Ovanjorden

Har läst Ovanjorden av Mikael Berglund, detta är handlingen:

En av de sista dagarna av sommarjobbet på förskolan i Ammarnäs träffar Oskar renskötaren Eija, storasyster till ett av barnen. Det blir början på en omvälvande relation till Eija och till människorna, fjällen, vattendragen och själva luften omkring henne.

Ovanjorden är en suggestiv berättelse om samhörighet och tillit, och om hur marken kan upplevas ge vika då två människor lyckas komma varandra riktigt nära, om så bara ett ögonblick i taget.

Jag har hört mycket gott om denna bok och jag tyckte mycket om språket, men förstod inte riktigt själva berättelsen. Eller relationerna, eller snarare bristen på dessa eller hur man nu ska uttrycka det. Det var mycket starka känslor som ledde till...ingenting? Tyckte också det var svårt att flyt i läsandet när det är insprängt mängder av samiska ord och uttryck som man inte vet vad de betyder och som endast delvis kan förstås av sammanhanget. Den här boken får tre renar av fem möjliga.