Kollade på den klassiska tv-deckaren Mannen från Mallorca i helgen. Jag har läst boken, Grisfesten, av Leif GW Persson flera gånger. Gillar dom skarpt, liksom Profitörerna och Samhällsbärarna, gillar karaktärerna Johansson och Jarnebring också. Där. Efterföljande böcker, som delvis innehåller samma karaktärer, är inte alls lika bra.
Men på film! Hur tänkte dom när de valde Sven Wollter och Thomas von Brömssen som Jarnebring respektive Johansson (tror jag åtminstone. Det är fan lika svårt att skilja på dom som Björn & Benny i ABBA, och då är ju ändå karaktärerna extremt olika som personer)? I böckerna är Johansson en tystlåten ångermanlänning, ingen go gubbe från Göteborg. Och Jarnebring är väl urstockholmare sedan generationer, alltså inte heller någon go gubbe från Göteborg. Det blir ju liksom helt missvisande och inte förrän i scenen där Johansson vägrar äta på McDonalds kunde jag kristallisera ut vem som skulle föreställa vem, eftersom jag visste att det var just Johansson som inte ville gynna det internationella monopolkapitalet, eller hur han nu uttryckte saken.
80-talsdeckare lämnar annars en hel del övrigt att önska. Gud så segt, men jag minns ju att man tyckte det var spännande då. Har bitit på naglarna till många Roland Hasselfilmer, men nu skulle de väl kunna saluföras som sömnpiller. Alternativt komedier, det ser ju extremt kul ut när de ska vara stressade och high tech och så svarar de i mobiltelefoner stora som 1½-liters mjölkpaket. Hahaha.
Undrar om man skrattar lika mycket åt CSI:s urmossiga metoder anno 2034? Tja, den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar