Förruttnelse! Hasta, o älskade brud (varning för äckligt och då menar jag inte Stagnelius)

Det har luktat "lite konstigt" i fikarummet på jobbet ett tag. En sån där liksom lite diffus men väldigt äcklig lukt som inte riktigt gick att identifiera var den kom ifrån. Var det kompostpåsen? Nä. Var det diskmaskinen? Nix. Nähä, vad var det då?

"Det kanske är Tjoffsan", sa någon på förslag. För något år sedan hade vi nämligen en råtta som tittade fram då och då och mumsade i sig valda delar av fruktskålens innehåll. Anti-Cimex var där och ställde ut fällor, men råttor är ju, till skillnad från möss, intelligenta djur så de går inte i dom i första taget. Sedan hittade och lagade någon ett hål i väggen, i samma veva försvann Tjoffsan, som vi döpte henne till och problemet var löst. Så allt var ju frid och fröjd fram tills nu.

Idag tröttnade jag nämligen på den där äckellukten och bestämde mig för att gå till botten med det en gång för alla. Det visade sig då att någon djävla mjöldryga från Anti-Cimex hade ställt en råttfälla längst in i ett skåp, bakom en list som fick monteras bort för att man ens skulle kunna se vad det nu var som har förpestat luften till morgonkaffet hela veckan. Tjoffsan hade tydligen slappnat av på sin ålders höst. Men hur kan man ens komma på tanken att ställa en fälla på ett så otillgängligt ställe? Alla vet ju att råttfällor ska stå så de kan inspekteras med jämna mellanrum, men här fick man ju nästan ta Arga Snickaren till hjälp. Jag reviderar: Alla utom Anti-Cimex vet att råttfällor ska stå så de kan inspekteras med jämna mellanrum. Var ju inte extremt sugen på att stoppa in handen i ett mörkt skrymsle som luktade massgrav och där det eventuellt stod en råttfälla som eventuellt hade eller inte hade smällt igen, ingen visste. Så jag gick och hämtade något slags redskap på verkstan och petade fram följande härlighet:





Tjoffsan, rest in peace

Jag ser inte mig själv som särskilt äckelmagad, men det här var fan i mig ett gränsfall till och med för mig. UUUURK vad det stank på nära håll. Är ej oprövad när det gäller stanker, jag har ju jobbat med att sortera smutstvätt åt Landstinget i över tio års tid och den kroppsliga utsöndring som jag inte har kommit i kontakt med finns helt enkelt inte. Har man vuxit upp på en bondgård har man också fått sin beskärda del av råttor och möss som går och dör i väggar och ligger och osar, men jag känner lite att det här var någon form av världsrekord i saker som luktar illa.
Men man är ju en viking, så det var ju bara att bita ihop och förpassa eländet till soptunnan (utomhus) och sedan gå och hämta nån sån där luktegottspray från toaletten och försöka neutralisera den ODÖR som spred sig med vindens hastighet när Tjoffsan lämnade byggnaden.

Om jag inte blir "Årets medarbetare" nu så vet jag fan inte vem som skulle bli det.

Heja Sveriges Television

På tal om TV: Man kan väl inte annat än att lyfta på hatten för SVT som sänder helt föredömligt mycket från Sweden International Horse Show hela helgen. Annars brukar man minsann få vänta till någon gång i mellandagarna när det brukar visas en timme av "det bästa", vilket innebär att man får se orimligt mycket shettisgalopp (seriöst, det är jättegulligt, men om man vill se tävlingar så vill man väl ändå INTE se en lång intervju med någon liten unge om hur det kändes att vinna, år ut och år in), fyrspann (sorry alla som håller på med körning, jag fattar att det är en otrolig skicklighet som uppvisas, men jag tycker ändå inte det är sådär jättekul att titta på), islandshästar (samma sak där) samt nån djävla tomteparad när man i själva verket vill se Peder och Malin et concertes jaga medaljer och bilar med snudd på livet som insats.

Förr var ju ridsport på TV något extremt sällsynt. Man var ju salig för varje minut av Gothenburg Horse Show som man lyckades insupa, ackompanjerat av Anders Gernants härrrrliga kommentarrrrerrrr när Hugo Simon och Gladstone red in på banan och vann. Det var väl ungefär allt, en gång om året, vissa år fick man inte ens se hela klasser utan bara något friserat referat med de bästa deltagarna. Och aldrig att man fick se så mycket som ett kval till någonting överhuvudtaget så man hade ju ingen koll på hur någonting gick resten av året.

Ja, men nu ska jag inte vara bitter över det, för det har ju faktiskt blivit Så. Mycket. Bättre. Känns ju knappt som att man behöver åka till Falsterbo längre för sändningarna är ju ändå så mycket bättre än att sitta och sakta bli stekt till döds på söderläktaren (det är alltid orimligt bra väder när jag är besöker Falsterbo Horse Show). Plus: Hörde någonstans att SVT var det tv-bolag som hade mest bevakning av alla under ryttar-VM i Tryon i höstas. Och världscupen visas ju i stort sett varenda söndag, och så nu då: timmar av sändningar från Globen i helgen. Är så nöjd så nöjd så nöjd. Heja SVT!

Bonde söker fruuuuu

Kollade på veckans avsnitt av Bonde söker fru igår p g a var sjukt trött i onsdags och orkade inte ens tänka tanken på reklampauser som inte går att snabbspola förbi. TV4 Play: I love you.

Ja, men vad ska man säga? Så här säger jag:

PER:
Jag tror på Per och SOFIE. Tycker de verkar ha bäst kemi och var det inte de som hånglade, eller åtminstone kysstes, redan på ett rätt så tidigt stadium? Fattar i och för sig sen inte hur man kan gå och hålla om LINA på den andra dejten, men det kanske är tv-teamet som har sagt till dom att de ska göra så för att man inte ska fatta att tycke redan har uppstått för den andra?

SUSANNA:
Alltså här känns det nästan jobbigt. Jag tror ju att HANNES är bästa valet (om hon nu kan tänka sig att leva med en person som spelar i ett band som heter PÖKERZ, men det verkar ju åtminstone inte hindra henne från att hångla med honom?). Tror inte på JIM, han är för mycket stadsmänniska. Fast om jag hade fått välja mellan ändå en rätt så gullig stadsmänniska och en som spelar i PÖKERZ så vete fan om jag inte hade tagit stadsmänniskan ändå. Men nu är det ju inte jag som är med i detta program.
Sen fattar jag inte, spelades det här programmet in någon annan sommar på Susannas gård? De har ju typ stickade tröjor och luvtröjor och sånt på sig och jag kan inte minnas att någon människa hade något annat än shorts och t-shirt denna nådens sommar 2018.

SIMON:
Sååå gulligt att Simon tog med AMANDA på en ridtur på deras dejt. Det var nästan så att jag blev lite kär i honom bara för det. Sen tänkte jag att det kanske var tv-teamets förslag, för han verkar ju inte vara direkt framåt. Överlag känns alla dejter nuförtiden väldigt uppstyrda av någon annan än bönderna själva, vilket är lite tråkigt. Jag tror mer på Simon och Amanda än på Simon och FRIDA, det känns som att hon är en sån som styr och ställer och utnyttjar att han är snäll och kanske inte säger ifrån. Men nu verkar det ju bli jordens DRAMA i nästa avsnitt? KAN INTE BÄRGA MIG!

ERIK:
Ja, herregud. ALICIA fick skjuta pistol på sin dejt för att hon någon gång hade sagt att hon ville prova det, medan CAROLINE fick åka och fiska för att det var ett av Eriks största intressen. Det fattar man ju vem som är favoriten där. Och när sen Caroline ifrågasätter Eriks synsätt så blir han AS-IRRITERAD (fast han förnekar det, men den surheten går ju nästan att ta på till och med genom tv-rutan). Såna är fan alla killar som säger att de vill ha "tjejer med skinn på näsan som kan säga ifrån och sätta mig på plats", men när det sen händer så blir de pissesura.

Träskkungens dotter

Har läst Träskkungens dotter av Karen Dionne och nu mina vänner är det bara för er att pallra er iväg till bibblan och göra detsamma.

Helena växer upp i en isolerad tillvaro långt ute i de vidsträckta träskmarkerna i övre Michigan. Hennes far lär henne allt om att överleva i det vilda. Hon lär sig spåra, jaga, fiska och hitta ätliga växter. Helena avgudar sin far och hon ringaktar sin kuvade mor. Men när Helena är tolv år inträffar en våldsam händelse som avslöjar sanningen om deras liv i träsket: att hennes far kidnappat hennes mor, som då var 14 år, och fört henne ut i träsket med våld. Helena är dotter till ett monster. När hon väl accepterat sanningen finns ingen återvändo. Hennes far måste stoppas och den enda som lärt sig hur man handskas med honom är hans dotter, Helena. Det blir en uppgörelse utan nåd. 

Drygt femton år senare lever Helena en ordnad småstadstillvaro med man och två döttrar. Ingen vet att hon bytt sitt namn, blekt sitt hår och förseglat sitt förflutna. Men så nås hon av nyheten att hennes far, kallad Träskkungen av pressen, rymt från delstatens högsäkerhetsfängelse. Hon vet att han flytt ut i träsket och att hon är den enda som kan hitta honom. Nu tvingas Helena använda allt hennes far lärde henne som barn för att hitta honom. Snart inser hon att han inte är på rymmen utan på jakt efter henne.

Spännande, eller hur? Och det är det också, från första sidan till sista. Berättelsen växlar mellan nu och då, den är skickligt berättad, språket är fantastiskt, detaljerna trovärdiga. Det enda som MÖJLIGEN kändes lite lite onödigt var H C Andersen-sagan som liksom skulle rama in det hela. Men i övrigt: super. Den här boken får fem syltburkar av fem möjliga.

Let there be light and let the light be off grid pt 2

Den som har bra minne kommer kanske ihåg att vi satte en solcellspanel med belysning till hönshuset? Det var ju någonting som föll väldigt väl ut om jag får säga det själv (hade jag nu varit en INFLUENCER så hade inlägget följts av en massa "ni finner denna läckra panel HÄR och HÄR och HÄR och HÄR OCKSÅ om ni anger kod DRAÅTHELVETE2018 så får ni 10 % rabatt" men nu är jag ju dessvärre eller kanske snarare tack och lov inte det) och jag är fortfarande helt fascinerad av att man kan få en lampa att lysa av solsken allena. Ja, solen behöver inte ens lysa utan batteriet (till vilket lampan är kopplad) laddas även under gråmulna dagar. Så djävla fräckt om ni frågar mig. Den som kom på det borde väl få Nobelpriset i fan i mig precis allting.

Har nu fått FEELING för det här med solceller och har beställt belysning till carporten vedporten eftersom jag är lite trött på att hämta ved med en ficklampa i munnen, samt ett par ljusslingor för att eventuellt försöka skapa lite julstämning i den mörka trädgården. Solcellsdrivna då förstås. Ser fram mot detta helt sjukt mycket. Ser kanske inte lika mycket fram mot att förklara detta spontaninköp för min man eftersom han tycker att man ska fatta den här typen av beslut gemensamt. Det kan jag väl i och för sig hålla med om, men å andra sidan har han sagt att "man borde ha en lampa här" om carporten vedporten i cirka åtta års tid och det har ännu inte hänt någonting på den fronten. Och då är han ändå både snickare och elektriker.
Sedan tycker jag att det här med att sitta och kolla på grejer på nätet och jämföra priser tillsammans med någon annan kanske är cirka jordens tråkigaste syssla eftersom någon annan, oavsett vem det är, alltid läser allting hundra gånger långsammare än jag och utöver det ska tänka i omkring åttahundra år. Orkar ej med sådant. Snabba klick och snabba beslut, det är så jag jobbar. Nu blir det ljus här i vårt hus, hoppfarallanlej.

November = MÖRV

Har en Berglins-almanacka i köket och där har de, Berglins, sin vana trogen slängt in en extra månad mellan november och december. Den kallas MÖRV och det är ett ord som mycket väl beskriver hur jag känner just nu. Allt är motigt och jobbigt och trögt och det enda jag vill är att sitta i soffan, elda i kaminen och läsa, glo på tv-serier och lösa korsord som en annan pensionär. Vi har DN fredag-lördag-söndag och ibland känns det för djävla dyrt och onödigt med papperstidning som mest handlar om Stockholm, men så tänker jag på korsorden och så får det gå ett år till. Det hör liksom helgen till att sätta tänderna i ett DN-korsord tycker jag, men den här hösten har jag verkligen inte fått till det utan de har samlats på hög som till slut mer började kännas som ett djävla KRAV snarare än möjlighet till skön avkoppling. Har därför fått börja tvinga mig själv att lösa korsorden p g a kan inte med att slänga och högen börjar kännas oroväckande lik såna högar man kan se hos hoarders. Nu är jag inne på septemberkryssen, så någon gång lagom till jul kanske jag eventuellt är i fas.

Ja, men annars är det ju all work and no fun för hela slanten. Har fått en ny chef som sitter i Danmark. Det är ju rätt behändigt att ha en chef på distans. Igår frågade jag honom om hur han ville att vi skulle göra med ledigheter och sånt, och han svarade att så länge jag bara skrev in det i min Outlook-kalender så var det OK för hans del. Funderar nu på att göra som hon i reklamen (vad är det egentligen reklam för, Triss? V75? nåt där man kan vinna pengar i alla fall) som bara drar med en överstrykningspenna över årets alla veckor. Fast i Outlook då. Om det nu är vad som krävs för att få ledigt känns det ju som att oanade möjligheter öppnas upp, åtminstone i fantasin.

Hade hur som helst redan lagt in min önskade julledighet i Outlook, mest för att hålla de dagarna öppna eftersom det annars tenderar att ramla in mötesförfrågningar från både kreti och pleti. Planerar att vara ledig jetemånga dagar, från 19 december till 9 januari. Tänker att det kan vara lite gött att börja jobba igen en onsdag så blir det lite mjukstart. Planen är dessutom att, med vissa undantag som redan var bokade och inte gick att göra något åt, jobba typ 6-timmarsdag från och med nästa vecka och fram till julledigheten p g a har helt orimligt mycket komptid som måste plockas ut. LÄNGTET! Det är nästan så att känslan av MÖRV kommer av sig.

Till stallet istället, v 48, pt1

Igår var vår braiga ridlärare sjuk, och då hade de slängt in en vikarie som har WORKING EQUITATION på hjärnan. Jag har väl hört talas om WE förut, men inte riktigt känt att det har varit något jag varit direkt sugen på att testa. När jag missade måndagslektionen förrförra veckan p g a min djävla Tysklandsresa så hade de i alla fall provat WE och när jag fick det återberättat för mig så tyckte jag det lät jättekul och grämde mig över att jag inte fick vara med. Hade jag väl i och för sig gjort även om de så bara hade skrittat på lång tygel, men men. Ja, men igår så blev det då ett osökt tillfälle att få prova igen. WE-på-hjärnan-ridläraren hade byggt upp en "bana" eller vad det nu kan tänkas heta. Det var en grupp tunnor man skulle volta runt, bommar som man skulle rida sidvärtsrörelser emellan, pinnar som stod uppställda som ett parallellslalom och som man skulle göra volter runt (så att det blev typ 7-8 åttvolter med kanske åtta meter i diameter, bommar som man skulle rygga i 90 graders vinkel runt, en tunna som man skulle göra halt precis intill och sedan lyfta upp en hink som stod på den, två hinderstöd som man skulle göra halt precis mitt emellan och sedan flytta en foderskopa från ena stödet till det andra, en trasmatta som hästen skulle traska över och någon grej som skulle föreställa att man öppnade en grind men som jag inte testade eftersom det förutsatte att hästen kunde rygga som en jävel och det kan inte Pojken (än).
Det här tyckte jag var dåligt: Främst att den här WE-på-hjärnan-ridläraren sa till mig "du var ju den enda som inte var här förra gången, men du kan bara haka på någon annan så ser du vad ni ska göra". Ja, eller så kanske du hade kunnat ta tre minuter och förklarat för mig vad som skulle hända vid varje station istället för att jag får ropa "JAHA, VAD SKA HÄNDA HÄR NU DÅ"? p g a att det inte alls bara var att haka på någon annan eftersom man på vissa stationer bara kunde vara en i taget och den som red före fick ju då rida vidare för att det inte skulle bli kö och KAOZ. Jaha, men efter något "varv" eller vad man nu kallar det så fattade jag väl någorlunda vad som förväntades ske. Ja, men sen fick man noll feedback, vilket var trist. Hade t ex behövt ha lite input för ryggningen, men nix. Sen red vi hela tiden i samma varv och även om det var mycket med att ställa om i nytt varv i voltövningarna så hade jag ju t ex velat rida sidvärtsrörelse även i andra varvet. Men man kan väl inte få allt.

På det hela taget var det ändå rätt kul, framför allt var det nyttigt för Pojken och mig att rida mycket i skritt och med mycket precision och finlir. Ryggat har vi ju som sagt aldrig gjort, så där fick jag ju lägga ribban vid att överhuvudtaget få till något steg bakåt så hela arrangemanget med att rygga i vinkel var ju liksom inte ämnat för oss. Men i övrigt var det ju rätt bra lösgörande övningar och Pojken kändes riktigt samarbetsvillig.  Sedan övergick vi till att rida i trav och då blev det genast svårare eftersom Pojken inte riktigt är den smidiga typen som fixar åttametersvolt på åttametersvolt i samlad trav som det ju blev i den där parallellslalomen, men det gick ändå rätt hyfsat utifrån förutsättningarna tycker jag, även om det på det stora hela började. Jaha, sen skulle vi GALOPPERA samma övning. Nu vill jag ju inte vara en sån som säger "det här går aldrig", men det känns ju rätt FÅFÄNGT att tro att en häst som har grava problem med att hålla galoppen på en 20-metersvolt helt plötsligt skulle fixa åttametersvolter med galoppombyten? Ja, men det var väl bara att prova för man vill ju som sagt inte vara en sån som ger upp redan innan man har försökt så jag försökte och mycket riktigt gick det ju inte. DÅ ropade WE-på-hjärnan-ridläraren: "om du bara kan få honom att trava genom serien så är jag mer än nöjd". Ja, men det hade hon väl kunnat kläcka i sig INNAN? Det är ju liksom rätt stor skillnad på att trava in i en volt lite lugnt och sansat och sedan börja med finliret jämfört med att komma dundrande i kallblodsgalopp som sedan blir slängtrav och sedan ska man få till små volter på det?
Ja, sen började folk dividera om att pinnarna (som man skulle volta runt) stod på kortare avstånd än förra gången och för att bevisa att det inte var så skulle WE-på-hjärnan-ridläraren göra övningen och det gick inte sådär jättebra för henne heller om jag ska vara ärlig och DÅ kläcker hon ur sig att pinnarna stod för nära sargen så hästarna upplevde att de sprang rätt in i väggen och det var därför de bröt av till trav. Jaha, men sånt kanske man ska tänka på lite innan?

Ja, för att summera det hela: WE var rätt kul, men det hade varit roligare om man inte hade varit så många, om man fått förklarat för sig hur man skulle göra samt fått möjlighet att byta varv då och då. Plus att det hade varit klädsamt med lite feedback. Aja, nästa vecka är väl förhoppningsvis vår braiga ridlärare frisk. Nu ska vi dessvärre bara ha henne den här terminen, vilket innebär typ 3 gånger till? SNYFT.