Jaha, nu är september också slut? Om ni frågar mig så har det här året gått i raketfart. Det första kvartalet var tufft p g a Narcissus från helvetet. Kändes som att jag jobbade dygnet runt utan att det för den sakens skull kändes som att jag fick något uträttat, plus att jag var irriterad och frustrerad och förbannad nästan hela tiden. På Narcissus och på ledningen som inte sa ett pip om vad de tyckte eller vad de tänkte göra åt det hela. Vill tro att det handlade om att de tyckte att Narcissus och hans agerande var så absurt att de inte ens behövde höra den andra sidan för att övertygas om att han inte hörde hemma i vår organisation, men jag är inte helt övertygad.
Aja, sen fick han ju i alla fall sparken och på det följde ett kvartal som bestod av jobb, mera jobb och ännu mera jobb för att ordna upp alla Narcissusrelaterade grejer som blivit fel eller inte alls gjorda, samt få ordning på själva organisationen. Helvete vilket slit. Sen var det semester, rätt så välbehövlig om man säger. Och efter semestern har det varit fint. Jag jobbar, får saker gjorda, landar på fyrtio timmar i veckan och har för första gången någonsin använt funktionen "inga avvikelser" i lönerapporten. Det är ju faktiskt värt att notera.
Och nu är det snart oktober. Tre månader kvar av 2019. Hoppas september inte är undantaget som bekräftar regeln så att jag kan slippa ha "jobba mindre" som en punkt på listan över brutna nyårslöften, så som det har varit de senaste åren. Man kan ju alltid hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar