Har läst Mina smala axlars längtan av Maria Frensborg, en såkallad ungdomsbok som handlar om Magda, som går i ettan på gymnasiet och är dökär i Jens, som är två meter lång och sådär kulturellt svår och ouppnåelig. Han är chefredaktör för skoltidningen och Magda börjar skriva för den, mest för att få en möjlighet att vara i närheten av honom. Samtidigt blir hon inbjuden till Kvinnliga Gymnasieföreningen och får genomgå en massa mer eller mindre mystiska invigningsritualer. Detta krockar då med hennes och den gamla präktiga barndomskompisens relation eftersom den senare tycker alltihop är rena löjan. Utöver detta finns det hemma hos Magda en helt annan verklighet med en ensamstående och djupt deprimerad mamma att förhålla sig till.
Jag tycker boken bitvis var väldigt bra, med ett bra språk och trovärdiga karaktärer. Jag tycker synd om Magda som måste ta jättemycket ansvar för sin sjuka mamma, och jag kan förstå att hon kastar sig huvudstupa in i förälskelse och utmaningar och identitetsskapande. Samtidigt är Magda den där jobbiga förälskade människan som inte kan prata om N-Å-G-O-N-T-I-N-G annat än Jens, Jens, Jens. Det blir lite väl tjatigt och omständligt och detaljerat ibland även om jag vet att folk i allmänhet och tonåringar i synnerhet blir såna (jätteroligt dock när Magda, som har stenkoll på allt som Jens har, är och gör, kallar den kunskapen för sin Jenscyklopedi. Generellt plus för språket i den här boken. Dialogerna kan kännas lite torftiga ibland, men i övrigt mycket vackert målande och skarpa beskrivningar och betraktelser).
Tycker boken på pricken fångar det här hur det kan vara när man är svettigt tonårskär i någon som egentligen är ett självupptaget as, hur man försöker hålla sig i närheten, vänta på att Han ska se en, hur man desperat analyserar och ältar och försöker tolka allting som intresse från personens sida fastän man kanske innerst inne vet att nä, det är ingenting, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Det var riktigt bra, om än kanske något omständligt (fast samtidigt måste det kanske bli omständligt för att vara trovärdigt, jag vet inte. Svår balansgång där). Sen tyckte jag att hela den här biten med den mystiska och mytomspunna Kvinnliga Gymnasieföreningen och dess inledningsriter var rätt trist. Men jag har ju inte ens gått på gymnasiet och förstår mig generellt inte på fenomenet med invigningsriter och hemliga sällskap, fattar inte ens vitsen med nollning så det handlar kanske mer om att jag inte tillhör målgruppen. Den här boken får tre tonårsfinnar av fem möjliga.
Tycker boken på pricken fångar det här hur det kan vara när man är svettigt tonårskär i någon som egentligen är ett självupptaget as, hur man försöker hålla sig i närheten, vänta på att Han ska se en, hur man desperat analyserar och ältar och försöker tolka allting som intresse från personens sida fastän man kanske innerst inne vet att nä, det är ingenting, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Det var riktigt bra, om än kanske något omständligt (fast samtidigt måste det kanske bli omständligt för att vara trovärdigt, jag vet inte. Svår balansgång där). Sen tyckte jag att hela den här biten med den mystiska och mytomspunna Kvinnliga Gymnasieföreningen och dess inledningsriter var rätt trist. Men jag har ju inte ens gått på gymnasiet och förstår mig generellt inte på fenomenet med invigningsriter och hemliga sällskap, fattar inte ens vitsen med nollning så det handlar kanske mer om att jag inte tillhör målgruppen. Den här boken får tre tonårsfinnar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar