Efter en uppslitande skilsmässa flyr Lovisa Göteborg för ett nytt liv i torpet där hon tillbringade sin barndoms somrar. Där hoppas hon hitta tillbaka till sig själv och sitt skrivande. I skogen finns tröst och trygghet, det är vad hon tror. Men sanningen visar sig vara en helt annan. När en försvunnen man hittas mördad rivs det stilla livet i byn Stavrevik itu. Mörka krafter har kommit i rörelse. Skam och skuld sipprar fram och en fasansfull händelsekedja har påbörjats. Vem kan man lita på om man inte kan lita på sig själv? De starka porträtten av Lovisa och de andra kvinnorna i Pia Hagmars spänningsroman griper tag och skakar om. "Dy" är en mörk och omtumlande historia som inte släpper sitt grepp. En berättelse om vad som kan hända när det förflutna hinner i kapp och livet förvandlas till dy.
Jag har tidigare läst Du och jag och vi av samma författare, den salufördes som "en hästbok för vuxna" men som inte imponerade jättemycket på mig. Den här boken skulle däremot vara "en spänningsroman" och det gillar man ju, men alltså, tjaaa? Tempot var långsamt och trots att karaktärerna beskrevs som "starka porträtt" så tyckte jag de var ganska platta och ointressanta. Det hintades förhållandevis mycket om saker som hänt i det förflutna som skulle ha påverkat mycket, sen när det väl avslöjades vad det rörde sig om så fick det typ en halv sida. Också helt orealistiskt att påbörja en renovering där de lokala firmorna a. kan börja jobba i princip på stående fot, b. dyker upp som de ska och jobbar som attan hela tiden istället för att lägga timmar varje dag på att "åka och hämta grejer", som är det vanliga enligt min erfarenhet. Den här boken får två skitstövlar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar