261019

Då var det ännu en ny vecka! Sista innan mitt höstlov. Som inte blev riktigt som jag planerat p g a att jag ska åka på jobbmöte i Köpenhamn på torsdag - nästa torsdag alltså - plus att min man ju är hemma och dräller om dagarna, vilket inte riktigt var vad jag tänkte mig när jag såg framför mig en vecka med  ledighet och oceaner av egentid. Men det blir bra ändå. Det är teorivecka i stallet, men också en massa extraaktiviteter. Ska rida för tränare på tisdag och onsdag kväll, på måndagen tror jag det är "ridlärarna rider" och det är alltid kul att se. 

I fredags kom jag från jobbet i vettig tid, åkte hem, gick ut med hundarna och sen åkte min man iväg för att hjälpa svärmor med hennes TV, som tydligen var den sista stötestenen innan hon kunde flytta från hus till lägenhet. Egentligen vill hon inte flytta överhuvudtaget, men det är ju inte rimligt att en som är närmare 90 som knappt kan hasa sig fram med käpp och nu dessutom med begynnande Alzheimers ska bo ensam i ett hus långt ut på vischan. Hon har ända sedan hon flyttade dit för kanske 15 år sen deklarerat att hon avser att bo i det huset tills hon dör, men så kommer det inte att bli. Hon har inte varit uppe på ovanvåningen på flera år, för hon kan inte gå i trappan, och hon klarar absolut inte av att ta hand om trädgården och skotta snö och alla såna grejer heller. När hon fick Alzheimerdiagnosen började min mans övertalningskampanj att hon skulle flytta till lägenhet istället för att livet skulle bli lite enklare för alla inblandade. Svärmor satte sig först på tvären, men det visade sig att hon av någon outgrundlig anledning ändå stått jättelänge i bostadskö, fast i en annan kommun än den hon bodde i, men i alla fall så vips fanns det en ledig handikappanpassad marklägenhet som passade perfekt för ändamålet. Flytten har dock gått trögt, hon fick nycklarna 1 oktober men det var först nu i helgen som hon flyttade dit på riktigt. Eftersom det är en annan kommun så måste nu allting börja om med utredning av vårdbehov, etc, men nu är den bollen i alla fall i rullning. 

Min man och jag gjorde upp om att han skulle köpa med sig hämtmat på vägen tillbaka, men det drog som väntat ut på tiden så jag slängde ihop en libabrödspizza till mig själv istället. Innan dess hade jag packat godispåsar till söndagens Pay & Jump, skönt att slippa sitta med det i sista sekunden. Jag kollade lite på GVFÖ och gick och lade mig tidigt. 

I lördags var det riktigt höstruskväder. Gick en härlig långpromenad i regnet, kom hem, tränade yinyoga och gjorde rehab. Eldade i kaminen, lade mig i soffan och läste, kände mig omotiverat slö och hade lite ont i huvudet, vilket förtog lite av helgstämningen. Klockan 16 hade vi bestämt att vi skulle träffas och bygga bana till söndagen, eventuellt var det det som också hovrade över mig. HATAR att ha eftermiddagstider att passa när jag annars är ledig, det blir liksom inget gjort innan för det känns inte som att det är lönt att sätta igång med något "eftersom man snart ska iväg", och det är inte heller avkopplande att bara ligga och slappa "eftersom man snart ska iväg". Men iväg kom jag, vi var rätt många som hjälptes åt så det gick snabbt att bygga så jag kom också hem i vettig tid. Kanske mest för att L tog på sig att fixa med startlistorna i Equipe, vi brukar annars sitta och svära över det kvällen innan, men nu slapp jag i alla fall det. Åkte hem, fixade middag och så kollade vi på ett avsnitt av The Gentlemen innan jag dök i säng. 

Igår hade jag ställt klockan på 04.00 för vi skulle samlas i stallet 07.30. Gick upp, gick en mil med hundarna, åt frukost och gav mig av. Det hade varit minusgrader under natten, fick skrapa rutorna på bilen. När jag kom till stallet älgade jag raka vägen upp i domartornet i ridhuset och startade en liten värmefläkt, så att jag och L skulle ha det någorlunda drägligt under våra timmar däruppe. Allt gick bra och flöt på smidigt, vi var rätt många funktionärer och stämningen var god. Sedan satt vi en god stund runt grillen och snackade och hade det allmänt gemytligt. Solen sken och av morgonens kyla märktes inget. Var hemma igen vid 13.-tiden så det var habilt. Slängde mig i soffan och höll inom kort på att dö av värmeslag för solen stod på och det var som i en bastu i vardagsrummet. Min man har ju fått för sig att han ska börja träna qigong, eller om det möjligen var tai chi, men stället han hittat gick inte att kontakta för att anmäla sig, så han bestämde sig för att åka dit på vinst och förlust. Jag var rätt övertygad om att han skulle komma hem igen i ogjort ärende, men nejdå, han hade blivit välkomnad med öppna armar och var helnöjd. Själv hann jag titta ikapp på GVFÖ och herregud vilket djävla program. Så här tycker jag om paren som medverkar: 

SARA och GABRIEL: Jamen dom är ju ändå rätt gulliga, va. Höll dock på att dö när Sara viskade Ska vi gosa ikväll? till Gabriel och jag bara MEN FÖR HELVETE!, det är väl ändå inget man planerar, det  är väl nåt man bara GÖR när andan faller på? Men det kanske är mig det är fel på. 

JULIA och EDIN: Tycker de verkar hyfsat sympatiska, men också att de har o-er-hört svårt att kommunicera  med varandra och det och känns inte som att de är på samma nivå någonstans? Det här kan aldrig gå vägen, är min känsla. 

YASMIN och FELIX: Gillar båda, men tror inte att det kommer att hålla. Hon är alldeles för extrovert, han för introvert och det kommer aldrig att funka i längden. Tror jag dårå. Blir för helvete skitstressad av hennes prat om att bo i husbil och vad är ens en "breathwork-coach"?

BELINDA och MAX: Jag blir på riktigt mörkrädd av dom. Fy vilka läskiga och obehagliga människor.  Tycker de är döda i blickarna och jag skulle inte bli förvånad om de blev ertappade med att ha hela tomten full av nedgrävda lik. Eller om de skulle ta det gemensamma efternamnet FRITZL och sedan göra allt för att leva upp till det. Brr. 

OLIVIA och URBAN: Jamen var hittar dom alla dessa människor? 40-talet ringde och ville ha tillbaks sin kvinnosyn, Urban svarade och Olivia bara tindrar med ögonen och tycker allt han är och gör och säger är toppenfantastiskt. Henne har dom verkligen lyckats med, castingteamet på SVT. Och honom med. Det är ju ändå vad man kallar bra tv, va? Vill slå en knytnäve rakt in i bådas ansikten faktiskt. 

SOFIA och RASMUS: Sofia känns ju som århundradets velpotta, fast jag tycker någonstans ändå att hon är modig som är så pass öppen med det. Och Rasmus, vilken gullis han är! Oklart dock om han står ut i längden med någon som inte ens kan välja en vitlök i affären utan att göra det till ett beslut som någon annan måste vara delaktig i. 

JENNIE och FREDRIK: Ja, vad säger man. Man får liksom barrikadera sig bakom hela Jysks sortiment av skämskuddar när de börjar prata om sina "orgasmiska" stunder lika obesvärat som om de åt en ostmacka. Vilka djävla tomtebarn! Men ändå bra matchat får man ju ge produktionen.  

Nu ska jag kicka igång arbetsveckan. Den började bra med att kaffeautomaten i fikarummet var död.  Jag vill gärna inleda arbetsdagen med ett par koppar te, så jag gick till produktionens kaffeautomat istället. Där är det nog ingen som någonsin har tryckt på "hot water"-knappen och mitt goda gröna nyttiga te smakar nu som sånt där te man kan få i föreningslivet, med en lätt bismak av kaffe därför att man inte har någon dedikerad te-termos utan man tar en i högen och den har aldrig diskats ordentligt utan bara sköljts ur nödtorftigt, och innehåller därför åratal av kaffeavlagringar. Kaffe är det som får föreningslivet att gå runt, så tepåsen är också i runda slängar hundra år gammal eftersom någon köpte ett storpack någon gång runt 1977 och de har fortfarande inte tagit slut.