onsdag 30 september 2026

Till stallet istället, v 40 2026, pt 2

Igår var det teori och tömkörning (igen). Fick Cowboyhästen, en liten stor häst, betydligt behändigare i formatet än förra veckans jättehäst. Dock sades det om henne att hon var väldigt vinglig så hon var inte lätt att ha på töm. Tyckte dock att det gick rätt bra, nästan bättre än förra veckan, men det var såklart för att vi började i hennes lätta varv. Sen bytte vi till hennes svåra varv och då var det som två fyllon som var ute och örlade runt i manegen. Fick väl LITE koll på det efter hand, men det var verkligen med betoning på lite. Gud vad det var svårt, och vad hjälplös man känner sig när man bara har två tömmar att greja med och dessutom inte är ett dugg van. Men ja, det var väl en nyttig erfarenhet. 

Såg i nån lokal hästgrupp på Facebook att de som har Lille P, som jag var medryttare på för några år sedan, sökte ny medryttare till honom. Sug att svara: noll procent. Känns som att det är något skumt där, de var trevliga och så men på den tiden när jag var där hade de fyra hästar varav jag hade hand om Lille P och de andra tre upplevde jag mest var hagprydnader som de också letade medryttare till. Spola till nutid så finns utöver dessa två unghästar (det dräktiga stoets föl plus att hon fått ett föl till), de har skaffat två shettisar till barnen och för ett tag sen såg jag att de även hade köpt ett russ. Barnen är typ 2 och 4 år så det är ju inte som att de blivit för stora för shettisarna, plus att jag då och då ser att de svarar folk som söker en ponny att pyssla och rida med. Jaja, det är ju inte min sak men tycker upplägget känns lite märkligt. Om jag hade haft en egen häst hade jag absolut kunnat tänka mig att ha en medryttare, framför allt för att man inte ska behöva vara låst alla dagar i veckan, men det känns ju knepigt att behöva ha som ett helt system med folk som ska rida och ta hand om ens hästar. Tycker jag dårå. Men var och en blir väl salig på sin tro antar jag. 




1 kommentar:

  1. När jag var 15 ar skulle man prya, som det hette pa den tiden (praktisk yrkeslivsorientering tror jag det stod för) i tva veckor. En vecka fixade skolan att jag fick hjälpa till pa ett alderdomshem. Det var inte kul och luktade konstigt minns jag. Men jag tjatade mig till en vecka pa en hästgard. Min mamma hade en barndomskompis som tillsammans med sin man drev garden. Det var svinroligt!

    De hade t.o.m. en travbana sa jag fick sitta i en sulky och köra alldeles själv. Jag fick longera och hjälpa till med allt möjligt i stallet. En gang skenade en häst som jag skulle leda men jag höll i för glatta livet och till slut tröttnade den och jag fick beröm för att jag inte släppt taget. Ja, det var tider det. Tänk om man vore sa vältränad igen!
    /Annika

    PS. Om du far tid över sa ta en promenad i Vigelandsparken. Den ligger nära där jag bodde en gang i tiden.

    SvaraRadera