Igår var jag på återbesök hos min nya kiropraktor Låtsasglenn. Det var dags för en ny omgång av DRY NEEDLING. Först diskuterade vi om det hade varit någon framgång, och det tyckte Låtsasglenn, för även om jag inte var helbrägdagjord så hade DRY NEEDLINGEN i alla fall åstadkommit någon form av förändring. All förändring är bra, säger Låtsasglenn, så jag får väl hoppas att han vet vad han talar om. Sedan diskuterade vi var han egentligen hade stuckit in nålarna. Jag tyckte ju det var ländryggen, men Låtsasglenn hävdade att det var i skinkan. Det är väl lite av en definitionsfråga var det ena slutar och det andra börjar, men jag väljer att tolka det som att jag i alla fall inte har hängröv.
"Jag har nya nålar idag", berättade Låtsasglenn muntert medan jag lade mig och blottade denna svårdefinierade kroppsdel, och jag svarade käckt att det var ju bra så att man inte fick någon annans begagnade. Fast han hade inte menat så, utan han hade en ny sort. Som var 7,5 cm långa istället för 5, plus lite grövre. Det här var ju inte information jag tyckte mig behöva i min situation, men det var ju bara att uthärda medan han kretade runt i nervbanorna och pratade om musikalen Kristina från Duvemåla. Jag hade lust att läxa upp honom för att han inte kände till att den bygger på en bok och att boken blivit film och allt det här hände långt innan Björn & Benny satte tänderna i Vilhelm Mobergs mästerverk, men han hade nålarna och jag låg med blottad bakdel så jag kände mig något i underläge kan man väl säga.
Nu, dagen efter, är jag öm, som om jag blivit sparkad av en häst (typ: en lätt jagärkittligundermagen-spark av ett gotlandsruss, inte en jagskadödadigdinjävel-spark av en ilsken ardennerhingst). Men det ska väl vara bra då om man får tro Låtsasglenn. På tal om spark så fick jag sparka upp grinden till jobbet idag för låset kärvade. Kände mig tuff, synd bara att ingen annan var vaken klockan 05.25 och kunde bevittna mig och min fräna karatespark. TYPISKT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar