Förra måndagen var ju ingen dag som gick till historien för bästa ridupplevelse. Tur då att det finns drop in-ridning. Vi fick rida fram självständigt, och jag jobbade svinmycket med övergångar, vilket är jättenyttigt för Pojken för då blir han vaken och alert och går inte bara och segar i undertempo. Och sen red vi en superbra lösgörande övning. Det var 10-metersvolt i varje hörn och därefter rida upp på diagonalen, göra en 10-metersvolt vid X, sedan vända till nästa hörn på samma sida av långsidan, ny 10-metersvolt, vidare till nästa hörn, ny volt, upp på diagonalen, 10-metersvolt vid X och sedan ut i hörnet och fortsätta. Den hade kanske inte funkat superbra om vi hade varit många, men vi var bara fyra så det gick fint. Och Pojken blev så himla lösgjord och kändes härlig. G-Ö-T-T.
Eh, ja, sen råkade jag visst säga att jag skulle hjälpa till att uppdatera stallets hemsida på en kontinuerlig basis. Mitt löfte att hålla mig borta från allt engagemang i föreningslivet går ju SÅDÄR om jag får säga det själv. Men så länge jag inte tar plats i någon styrelse så är det väl ändå görligt. En gång i tiden var jag webmaster för klubbens dåvarande hemsida i tusen år, vilket tog en förfärlig tid för på den tiden kodade man allting för hand i html. Nu ska allting skötas via Idrott Online, som jag minns som en förfärligt användarovänlig applikation, men det har väl förhoppningsvis hänt någonting sedan den kom, vilket var någon gång strax efter millenniumskiftet om jag minns det hela rätt.
Jaha, men varför nu detta, kanske någon undrar. Ja, eftersom jag nuförtiden bor rätt så långt från stallet känner jag ju inte att jag är med och hjälper till på det sätt som jag tycker man ska göra när man är med i en ideell förening. Jag är aldrig med och hjälper till på städ- och fixardagar, jag är inte heller framgångsrik i att kränga Newbody eller kakor eller vad det nu kan vara man säljer för att få in välbehövliga slantar. Och i kombination med att jag tycker den nuvarande hemsidan uppdateras alltför sällan, plus är sjukt tråkig, så kände jag att här kan jag väl ändå göra en insats. På distans, på tider som passar mig. Så fick det helt enkelt bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar