261008

Igår ringde min projektledare, vi pratade en stund om ditt och datt innan hon kom till sitt egentliga ärende, som var att hon ville kolla om det stämde att jag skulle vara ledig vecka 44. Ja, jo, det gjorde det ju, hur så? undrade jag, och hon sa att på torsdagen den veckan hade hon ett möte med våra ägare som hon gärna ville att jag skulle vara med på. Vi ägs av ett investmentbolag, de äger hela vår koncern och en hel drös andra företag, och det är sannerligen inte kreti och pleti som blir inbjudna till möten med dom, tror inte ens vår VD har träffat dom, så det här var ju stort. Så jag sa som jag brukar att jag är flexibel, inget är hugget i sten och vill du ha mig med så är jag all yours. Tänkte att det kan väl vara bra att tänka på den såkallade karriären och mitt höstlov blir ju ändå inte riktigt som jag har tänkt mig i och med att min man är hemma och dräller, om det inte skulle visa sig att han skulle bli anställd inom kort, men det ser lika mörkt ut på arbetsmarknaden som det gjorde på Kameruns avbytarbänk (även om det inte finns något bevis för att Arne Hegerfors verkligen sagt så), så jag kommer ju ändå inte att få de där oceanerna av egentid som jag tänkt. Fast hon var tvungen att kolla med dom först för det är som sagt inte kreti och pleti som blir inbjudna hur som helst, så det är inte säkert att det blir något av det. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åt kvällsmat och sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka tillbaks till stan igen för ett möte i stallet. Innan dess skulle jag bara få in hönsen i hönsgården, vilket inte var det lättaste för kycklingarna är nu i en ålder där de inte längre följer sina mödrar blint utan tycker att de är stora killar och tjejer som vill utforska världen. Sedan Marie Antoinette gick hädan är det nu "bara" tolv att hålla ordning på, men de tolv driver mig långsamt till vansinnets rand genom att vara överallt och ingenstans på en och samma gång. Elva av dom lockade jag in i hönsgården, men Lilla Grå var till synes spårlöst försvunnen. Hittade honom, för jag tror det är en tupp, till slut i trädgårdslandet där han förnöjt krafsade runt i odlingsbäddarna, helt obekymrad om att hans syskon och föräldrar hade gått in i hönsgården för längesen. 

Åkte sedan till stallet, hade möte som gick rätt bra och hyfsat fort så jag var hemma till 19.30. I brevlådan låg Stephen Kings senaste bok Andra världar av dessa som är tredje delen i den svit som inleddes med Talismanen och fortsatte med Svarta Huset. Behöver nog dock läsa-om dessa två eftersom de utgavs på svenska 1986 respektive 2004 och jag har bara rätt så vaga minnen av handlingen. Har för mig att jag gillade Talismanen men tyckte att Svarta Huset helt ärligt bara var sådär, men det kan ju ha ändrat sig, det har ju ändå gått ett antal år sedan dess. Jag började ju läsa Stephen King i tonåren för att jag gillade skräck, men numera har jag utvecklat en mer nyanserad bild av hans författarskap och tycker nästan han är som bäst när han INTE skriver läsk. 

Idag är det jobb, sedan hem och städa lite och så tillbaks till stan för bio med Club ROMIF. Vi är nu i en fas i vardagsrenoveringen där det står saker exakt överallt, så det är ju inte så mycket lönt att städa i det djävla kaoset, men i alla fall städa badrum och kök samt byta sängkläder. I helgen ska vi diskutera vissa praktiska lösningar så att vi kommer vidare med vardagsrummet. Hoppas jag i alla fall.