Vi har ju numera en såkallad elevportal i stallet, där man redan på eftermiddagen kan gå in och kolla vilken häst man ska rida (det finns såklart en massa andra finesser i denna elevportal också, men för vanliga dödliga är väl detta det huvudsakliga användningsområdet). Nu har jag ju haft Spanjorskan på måndagarna och Gossen på tisdagarna några veckor, och vår nya ridlärare L verkar inte vara en sån som byter runt på hästar bara för att. En av grejerna med att gå i specialgrupp är ju ändå att man (mer eller mindre) får ha samma häst hela tiden, och det har väl varit det enda folk generellt har varit pyttelite missnöjda med när vi hade K som ridlärare, att det bara var vissa som fick rida samma häst hela tiden medan andra fick byta nästan varje vecka. Jag hörde ju till dom som fick rida samma häst, Köttbullen, men då var det ju som att jag nästan inte FICK rida någon annan fastän jag ibland ville. Hur som helst, loggade in i elevportalen igår eftermiddag och GULP! nu skulle jag inte alls ha Spanjorskan utan helt plötsligt stod det Ånglokets namn. Jag gillar ju inte a. att rida nya hästar, b. att rida HÄSTAR, c. att rida hästar som är hetsiga och/eller springiga. Nu blev det en ridskolornas motsvarighet till Kinderägg, fast inte på ett bra sätt. Eller jag ska kanske inte säga att jag inte gillar att rida hästar, det är bara det att det känns så ovant och stort när man som jag nästan bara har ridit ponny. Och jag kanske inte heller ska säga att jag inte gillar att rida nya hästar, för ridning är ju ridning, men jag tycker det är lite jobbigt innan man vet var man har dom. Hetsiga och springiga hästar är jobbiga när jag känner att det inte finns någon kommunikation, och så blir jag stressad och så känner hästen det och blir ännu hetsigare/springigare och det blir ju absolut ingenting bättre av.
Vem är då Ångloket? Det är en LITEN stor häst, kanske 155 eller så. Det är ju ändå positivt, fast hon rör sig stort. Det jag har sett av henne är att det är en snäll häst att rida, hon varken sticker eller bockar eller är tittig eller så, men fort ska det gå, hon springer när det är roligt, hon springer när hon inte förstår vad hon ska göra och blir det jobbigt så försöker hon springa ifrån problemet. Fart löser allt, verkar Ångloket resonera. Detvillsäga ingen häst för mig, har jag tänkt och jag har heller aldrig ridit henne förrän igår dårå. Anledningen till att jag fick henne var att resten av grupperna hade hoppning, och Ångloket får inte hoppa för hon har en gammal skada som gör att hon inte riktigt håller för det. Annars älskar hon att hoppa, och naturligtvis går det fort då också.
Jaja, det var ju bara att kravla sig upp och iväg. Var måttligt pepp men tänkte att nu får jag ju försöka vara situationen vuxen och inte bete mig som det autistiska barn jag ibland kan bli (inombords). Vi red på stora utebanan, och jag får väl säga att det ändå gick rätt skapligt i skritt och trav. Men sen skulle vi galoppera och då blev hon URSTARK och bara älgade iväg. L sa att hon gör så för att hon tycker det är jobbigt och det kanske hon gör, men det var jobbigt för mig också! Fick galoppera henne på en väldigt liten volt i hörnorna på stora utebanan och då kunde jag få ihop henne någorlunda, men sen lade hon sig i handen och blev generellt springig och jobbig och totalt okänslig både för hand och säte, så det var tur att lektionen var slut sen. NJA, kändes det väl (fast både L och mina gullisar till ridkompisar sa att det sett bra ut, men det tror jag de sa bara för att vara snälla).
JAJA. Hoppas det bara var en tillfällig lösning på grund av hoppningen. Bara att bryta ihop och komma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar