fredag 30 november 2018

Förruttnelse! Hasta, o älskade brud (varning för äckligt och då menar jag inte Stagnelius)

Det har luktat "lite konstigt" i fikarummet på jobbet ett tag. En sån där liksom lite diffus men väldigt äcklig lukt som inte riktigt gick att identifiera var den kom ifrån. Var det kompostpåsen? Nä. Var det diskmaskinen? Nix. Nähä, vad var det då?

"Det kanske är Tjoffsan", sa någon på förslag. För något år sedan hade vi nämligen en råtta som tittade fram då och då och mumsade i sig valda delar av fruktskålens innehåll. Anti-Cimex var där och ställde ut fällor, men råttor är ju, till skillnad från möss, intelligenta djur så de går inte i dom i första taget. Sedan hittade och lagade någon ett hål i väggen, i samma veva försvann Tjoffsan, som vi döpte henne till och problemet var löst. Så allt var ju frid och fröjd fram tills nu.

Idag tröttnade jag nämligen på den där äckellukten och bestämde mig för att gå till botten med det en gång för alla. Det visade sig då att någon djävla mjöldryga från Anti-Cimex hade ställt en råttfälla längst in i ett skåp, bakom en list som fick monteras bort för att man ens skulle kunna se vad det nu var som har förpestat luften till morgonkaffet hela veckan. Tjoffsan hade tydligen slappnat av på sin ålders höst. Men hur kan man ens komma på tanken att ställa en fälla på ett så otillgängligt ställe? Alla vet ju att råttfällor ska stå så de kan inspekteras med jämna mellanrum, men här fick man ju nästan ta Arga Snickaren till hjälp. Jag reviderar: Alla utom Anti-Cimex vet att råttfällor ska stå så de kan inspekteras med jämna mellanrum. Var ju inte extremt sugen på att stoppa in handen i ett mörkt skrymsle som luktade massgrav och där det eventuellt stod en råttfälla som eventuellt hade eller inte hade smällt igen, ingen visste. Så jag gick och hämtade något slags redskap på verkstan och petade fram följande härlighet:




Tjoffsan, rest in peace

Jag ser inte mig själv som särskilt äckelmagad, men det här var fan i mig ett gränsfall till och med för mig. UUUURK vad det stank på nära håll. Är ej oprövad när det gäller stanker, jag har ju jobbat med att sortera smutstvätt åt Landstinget i över tio års tid och den kroppsliga utsöndring som jag inte har kommit i kontakt med finns helt enkelt inte. Har man vuxit upp på en bondgård har man också fått sin beskärda del av råttor och möss som går och dör i väggar och ligger och osar, men jag känner lite att det här var någon form av världsrekord i saker som luktar illa.
Men man är ju en viking, så det var ju bara att bita ihop och förpassa eländet till soptunnan (utomhus) och sedan gå och hämta nån sån där luktegottspray från toaletten och försöka neutralisera den ODÖR som spred sig med vindens hastighet när Tjoffsan lämnade byggnaden.

Om jag inte blir "Årets medarbetare" nu så vet jag fan inte vem som skulle bli det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar