Igår stod det HOPPNING på schemat. Det är ju inget man direkt hoppar (höhö) jämfota av lycka av, eller i alla fall gör ju inte jag det. Några ungdomar i ridklubben har ett instagramkonto där de turas om att lägga ut klipp på när de själva rider och på ett av dom såg jag att Knubbis hoppade (i mina ögon) rätt höga hinder, vet också att någon har varit iväg och tävlat med honom. Så hoppa kan han ju uppenbarligen. Men det spelade ingen roll för när jag kom till stallet så skulle jag inte ha Knubbis utan Gossen. Om honom och hans eventuella hopptalanger visste jag intet, för jag har ju bara haft honom en enda gång och då var det dressyr, men det var ju bara att gilla läget.
Vi red fram och jag tyckte jag fick till honom rätt så bra, han kändes trevlig om än att man hela tiden får jobba för att han ska tänka framåt. Sen skulle vi hoppa en liten bana där det var mycket fokus på svängar, eller det var BARA fokus på svängar skulle jag vilja säga. Jag kom i galopp och tyckte att jag hade ett behagligt tempo, men det var inte tillräckligt bra så första språnget blev lite konstigt. Fick börja om och rida på mer framåt och då gick det bättre, den lelle Gossen var en riktig klippa så det var mest bara att styra. Och ha tryck i galoppen. En ridkompis fick höra "minska farten till ungefär hälften", men jag skulle bara tänka fram-fram-fram.
Hoppade bara banan en gång, för det gick så bra och det kändes nästan lite roligt. Då vill man ju gärna sluta där, så det gjorde jag. Har absolut inget emot att sitta och titta på när resten av Bästa Måndagsgruppen™ hoppar, är väl bättre att de som vill hoppa får hoppa lite mer än att jag nödvändigtvis ska plåga mig med någonting som jag ändå inte gillar att göra. Win-win på den liksom.
Men Gossen alltså. En trevlig prick som jag gärna rider fler gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar