söndag 20 september 2015

Lite skryt med mera

SATFLÄSK vad trött jag är. Har idag varit och tävlat med Hilding, det gick väl sådär. Eller det skulle nog ha gått jättebra om det inte regnat småspik. "Om du tycker det är så djävla angeläget att lägga dig i det där kalla blöta gräset kan du väl göra det själv", menade han på, så där rök 40 poäng på platsliggande och 20 poäng på läggande under gång. Men skitsamma, för allting annat gick faktiskt så himla bra. Vi fick högst poäng av alla (8) på linförigheten! Och då var det ändå både bordercollies, schäfrar, shelties och andra mer känt föriga raser med i startfältet. Tax hör ju som bekant inte till den kategorin, så det var starkt jobbat av lille Hilding-Vilding. Domaren kom till och med fram efteråt och lade armen om mig och sa att det var MYCKET MYCKET TREVLIG LINFÖRIGHET (med versaler) och att om jag inte hade varit så snabb med att vända i vändningarna så hade vi fått en nia. En nia! Nior på linförigheten hör verkligen inte till vanligheterna, linförighet är överlag ett rätt svårt moment och fatta då utmaningen i att få en tax med nosen belägen en decimeter från markytan och dessutom genetiskt disponerad till att spåra att gå med ögonkontakt och följsamhet på en tävlingsplan där x antal andra ekipage trampat runt och spridit sina spännande dofter innan. Jajaja, nu fick vi ju ingen nia, men ändå. Känslan! Den var inte så dum. Så, nu har jag skrutit färdigt för idag. Fick dock FEELING och anmälde mig raskt till ytterligare tre tävlingar senare i höst, lika bra att smida medan järnet är varmt, eller så blir det upp som en sol och ner som en pannkaka, någon devis passar väl alltid.

Ja, sen var det hem och byta om och hänga upp exakt alla kläder på tork och sätta bröddeg på jäsning och sen iväg och ut i spårskogen för att lägga spår till stackars Remus som bara fått sitta i bilen hela förmiddagen. När jag skulle lägga ut en spårapport så upptäckte jag att det satt en stor korsspindel på min ena hand. Tog en bild, men tyckte att jag skulle få till en bättre vinkel så jag vände och vred på näven och då härsknade den till och bet mig. Det har aldrig hänt förr, men någon gång ska ju vara den första. Smärta: någonstans mellan myggbett och getingstick.

Ja, sen var det gå spår och åka hem igen och svida om igen och baka brödet och sen blev det köpepizza till söndagsmiddag och nu är jag i ett närmare komatöst tillstånd. Jag ska inom kort borsta tänderna och gå upp och lägga mig med min jättespännande bok (Det slutna ögat av Belinda Bauer), men tror inte jag hinner läsa många sidor innan Morfeus kommer och sveper med mig på en resa och sen är det ny arbetsvecka på ingående. Känns väl sådär, men det är ju bara att bita ihop och gilla läget. Hey ho, let's go. Eller nåt.


3 kommentarer:

  1. Jag anser ju mig vara en hyfsat allmänbildad person, men linförighet ingar inte i min vokabulär. Ar det när hunden gar i koppel eller vad?

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Linförighet är ett moment i tävlingslydnad, där hund och förare blir dirigerade hit och dit på ett rätt så militäriskt sätt med framåt marsch och höger om marsch och språng marsch, osv. I reglerna står det: "Hunden förs i fritt hängande koppel och skall villigt och rakt följa föraren, gående invid dennes vänstra sida med huvudet eller bogen i jämnhöjd med förarens knä. Linförighet skall prövas i vändningar och halter i vanlig marsch. Hunden ska även prövas under rak språngmarsch där märkbar tempoväxling ska föreligga. Då föraren gör halt, skall hunden utan kommando inta utgångsställning" (utgångsställning = sittande vid förarens vänstra sida). Linförighet är, som namnet antyder, när hunden är kopplad. Samma grej fast utan koppel heter "fritt följ".

      Radera
  2. Där ser man! Man lär sig nat nytt varje dag.

    Annika

    SvaraRadera