Igår var vår braiga ridlärare sjuk, och då hade de slängt in en vikarie som har WORKING EQUITATION på hjärnan. Jag har väl hört talas om WE förut, men inte riktigt känt att det har varit något jag varit direkt sugen på att testa. När jag missade måndagslektionen förrförra veckan p g a min djävla Tysklandsresa så hade de i alla fall provat WE och när jag fick det återberättat för mig så tyckte jag det lät jättekul och grämde mig över att jag inte fick vara med. Hade jag väl i och för sig gjort även om de så bara hade skrittat på lång tygel, men men. Ja, men igår så blev det då ett osökt tillfälle att få prova igen. WE-på-hjärnan-ridläraren hade byggt upp en "bana" eller vad det nu kan tänkas heta. Det var en grupp tunnor man skulle volta runt, bommar som man skulle rida sidvärtsrörelser emellan, pinnar som stod uppställda som ett parallellslalom och som man skulle göra volter runt (så att det blev typ 7-8 åttvolter med kanske åtta meter i diameter, bommar som man skulle rygga i 90 graders vinkel runt, en tunna som man skulle göra halt precis intill och sedan lyfta upp en hink som stod på den, två hinderstöd som man skulle göra halt precis mitt emellan och sedan flytta en foderskopa från ena stödet till det andra, en trasmatta som hästen skulle traska över och någon grej som skulle föreställa att man öppnade en grind men som jag inte testade eftersom det förutsatte att hästen kunde rygga som en jävel och det kan inte Pojken (än).
Det här tyckte jag var dåligt: Främst att den här WE-på-hjärnan-ridläraren sa till mig "du var ju den enda som inte var här förra gången, men du kan bara haka på någon annan så ser du vad ni ska göra". Ja, eller så kanske du hade kunnat ta tre minuter och förklarat för mig vad som skulle hända vid varje station istället för att jag får ropa "JAHA, VAD SKA HÄNDA HÄR NU DÅ"? p g a att det inte alls bara var att haka på någon annan eftersom man på vissa stationer bara kunde vara en i taget och den som red före fick ju då rida vidare för att det inte skulle bli kö och KAOZ. Jaha, men efter något "varv" eller vad man nu kallar det så fattade jag väl någorlunda vad som förväntades ske. Ja, men sen fick man noll feedback, vilket var trist. Hade t ex behövt ha lite input för ryggningen, men nix. Sen red vi hela tiden i samma varv och även om det var mycket med att ställa om i nytt varv i voltövningarna så hade jag ju t ex velat rida sidvärtsrörelse även i andra varvet. Men man kan väl inte få allt.
På det hela taget var det ändå rätt kul, framför allt var det nyttigt för Pojken och mig att rida mycket i skritt och med mycket precision och finlir. Ryggat har vi ju som sagt aldrig gjort, så där fick jag ju lägga ribban vid att överhuvudtaget få till något steg bakåt så hela arrangemanget med att rygga i vinkel var ju liksom inte ämnat för oss. Men i övrigt var det ju rätt bra lösgörande övningar och Pojken kändes riktigt samarbetsvillig. Sedan övergick vi till att rida i trav och då blev det genast svårare eftersom Pojken inte riktigt är den smidiga typen som fixar åttametersvolt på åttametersvolt i samlad trav som det ju blev i den där parallellslalomen, men det gick ändå rätt hyfsat utifrån förutsättningarna tycker jag, även om det på det stora hela började. Jaha, sen skulle vi GALOPPERA samma övning. Nu vill jag ju inte vara en sån som säger "det här går aldrig", men det känns ju rätt FÅFÄNGT att tro att en häst som har grava problem med att hålla galoppen på en 20-metersvolt helt plötsligt skulle fixa åttametersvolter med galoppombyten? Ja, men det var väl bara att prova för man vill ju som sagt inte vara en sån som ger upp redan innan man har försökt så jag försökte och mycket riktigt gick det ju inte. DÅ ropade WE-på-hjärnan-ridläraren: "om du bara kan få honom att trava genom serien så är jag mer än nöjd". Ja, men det hade hon väl kunnat kläcka i sig INNAN? Det är ju liksom rätt stor skillnad på att trava in i en volt lite lugnt och sansat och sedan börja med finliret jämfört med att komma dundrande i kallblodsgalopp som sedan blir slängtrav och sedan ska man få till små volter på det?
Ja, sen började folk dividera om att pinnarna (som man skulle volta runt) stod på kortare avstånd än förra gången och för att bevisa att det inte var så skulle WE-på-hjärnan-ridläraren göra övningen och det gick inte sådär jättebra för henne heller om jag ska vara ärlig och DÅ kläcker hon ur sig att pinnarna stod för nära sargen så hästarna upplevde att de sprang rätt in i väggen och det var därför de bröt av till trav. Jaha, men sånt kanske man ska tänka på lite innan?
Ja, för att summera det hela: WE var rätt kul, men det hade varit roligare om man inte hade varit så många, om man fått förklarat för sig hur man skulle göra samt fått möjlighet att byta varv då och då. Plus att det hade varit klädsamt med lite feedback. Aja, nästa vecka är väl förhoppningsvis vår braiga ridlärare frisk. Nu ska vi dessvärre bara ha henne den här terminen, vilket innebär typ 3 gånger till? SNYFT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar