Igår hade jag Spanjorskan och försökte verkligen tänka på det som L sagt till mig förra veckan: stadig hand och inramning, inga omotiverade eftergifter när hon inte behöver det. Med Spanjorskan så är det generellt så att antingen så går hon över tygeln med någon form av hjorthals, eller så går hon bakom lod. Att hitta det där perfekta dragläget där hon jobbar genom kroppen är banne mig inte enkelt alltså, och det är ju inte som att hon själv hjälper till, hehe. Tyckte dock jag fick till en bra kontakt i skritt och trav, sen blev galoppen lite rörig för vi skulle galoppera på kvartslinjerna men det var så många som bröt av och vände över så det kändes som att det var hästar exakt överallt, och då var vi ändå bara sex stycken igår! Jag blev lite stressad för att jag inte fick till det, Spanjorskan blev stressad för att jag blev stressad och då gick det plötsligt jättebra. INTE. Fick göra nån galoppfattning efter att vi egentligen skulle sakta av, bara för att få till NÅGOT som var att hon inte stimmade omkring med högt och oroligt huvud. Men fram till galoppen kändes det ändå bra. Hon är så mjuk och trevlig att sitta på och jag gillar henne verkligen. Vi red en övning med bogen in på kvartslinjerna, det var assvårt. Tänk att det ska vara så djävla svårt att bara rida rakt fram, sa vi lite uppgivet fnissigt till varandra efteråt. Sånt är livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar