Gick till bibblan efter jobb, hemfärd och taxpromenad. Efter hjulet måste bibblan vara världshistoriens bästa grej. Strosade omkring en stund bland hyllorna som sig bör, hittade en och annan godbit, strosade så småningom i sakta mak mot utlåningsdisken. Där var det "kö". Två personer, varav den ena var cirka två år och den andra gissningsvis barnet ifrågas ömma moder. Tittade på högarna med barnböcker som skulle lånas och kände mig förnöjd vid tanken på att allt minsann inte bara är tv-spel och dvd-spelare och paddor och poddar och fan vet allt som verkar vara lika nödvändigt inslag som blöjor och nappar i en barnfamiljs liv nuförtiden. Ungefär som i helgen, när Adrian och Oliver satt jättelänge och byggde torn av träklossar istället för att tjata om debila barn-tv-kanaler. Det känns liksom hoppingivande på något sätt.
Hur som helst. Ungen på bibblan vände sig om och glodde på mig. Jag fyrade av ett vänligt leende och återgick till att läsa baksidestexten på en av de böcker som inom kort via bibblans försorg skulle få vara i min ägo i några veckor. Ungen pekar då på mig och säger förnumstigt: TITTA HON GAMMAL.
Amenvadfan, ska man behöva höra sånt? Barnets ömma moder slätade över det hela med ett diplomatiskt "jamen jämfört med dig är ju alla gamla". Sedan gick de och jag langade fram mina böcker och sa nåt skämtsamt om att det var väl tur att jag var så gammal så jag fick låna på vuxenavdelningen. "Ja, och så kan du ju läsa så tjocka böcker alldeles själv", sa bibliotekarien uppmuntrande. Ungefär som om jag var fem år och precis lärt mig läsa.
Från pensionär till omyndigförklarad på trettio sekunder. Så kan det gå om inte haspen är på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar