Jamen alltså herregud. Här sitter man med kaninpuls och har fått ge sig själv dispens för extra tilldelning ur bibben denna afton. Alltså handboll. Så sjukt spännande och oförutsägbart det ändå är. Såg först matchen den ena semifinalen mellan Spanien och Frankrike, som Spanien rätt så otippat vann rätt så överlägset, tvärtemot mina profetior ("Ingen kan slå Frankrike"), men där Frankrike var helt blekt (min mammas analys: "de var väl uttröttade efter att ha spelat mot oss") och Spanien, trots att de inte direkt imponerat i detta mästerskap, vann utan synbar ansträngning.
Jaha, sen var det ju dags för Sveriges stackars pojklag. Inte nog med att Johan Jacobsson skrivits ur truppen p g a skada. Sen drog väl Albin Lagergren på sig en hjärnskakning i matchen mot Norge, och inte nog med det utan sen blev man även matad med deppiga bilder på en febrig Simon Jeppsson som satt på läktaren och slokade. JAMEN DET VAR JU SVERIGES BÄSTA SPELARE SOM GICK BORT DÄR! kände jag och många med mig. Plus att Andreas Nilsson, vår bästa linjespelare, har varit pappaledig under detta mästerskap (hade en infekterad debatt om detta med en kollega idag där han tyckte att "han kunde väl vänta med det till efter EM" och jag bara "det har aldrig slagit dig att han kanske VILL VARA TILLSAMMANS MED SITT BARN ISTÄLLET", all cred till Andreas Nilsson här från mig).
Istället ringde man med kort varsel in Andreas Cederholm (cirka 9 år gammal) och Linus Arnesson (går på dagis och spelar i tyska division 2) för att komplettera detta pojklag. En klen tröst var att danska supermålvakten Niklas Landin ska bli pappa vilken dag som helst. Hoppades att han var riktigt djävla ofokuserad p g a detta (det var han dock inte häromdagen, så det var väl mer önsketänkande från min sida i ett läge som kändes rätt så hopplöst). Alltså, Danmark, är ju liksom regerande OS-mästare och rent ut sagt djävligt bra. Kändes som att resultatet var på förhand givet. MEN! Då går Sverige in och tar ledningen. Leder H-E-L-A matchen, men oftast bara med ett par mål så man kan aldrig riktigt slappna av. Men Sverige spelade rent ut sagt skitbra. Anfallsspelet, som varit lite tveksamt i två av mellanrundans matcher, funkade KLOCKRENT, Danmark bytte målvakt stup i kvarten men det hjälpte ju inte. Och försvaret var ju helt djävla OUTSTANDING. Palicka gjorde 19 räddningar! Sedan när det är EN, jag säger EN SEKUND kvar, så dunkar Danmark in ett oavgjort så det blev förlängning. Kaninpulsen hos undertecknad under denna förlängning var så hög att jag tror inte den var mätbar. Tror ju dessutom att jag "hjälper" de svenska spelarna genom att halvligga över soffbordet och väsa fram instruktioner, alternativt vagga fram och tillbaka och gnaga på knogarna som en annan autist. Ej värdigt, men det är så det är. Tio minuters förlängning kändes som tio ÅR, men de klarade det. DE KLARADE DET! Nu ska jag dricka (mer) vin och gotta mig i eftersnacket. På söndag blir det FINAL, mot Spanien! Det kan gå hur det vill, Sverige får ju som sämst silver! Oh the joy, osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar