Herregud vad vi måste prata om Musikhjälpen, känner jag. Det känner jag visst varje år, kolla här och här och här så man kan säga att det är någon form av tradition. Och jag har visst sagt det förr och jag säger det igen: principen är bra, men vad är vitsen med att folk ska sitta instängda i någon djävla bur och lalla på om ingenting dygnet runt? Om man ska prata på radio ska man väl ändå ha någonting vettigt att säga, men bortsett från när de pratar om vad pengarna som Musikhjälpen drar in ska gå till så är det ungefär lika intressant som att råka lyssna på några på bussen som sitter och pratar om folk man inte känner som har gjort saker man inte är intresserad av. Och så blir det orimligt långa pauser ibland när de-som-pratar inte vet vad de ska säga. I morse, seriöst, så tog det kanske fem minuter för person A att tala om för person B att det fanns en lucka och att den gick att öppna och så kunde man prata med folk utanför. Sen fanns det ingen mikrofon utanför, så hälften av "samtalet" föll bort i ett ohörbart mummel. LYCKAT? Nä, inte direkt, om ni frågar mig.
Jag tycker dom på Musikhjälpen ska ta till sig pappan i Ebba och Didriks råd:
1. Vad vill jag säga?
2. Är det intressant för någon annan?
3. Hur ska jag säga det på enklast och tydligast vis?
Sen tycker jag dom kan bemöda sig med att skriva ett manus. Om man pratar i radio så ska man väl prata i radio och hålla någon slags tråd, inte bara sitta och mumla osammanhängande om lite vad som helst som råkar falla en in. GAH! Hade gärna betalt pengar för att SLIPPA höra detta.
Imorgon tar jag med min trippel-cd med Bruce Springsteen i bilen. Bruce får hålla mig sällskap fram tills detta är över för i år. Tack för ordet.
Jag råkade höra fem minuter igår morse på väg in till jobbet. Det räckte. Lyssnar hellre på P2.
SvaraRadera