Helgens andra film på det asiatiska temat var den mongoliska filmen Tuyas bröllop från 2008. Och det var grejer det måste jag säga. Se den, är mitt handfasta tips.
(((SPOILER-VARNING)))
Tuya, hon fick min själ slita hon. Det var nästan så att man skämdes när man satt där och jäste med kaffe och lussebullar i tv-soffan. Tuya hade två barn och en man som var invalid och cirka en miljon får och några getter som hon vallade till kamel eller till häst genom karga landskap och i isande mongoliska vindar. Jag fattade aldrig riktigt varför, för det kunde rimligtvis inte finnas något bete någonstans, men de vallades till förbannelse i alla fall. Och vatten var det ont om. Brunnen låg skitlångt från huset och varenda droppe som fåren och getterna och alla andra drack drog Tuya upp hinkvis med handkraft. Fatta vilket slit.
Tuyas svägerska sa att hon, Tuya, måste skilja sig och gifta om sig med en man som kunde arbeta. Det var hon inte så sugen på, men nöden har ingen lag, så hon tog ut skilsmässa. Och av någon outgrundlig anledning spreds ryktet på nolltid över den mongoliska landsbygden att Tuya var tillgänglig så friarna vallfärdade i skaror till hennes lilla gård. Fast Tuya ville att hennes man skulle få bo kvar, och då var det inte så många som var intresserade längre.
Tuya hade en spelevink till granne som hette Shenge. Han var gift fast hans fru lämnade honom ideligen och han drömde om att köpa en lastbil, för då skulle nog frun stanna. Sedan köpte han en lastbil och brydde sig inte om ifall frun stack, för han hade ju en lastbil. Fast sedan stack frun och TOG MED SIG lastbilen och Shenge var förkrossad och stod och deppade med endast en vit ponny som sällskap. Ja, det var inget lätt liv.
Så ett tu tre dök det upp en gammal klasskamrat till Tuya, han hade blivit rik genom oljefyndigheter. Och han friade förstås, och föreslog att man skulle dumpa Tuyas man på ett sjukhem, och så gjorde de det och tog själva in på hotell för att lära känna varandra. Men det kändes inget vidare, och mannen själv var döledsen och satt och söp ihop med Shenge där på hemmet och ville inte leva längre. Och den nya mannen han var ett pucko, och Shenge klådde upp honom med rätta och Tuya flyttade hem till gården igen. Det är oklart vem som tog hand om fåren och hästen och getterna och kamelen och under den här tiden, men de kanske hade lärt sig hämta vatten själva, vad vet jag. Hur som helst, plötsligt började Shenge gräva en brunn åt Tuya, och sedan friade han också. Och kunde tänka sig att leva med både Tuya och hennes man och barn. Fast han var ju redan gift då, men så lyckades han få tag på sin förrymda fru och ta ut skilsmässa, och sedan slutade det med att han och Tuya gifte sig och Tuya satt och grät i ett tält medan barnen slogs och Shenge och hennes första man slogs i ett annat tält. Det framgick inte riktigt varför hon grät, men jag tror hon var trött på hela manssläktet. Så mycket besvär bara för att få det att gå runt liksom.
Hur som helst var det en väldigt uppfriskande film. Inte förutsägbar och med snyggt foto. Sug på den, Hollywood.
(((SPOILER-VARNING)))
Tuya, hon fick min själ slita hon. Det var nästan så att man skämdes när man satt där och jäste med kaffe och lussebullar i tv-soffan. Tuya hade två barn och en man som var invalid och cirka en miljon får och några getter som hon vallade till kamel eller till häst genom karga landskap och i isande mongoliska vindar. Jag fattade aldrig riktigt varför, för det kunde rimligtvis inte finnas något bete någonstans, men de vallades till förbannelse i alla fall. Och vatten var det ont om. Brunnen låg skitlångt från huset och varenda droppe som fåren och getterna och alla andra drack drog Tuya upp hinkvis med handkraft. Fatta vilket slit.
Tuyas svägerska sa att hon, Tuya, måste skilja sig och gifta om sig med en man som kunde arbeta. Det var hon inte så sugen på, men nöden har ingen lag, så hon tog ut skilsmässa. Och av någon outgrundlig anledning spreds ryktet på nolltid över den mongoliska landsbygden att Tuya var tillgänglig så friarna vallfärdade i skaror till hennes lilla gård. Fast Tuya ville att hennes man skulle få bo kvar, och då var det inte så många som var intresserade längre.
Tuya hade en spelevink till granne som hette Shenge. Han var gift fast hans fru lämnade honom ideligen och han drömde om att köpa en lastbil, för då skulle nog frun stanna. Sedan köpte han en lastbil och brydde sig inte om ifall frun stack, för han hade ju en lastbil. Fast sedan stack frun och TOG MED SIG lastbilen och Shenge var förkrossad och stod och deppade med endast en vit ponny som sällskap. Ja, det var inget lätt liv.
Så ett tu tre dök det upp en gammal klasskamrat till Tuya, han hade blivit rik genom oljefyndigheter. Och han friade förstås, och föreslog att man skulle dumpa Tuyas man på ett sjukhem, och så gjorde de det och tog själva in på hotell för att lära känna varandra. Men det kändes inget vidare, och mannen själv var döledsen och satt och söp ihop med Shenge där på hemmet och ville inte leva längre. Och den nya mannen han var ett pucko, och Shenge klådde upp honom med rätta och Tuya flyttade hem till gården igen. Det är oklart vem som tog hand om fåren och hästen och getterna och kamelen och under den här tiden, men de kanske hade lärt sig hämta vatten själva, vad vet jag. Hur som helst, plötsligt började Shenge gräva en brunn åt Tuya, och sedan friade han också. Och kunde tänka sig att leva med både Tuya och hennes man och barn. Fast han var ju redan gift då, men så lyckades han få tag på sin förrymda fru och ta ut skilsmässa, och sedan slutade det med att han och Tuya gifte sig och Tuya satt och grät i ett tält medan barnen slogs och Shenge och hennes första man slogs i ett annat tält. Det framgick inte riktigt varför hon grät, men jag tror hon var trött på hela manssläktet. Så mycket besvär bara för att få det att gå runt liksom.
Hur som helst var det en väldigt uppfriskande film. Inte förutsägbar och med snyggt foto. Sug på den, Hollywood.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar