I natt var det såkallad "blodmåne", ett optiskt fenomen som uppstår när det är månförmörkelse som beror på att jorden ligger mellan månen och solen och det röda ljuset från solen bryts i atmosfären kring jorden, nånting ditåt i alla fall, i kombination med "supermåne", vilket beror på att månen befinner sig närmast jorden i sin omloppsbana som alltså inte är rund utan elliptisk, och dessutom var det fullmåne. Som ett astronomiskt Kinderägg, tre önskningar i ett. Nästa gång detta inträffar är år 2043 och det känns ju rätt avlägset. Fast beskrivs inte ALLA såna där himlafenomen som någonting som inte har eller kommer att inträffa på hundratals år. Och ändå är det ju rätt ofta, tycker jag nog.
I natt var det dessutom klart väder och det händer ju inte varje dag, så när jag körde till jobbet kunde jag beskåda denna SUPERBLODMÅNE ÖVER HAVÄNG, som Ulf Lundell skulle kunna ha kallat den. Eller ja, nu körde jag ju inte exakt vid Haväng, men befann mig ändå i hyfsad närhet. Och månen var röd och man såg skuggan från jorden vandra in över månkroppen. Det var rätt coolt. Dock inte så coolt att jag stannade och slet upp mobilen för att instagramma skiten ur detta. Någon måtta får det ju vara, och sen vet ju alla att såna där spektakulära fenomen ändå aldrig gör sig på bild. Ibland försöker jag ta bilder av dramatiska backar under hashtaggen #skåneärinteplatt, men den brant man nyss bestigit utan syrgas ser ju ut som vilken låglänt sluttning som helst på bild. KAMERAN LJUGER, det är ju det jag alltid har sagt.
Men i alla fall. Blodmåne, supermåne, fullmåne. Det borde innebära att den här dagen är...magisk på något vis. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar