tisdag 10 november 2020

Oflytet som vände

Hade en rätt sträv dag igår. Jobbade med bistra saker och hade egentligen tänkt åka och kolla på ny elcykel, något jag tänkt göra redan förra veckan men som jag sköt upp till helgen men när jag betat av nio sura arbetstimmar så kände jag att jag nog kunde vänta med den saken ett par dagar till. Gillar ju egentligen inte att skjuta upp saker, men nu fick det bli så. 

Har i alla fall kommit in i en bra rutin med att lyssna på podd på väg till jobbet. Men igår morse när jag petade in hörlurarna i telefonen så blev det inget ljud i dom, hörlurarna alltså. Nu kan man såklart lyssna via telefonens egen högtalare, men jag gillar bättre att lyssna i hörlur. Använder bara den ena så jag hör ändå om det skulle komma något ljud som jag behöver ta hänsyn till. 

Jaha, nähä, tänkte att jag får väl titta på det där när jag kommer till jobbet, det är säkert bara att det har fastnat något ludd i hörlursingången på telefonen. Har ju alltid telefonen i fickan så det är egentligen konstigt att det inte ALLTID är fullt med ludd i laddarurtaget med flera håligheter. Laddarurtaget har jag fått rensa några gånger på de snart tre år jag haft den, men aldrig hörlursingången så det kan väl vara på tiden, tänkte jag. Sedan jobbade jag och hade inte tid att tänka på sånt förrän jag satte mig i bilen och skulle åka hem. Då hände följande saker:

1. Jag skulle krångla upp telefonen ur byxfickan och samtidigt som jag får fram den så råkade min tagg och nyckel till jobbet följa med och den gled såklart ner i helvetesgapet mellan bilsätet och kardantunneln (tror jag det heter, den där upphöjningen som går mellan sätena). 

2. Lyckades med nöd och näppe pressa ner handen där och få tag om nyckelringen med fingertopparna, men när jag drog upp mitt napp så fastnade jag med klockan och så gick armbandet sönder. Klockan lyckades jag dock fånga i handen innan den också föll ner i helvetesgapet. Men den ena lilla sprinten som håller armbandet på plats var lika hjälplöst förlorad som i en ballad av Niklas Strömstedt.

3.  Fortfarande inget ljud i hörlurarna. 

GAH. Hatar sånt där oflyt. 

Kom hem, gick ut med hundarna och sedan testade jag först ett annat par hörlurar, men de funkade inte heller. Lyckades sedan med hjälp av en nål peta ut ett mindre utegångsfår ur hörlursingången, MEN DET FUNKADE FORTFARANDE INTE. Blev så sur och trött. Inte för att jag tycker att möjlighet att ansluta hörlurar är den allra viktigaste funktionen på en telefon, men det är väl ändå rimligt att det funkar. Och så klockan på det. Jag vill ju gärna ha en klocka på armen även om jag nästan aldrig tittar på den. Och det finns inget som är så djävla trökigt som att behöva åka in till stan för att typ skaffa ett nytt armband eller nytt batteri. Och i dessa tider SKA man ju inte ens åka in till stan. Suckelisuck vad allt var besvärligt. Skulle jag bli tvungen att skaffa ny klocka OCH ny telefon när det per definition inte var något fel på varken den ena eller den andra? Bääää. 

Provade att blåsa rent hörlursingången med tryckluft, men ingen förändring. Min man trodde att det nog var "något bleck" som inte slöt an ordentligt mot den där grejen man petar in. Det känns ju inte som att man kan göra något åt det direkt. Men! Sen fick jag plötsligt ett infall och startade om telefonen och sedan - halleluja - fungerade den plötsligt! Har ingen aning om hur det gick till men kände mig nästan som att ett Nobelpris i någonting låg inom räckhåll. Och när jag kom hem från stallet så hade min man - som är något av en McGyver ibland - konstruerat en ny sprint till mitt klockarmband genom att löda ihop en jättetunn ståltråd. YAY. 

Känner mig nu som att jag har VÄRLDENS FLYT. May the force be with me. Eller nåt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar