Igår var det dags för ett pass med Spanjorskan igen. Börjar gilla henne mer och mer, eller det har jag väl gjort hela tiden men inte ridit henne tillräckligt kontinuerligt för att lära känna henne. Det gör jag väl inte riktigt än heller, men det känns i alla fall som att vi håller på att bygga någon form av relation. Hon är så mjuk och trevlig att sitta på och det känns som att det händer något med min egen ridning också, att jag blir mer balanserad och lyhörd.
Vi red på stora utebanan, ingen speciell övning, mest volter och övergångar i skritt, trav och galopp men det räcker ju fint. Spanjorskan har det lite jobbigt med att hålla galoppen, det beror nog dels på att hon är rätt så rund efter betet och det är lite jobbigt för henne, dels på att hon går mycket barnlektioner och om/när de galopperar där så är det kanske max en långsida i taget. Så där får jag kämpa en del, fattningarna blir inte heller de bästa men det är ju bara att knota på. Jobba med sitsen, Nu har du inte någon tendens till stolsits längre, sa L och det var ju skönt att höra. Stolsits liksom! Jag! Pffff! Det är jobbigt att rida och hela tiden tänka på sitsen när man inte behövt göra det speciellt mycket förut (fast uppenbarligen borde jag ha behövt göra det även förut), kanske inte så mycket fysiskt som mentalt. Var därför fysiskt och mentalt slut efter lektionen, hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar