Hann väl inte mer än att skriva ett gnöligt inlägg om hur lite soltimmar november levererat förrän himlen slog om från regntunga skyar till blå. MED SOL! Det var helt overkligt, på lunchen satt vi på jobbet och beklagade oss över hur det öste ner och hur det hade öst ner sedan urminnes tider, och hur det förmodligen skulle komma att ösa ner för all framtid, ja i princip vartenda tempus ur ärans och hjältarnas språk gick att koppla ihop med novembervädrets enformighet. Och sedan var det plötsligt solsken. En stund i alla fall. Tyvärr utspelade sig denna händelse mestadels under den tid på dagen som jag använder till att ta mig hem från jobbet, så när jag väl var hemma och hade kommit ut i skogen med hundarna så låg solen och ruvade retfullt lågt bakom träden och var ingenting som direkt berörde mig längre. Men känslan! KÄNSLAN hörni! Och om mindre än en månad är det vintersolstånd och sedan blir det ljusare igen. HÅLL UT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar