Pojken, så han kändes lösgjord och härlig redan innan galoppen. Sedan red vi öppna i trav, vilket inte heller är en paradgren men det gick ändå riktigt bra. Och slutligen skulle vi fatta galopp från skritt på kortsidan och så galoppera med bogen in längs med långsidan. Bogen in gick väl lite sådär, MEN: fattade galopp från skritt (!) och det blev rätt galopp varje gång (!!) även i vänster varv (!!!). Nu kändes det nästan som att Bo Jenå skulle ringa och erbjuda mig plats i landslaget. Så himla härlig känsla när man får till det.
Status idag: fruktansvärd träningsvärk. Alltså, det har ju bara varit jullov i knappt två veckor? Man är uppenbarligen KLEN.  

Krisläge

Har läst Krisläge av Lucie Whitehouse. Den handlar om detta:

Robin Lyons har blivit av med sitt jobb på Londonpolisen, kan inte betala sina räkningar och måste flytta hem till sina föräldrar tillsammans med sin tonåriga dotter. Den enda som verkar vara glad över att hon är tillbaka i Birmingham är hennes vän Corinna.
När Corinnas familj råkar ut för våldsamma händelser och hennes man blir misstänkt för mord kan Robin inte stå bredvid när polisen undersöker brottet. Att det är hennes före detta pojkvän som leder undersökningen gör inte saken bättre. Robin påbörjar en egen undersökning som får henne att undra hur väl vi faktiskt kan känna människorna vi älskar och hur långt vi är beredda att gå för att skydda våra närmaste.

Det LÄT ju som en spännande berättelse, men tyvärr tyckte jag inte den var det. Kände mig mest irriterad på karaktärerna i allmänhet och på det gamla vanliga polis-med-halvtrassligt-förflutet-som-ska-vara-så-in-i-helvete-SVÅR-köret i synnerhet. Dessutom så var det så sjukt många karaktärer att hålla reda på, och det var väl en överdrift att påstå att de presenterades speciellt omsorgsfullt. Hatar när man måste sitta och bläddra tillbaka för att fatta till exempel vem som var Valerie och vem som var Samir och hur i helvete de hängde ihop med varandra om de nu ens gjorde det? Den här boken får två mindre ekobrott av fem möjliga.

Hej 2020

Jaha, då var det nytt decennium och allt. Känns precis som vilken dag som helst om ni frågar mig. Var N-Ä-S-T-A-N uppe till 12-slaget, men inte riktigt utan gav upp vid 23.30 och gick och la mig med hundarna. Smällandet var föredömligt koncentrerat till tolvslaget, när det gått en kvart av det nya året så var det tyst igen. Ingen hund brydde sig nämnvärt, skönt. Innan dess kollade vi på filmen I, Tonya, en film om konståkerskan Tonya Harding som min man hade rafsat åt sig i en 20-kronorsfilmslåda men den var faktiskt bättre än jag/vi trodde den skulle vara. Sedan kollade jag på två avsnitt av Atypical (har ransonerat kraftigt, men nu är den snart sluuut, snyft) och sen var det som sagt läggdags.

Idag händer ingenting. Gick två och en halv timme i skogen med hundarna i förmiddags, nu degar jag i soffan med någon form av vinterstudio på tv:n. Eldar brasa, ska strax läsa ut en bok som ska tillbaks till bibblan senast imorgon, det är väl ungefär vad som står på agendan. God fortsättning osv.