Kom till stallet igår, var 100 % inställd på att rida Älgen och så stod det ändå Köttbullens namn bredvid mitt på tavlan. W-h-a-a-a-a-t? Utbrast jag, och alla som inte kände till det där med sömmen i strålen tittade ju undrande på mig, för aldrig har de väl hört mig klaga över att jag får rida Köttbullen. Var tvungen att gå in i ridhuset och fråga Karin om det verkligen stämde, och det gjorde det! Sömmen hade inte varit så lång så att den nått ända till den köttiga delen av hoven, utan det hade räckt med att spola rent och stå med gipsbandage och boxvila ett par dagar, hovis hade varit och tittat på henne några timmar tidigare och gett klartecken för arbete. För det var ingen hälta, ingen ömhet, ingen värme, ingen förhöjd temp, ingenting som tydde på någonting. Jamen PUUUUUH. Jag hade ju sett framför mig månader eller åtminstone veckor av konvalescens där hon skulle tappa allt hon lärt sig. Plus att jag skulle bli tvungen att kanske skumpa runt på stor häst under denna tidsrymd. Har redan ett oskönt skavsår i röven sedan i fredags som jag skyller Älgens studsiga galopp för. Dessutom är det BOOT CAMP i helgen som kommer, och jag hade ju verkligen sett fram mot en hårdkörare med Köttbullen, för hon behöver det, och jag med. Okej, jag kan väl få det jag behöver via någon annan häst. Men det är ju tillsammans med Köttbullen som jag vill bli grillad. Nu ser det väl ut att bli av om inget oförutsett inträffar. Hurra.
Igår var det ju hoppning. Förra veckan gick det ju ASBRA. Igår: inte fullt lika bra. Boxvilan hade gjort Köttbullen lite rastlös och hon var stökig i boxen på ett sätt som hon inte varit på länge. När hon var ny kunde man inte binda upp henne i boxen och gå tio meter till sadelkammaren med boxdörren lite halvöppen för då puttade hon upp den och backade och skruvade sig ut i stallgången (fattar inte hur det ens går till med ett grimskaft som är typ 25 cm långt), och generellt hade hon ganska lite respekt för vad som var my space och vad som inte var det. Men det har blivit så mycket bättre och nu är hon i allmänhet väldigt trevlig att hålla på med. Fast igår blev jag väl så att säga lite påmind om hur det hade varit, för hon ville inte stå stilla, surade när jag spände sadelgjorden och ville inte stå stilla när jag skulle sitta upp. Men sen kom vi igång med själva ridningen och då blev det bättre. Vi var cirka 30 minuter sena för det hade varit en som ramlat av på första lektionen. Så när vi kom så hade lektionen innan oss nästan precis börjat rida fram. Stön, men det var ju bara att gilla läget. I skritten och traven gick det rätt bra, hon svarade bra framåt för skänkel, låste sig visserligen i högersidan och ville inte ställa och böja igenom åt det hållet, men då började jag i alla fall inte att slåss med henne utan jobbade med framåtbjudningen först. Så känslan var bra. Sedan skulle vi galoppera. Det ville inte Köttbullen. Alls. Hon bara segtravade och lyssnade inte på hjälperna och ville inte ens hålla sig på voltspåret och då var det ändå i vänster varv som är hennes lätta. Fick lägga till spöet på baken och då DJEFLAR slog hon bakut så att yours truly höll på att flyga över huvudet på henne. Men sedan blev det galopp. Och i höger varv gick det oväntat bra.
Så började vi övningen, vi skulle trava på en volt och trava över ett litet kryss på medellinjen och sedan fortsätta i galopp. Det gick rätt bra. Sedan skulle vi galoppera på volten, hoppa krysset, fortsätta längs fyrkantsspåret, hoppa ett hinder på långsidan och sedan galoppera ett varv på nästa volt och hoppa ett till kryss på medellinjen. Första gången gick det skapligt, för det var i vänstervarvet. Sedan gick det sämre för hon landade i höger galopp över krysset och drog sedan åt höger istället för att följa voltspåret. Och på andra volten började jag inte svänga i tid så då kom vi fel på krysset och hon sprang vid sidan. Men hon höll igång galoppen! Och när hon landade i fel galopp så var det (förutom den gången på volten) bara att bryta av och fatta ny. Okej, vissa i min grupp gör galoppombyten när de landar i fel galopp, men för Köttbullens vidkommande har det ju varit ett sådant projekt att ens få henne att galoppera. Så att bara bryta av och fatta ny utan att det föregås av racerslängtrav och jagande är ju rätt stort. Så på det stora hela är jag ändå väldigt nöjd. Hoppas nu bara att regeringens nya corona-restriktioner på sammankomster med max 8 deltagare inte kommer att drabba ridskolans verksamhet. Vi är ju 10 i vår grupp, 11 med Karin, så ska det räknas som sammankomst så ligger vi ju risigt till. Fast alla vi i gruppen var solidariska och sa att om det behövdes så får vi väl typ dela gruppen och rida varannan gång om det behövs. Vi får väl se, ridsportförbundet skulle väl komma med sina rekommendationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar