Dagens jättenyhet i Aftonbladet är en varning för ett "bluffsamtal från utlandet" som kan kosta skjortan. Det handlar om att folk blir uppringda från ett +88-nummer och så ringer de tillbaks, hamnar i någon slags telefonkö och får en saftig påspädning av telefonräkningen. Pengar som det enligt Aftonbladet är "svårt att få tillbaka om man blivit blåst".
Men vad är det för fel på folk? Jag fattar inte det där, vissa verkar ta grejen med nummerpresentatör som att det är en livsuppgift att ringa upp och kolla sina missade samtal. Hur hysterisk får man egentligen vara ifråga om att alltid vara nåbar? Finns det en lag som säger att man alltid måste ringa tillbaka, bara för att tekniken råkar tillåta att man ser vem som har ringt? Herregud, folk ringer väl igen om det är något viktigt, och är det inget viktigt kan det väl kvitta. Kan jag ju tycka.
Om någon idiot ringer mig mitt i natten och flåsar i luren kan jag på sin höjd tänka mig att kolla numret på hitta.se och fantisera om en blodig hämnd. Men ungefär går gränsen för hur mycket jag orkar engagera mig i mina missade samtal. Jag skulle aldrig få för mig att ringa upp ett främmande nummer och presentera mig med ett "hej, jag såg att du hade ringt mig, vem är du och vad vill du?". Som vissa gör.
Det är dödsirriterande när folk liksom antyder att de är så sabla viktiga att de inte kan låta ett missat samtal vila i frid. Såna människor borde straffas med extra hög telefonräkning. Vilket just har bevisats att det är möjligt. Gud hör bön, i telefon från Bangladesh. Skyll er själva, säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar