Till stallet istället, v 35 2019

Ja, förra veckan blev det ju bara ett ridpass p g a teori på måndagen. På fredagen var det svinvarmt och motivationen var väl lite sisådär hos både Pojken och mig. Helt ärligt var han superseg i början av passet, det kändes mer som att det var jag som släpade runt på honom än tvärtom. Men lite självständig ridning med många övergångar mellan skritt och trav gjorde susen, och sedan jobbade vi på med tempoväxlingar och svettades och mödades i paddockens stekande sol. Tror ändå det gick rätt bra, för någon ponnyförälder som gick förbi pekade och sa Men är det där POJKEN? Vad har hänt med honom? Då blir man ju ändå lite mallig. Pojken är ju fenomenal på att göra sig lång som ett ösregn och sega sig fram i slow motion med huvudet i Ystad och bakbenen i Haparanda, och ett litet ponnybarn som hamrar frenetiskt med hälarna mot hans sidor bekommer honom just inte nämnvärt. Om det är ens enda bild så förstår jag faktiskt om man nästan inte känner igen honom när han kommer i sin ändå rätt maffiga trav och verkligen är på tygeln. Inte för att det går av sig själv, för det gör det verkligen inte. Man måste passa honom och verkligen rida i varje steg och inte ge honom en enda möjlighet att sega till sig. Var således helt slut efter denna lektion och har haft träningsvärk i två dagar. Men det får det ju vara värt.