Vad är ditt förhållande till tid?
Att det är något som finns bara för att inte allting ska hända på en gång, typ. Nä, men jag tycker nog att jag har ett hyfsat förhållande till tid. Jag tycker ofta att jag har mycket att göra, men det beror väl på att jag fyller min tid med aktiviteter. Tid har jag ju, uppenbarligen. Det har alla. Sen har inte alla samma förutsättningar, men det handlar ju ändå mycket om att prioritera. Samt att fatta att tiden kanske inte räcker till allt, alltid. När mina barn var små till exempel, då gick jag inte på en enda konsert och såg knappt en enda film (i alla fall ingen barnförbjuden). Har missat hela 90-talets kulturutbud, känns det som. Första gången jag hörde Smells Like Teen Spirit tänkte jag amen guuud vilken bra låt, och då var Kurt Cobain både död och begraven sedan länge. Jag tränade heller inte en enda timme på 90-talet (med undantag för ridning). Mina barn hade varsin aktivitet som de gick på en gång i veckan. Jag red en gång i veckan. Det var allt. Vi hade oceaner av tid och var, som jag minns det, aldrig stressade. Eller det är klart att det körde ihop sig ibland, men det var ju inte alls som det verkar vara nu, när folk far omkring som tossingar med kaninpuls och stirrig blick och bara är en oväntad kö från ett sammanbrott värdigt Michael Douglas' karaktär i Falling Down. Men så fanns det ju varken bloggar eller poddar eller Twitter eller Facebook och Instagram på den tiden, och inte heller (kanske till och med därför) var det så många som kände att de var tvungna att springa en halvmara tre månader efter förlossningen eller renovera skiten ur sig stup i kvarten. Vet ni att på den tiden så kunde man bo i en lägenhet med bajsbruna köksluckor och fula tapeter och stå ut med det? Lite overkligt va? Och barn kunde till och med bara vara hemma och leka med sina kompisar efter skola och dagis och på helgerna, det var få som tränade både handboll och fotboll och gymnastik och tog pianolektioner och var med i scouterna, utan de var med på en, eller högst två av alla de där grejerna. Ja, nu kom jag visst ifrån ämnet lite här, men i alla fall: Tid finnes. För alla. Skulle jag faktiskt vilja påstå.
Att det är något som finns bara för att inte allting ska hända på en gång, typ. Nä, men jag tycker nog att jag har ett hyfsat förhållande till tid. Jag tycker ofta att jag har mycket att göra, men det beror väl på att jag fyller min tid med aktiviteter. Tid har jag ju, uppenbarligen. Det har alla. Sen har inte alla samma förutsättningar, men det handlar ju ändå mycket om att prioritera. Samt att fatta att tiden kanske inte räcker till allt, alltid. När mina barn var små till exempel, då gick jag inte på en enda konsert och såg knappt en enda film (i alla fall ingen barnförbjuden). Har missat hela 90-talets kulturutbud, känns det som. Första gången jag hörde Smells Like Teen Spirit tänkte jag amen guuud vilken bra låt, och då var Kurt Cobain både död och begraven sedan länge. Jag tränade heller inte en enda timme på 90-talet (med undantag för ridning). Mina barn hade varsin aktivitet som de gick på en gång i veckan. Jag red en gång i veckan. Det var allt. Vi hade oceaner av tid och var, som jag minns det, aldrig stressade. Eller det är klart att det körde ihop sig ibland, men det var ju inte alls som det verkar vara nu, när folk far omkring som tossingar med kaninpuls och stirrig blick och bara är en oväntad kö från ett sammanbrott värdigt Michael Douglas' karaktär i Falling Down. Men så fanns det ju varken bloggar eller poddar eller Twitter eller Facebook och Instagram på den tiden, och inte heller (kanske till och med därför) var det så många som kände att de var tvungna att springa en halvmara tre månader efter förlossningen eller renovera skiten ur sig stup i kvarten. Vet ni att på den tiden så kunde man bo i en lägenhet med bajsbruna köksluckor och fula tapeter och stå ut med det? Lite overkligt va? Och barn kunde till och med bara vara hemma och leka med sina kompisar efter skola och dagis och på helgerna, det var få som tränade både handboll och fotboll och gymnastik och tog pianolektioner och var med i scouterna, utan de var med på en, eller högst två av alla de där grejerna. Ja, nu kom jag visst ifrån ämnet lite här, men i alla fall: Tid finnes. För alla. Skulle jag faktiskt vilja påstå.
Vilken tid på dygnet gillar du bäst?
När jag kommit hem från jobbet och fortfarande har rätt många timmar kvar innan jag måste gå och lägga mig? Den såkallade fritiden alltså.
När jag kommit hem från jobbet och fortfarande har rätt många timmar kvar innan jag måste gå och lägga mig? Den såkallade fritiden alltså.
Vilken är den bästa veckodagen?
Fredag eftermiddag, när hela helgen ligger framför en. AAAH.
Fredag eftermiddag, när hela helgen ligger framför en. AAAH.
När går tiden som snabbast?
När man är ledig. En arbetsdag kan ju ibland kännas som ett liv medan en månads semester avverkas på ett par timmar, typ. Det borde ha varit tvärtom.
När man är ledig. En arbetsdag kan ju ibland kännas som ett liv medan en månads semester avverkas på ett par timmar, typ. Det borde ha varit tvärtom.
När går tiden som långsammast?
I väntrum, i bilköer och när man är klar att ge sig iväg och har typ en kvart kvar innan det är dags att åka och det inte är lönt att börja göra någonting utan man bara sitter rätt upp och ner och glor. Då går ju sekundvisaren som löss på en limmad sticka.
I väntrum, i bilköer och när man är klar att ge sig iväg och har typ en kvart kvar innan det är dags att åka och det inte är lönt att börja göra någonting utan man bara sitter rätt upp och ner och glor. Då går ju sekundvisaren som löss på en limmad sticka.
Hur lång tid tar det för dig att sminka dig?
Sminkar mig aldrig, så: noll sekunder.
Sminkar mig aldrig, så: noll sekunder.
Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Definitivt morgonmänniska.
Definitivt morgonmänniska.
Äter du snabbt eller långsamt?
Rätt snabbt tror jag? Ibland känns det lite snopet när man stått i vad som känns som flera timmar och fixat med mat och sedan sätter man sig till bords och tömmer tallriken på typ ett par minuter.
Rätt snabbt tror jag? Ibland känns det lite snopet när man stått i vad som känns som flera timmar och fixat med mat och sedan sätter man sig till bords och tömmer tallriken på typ ett par minuter.
Vad gillar du mest att lägga ner tid på?
Mig själv. Haha! Är helt galet förtjust i egentid.
Mig själv. Haha! Är helt galet förtjust i egentid.
Vad gillar du minst att lägga ner tid på?
Trökiga saker som ändå måste göras, typ städa, betala räkningar och köra bil.
Trökiga saker som ändå måste göras, typ städa, betala räkningar och köra bil.
När vaknar och lägger du dig på vardagar?
Klockan ringer 04:15 (om jag inte cyklar, då är det 03:30), så då vaknar jag. För att orka med detta glammiga liv så går jag och lägger mig senast 21.00.
Klockan ringer 04:15 (om jag inte cyklar, då är det 03:30), så då vaknar jag. För att orka med detta glammiga liv så går jag och lägger mig senast 21.00.
Vad skulle du gärna ha mer tid till?
Fritid. Har sagt det förr och säger det gärna igen, det här med att jobba heltid och tillbringa 40 timmar i veckan på sin arbetsplats? Det är så sjukt.
Fritid. Har sagt det förr och säger det gärna igen, det här med att jobba heltid och tillbringa 40 timmar i veckan på sin arbetsplats? Det är så sjukt.
Vad gjorde du för tre timmar sen?
Cyklade genom kaprifoldoftande skog i gryningstimmen. Så vackert och rofyllt, bara jag och några rådjur och en och annan kanin. Do try this at home.
Cyklade genom kaprifoldoftande skog i gryningstimmen. Så vackert och rofyllt, bara jag och några rådjur och en och annan kanin. Do try this at home.
Vad händer de kommande tre timmarna?
Jobbajobbajobba.
Jobbajobbajobba.
Var ser du dig själv om 10 år?
Jag är ju på det stora hela rätt nöjd med mitt liv så jag hoppas inte på några drastiska förändringar. Om 10 år är jag 59 (GULP). Pensionen är inom räckhåll. Kanske jobbar jag inte lika mycket? Mina barn kommer att vara typ medelålders och barnbarnen kommer att vara 18 och 15 (WHAT?) och kommer förmodligen att tycka att det är ett öde värre än döden att hälsa på sin mormor. Jag hoppas att vi bor kvar i vårt hus och har hälsan som man säger. Aja. Ingen idé att spekulera för mycket. Det blir vad det blir.
Jag är ju på det stora hela rätt nöjd med mitt liv så jag hoppas inte på några drastiska förändringar. Om 10 år är jag 59 (GULP). Pensionen är inom räckhåll. Kanske jobbar jag inte lika mycket? Mina barn kommer att vara typ medelålders och barnbarnen kommer att vara 18 och 15 (WHAT?) och kommer förmodligen att tycka att det är ett öde värre än döden att hälsa på sin mormor. Jag hoppas att vi bor kvar i vårt hus och har hälsan som man säger. Aja. Ingen idé att spekulera för mycket. Det blir vad det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar