Igår kollade jag i elevportalen och såg till min förvåning att jag skulle ha Lillhästen. Eller Gubbhästen som jag numera har döpt om honom till för om han vore människa skulle han röka pipa och vara rätt kärv i sättet. Han är alltså en D-ponny, men rör sig och ser ut som en liten stor häst. Har haft honom en (1) gång för kanske 5 år sen, tyckte absolut om honom då men det är det många som gör och jag har ju haft mitt Köttbulleprojekt. Men så tyckte ju L att jag kunde prova honom eftersom Gossen varit så seg på någon barnlektion, "och det är kanske inte så kul för dig". Sen har det varit teori och förra veckan var L sjuk, men nu så. Fast jag har ju haft Spanjorskan på måndagarna och Gossen på tisdagarna, men det är en i tisdagsgruppen som brukar rida Gubbhästen så kanske blir det att jag rider Spanjorskan ikväll? DET BLIR BRA OAVSETT. Gillar ju både henne och Gossen.
Men Gubbhästen! Han är rätt sur i boxen, det vet jag om för han står i samma stall som de andra större ponnyerna och ibland får jag hjälpa till att göra i ordning honom för han lägger öronen bakåt och trampar runt och det är ju inte precis vad man vill mötas av som ängslig nybörjare. Glömmer aldrig min första lektion på ridskola där jag som 10-åring tilldelades (i mina ögon) jättehästen ORION, och när ridläraren frågade "vem kan leda Orion" så fick hon ett unisont INTE JAG! till svar från de (i mina ögon) jättetuffa stalltjejerna. Ridläraren frågade lite uppgivet om jag kunde rida själv och jag vågade inte säga annat än ja. Inte gick det särskilt bra (hade det varit en hästflickbok så hade det visat sig att jag varit ett stjärnämne av Guds nåde, men det här imponerade inte på någon). HUR SOM HELST. Gubbhästen var lika sur i boxen som han brukar vara, men det är ju bara att ignorera hans surhet och vara vänlig men bestämd. Men på ridbanan blev det banne mig kärlek från första tygeltaget. Visst, han är lite stel för han blir väl inte genomriden jätteofta, men vilken trevlig ponny! Vi red en övning med bogen in på långsidorna, och efter lite diskussioner om vad jag menade så blev han taktfast och fin och rörde sig till och med med lite schwung i steget. Galoppen var to die for, lugna fina fattningar och sedan var det i princip bara att sitta och njuta. L var också nöjd med oss, så jag får nog fortsätta ha honom? Hoppas det, för det börjar verka kärlek banne mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar