Idag har vi verkligen inte gjort något speciellt. Vi, eller jag, pratade lite löst om att åka på en liten loppis som ligger en bit härifrån och som har öppet på helgerna, men peppen ville inte riktigt infinna sig för den verkar mest innehålla white trash-människors avlagda saker. Så jag tog en taxpromenad i skogen och när jag kom hem gjorde jag müsli och löste fredagskorsordet i DN och sedan var klockan plötsligt för mycket för att åka på loppis den dagen. Så kan det gå. Imorgon gör vi kanske ett nytt försök.
Vi såg Arn-helvetet igår. Maken till tradig film får man väl leta efter, om jag får framföra min ödmjuka åsikt. Det enda bra med den var att se Joakim "jag läser innantill från mitt manus" Nätterqvist rida, för det är ju något han verkligen kan. Det finns inget värre än att se skådespelare, vars karaktärer ska föreställa erfarna ryttare, sitta som hösäckar och skumpa omkring lite hur som haver på hästryggen.
Jag lider av lite ansiktsblindhet. Kände inte igen Arn i en scen bara för att han hade skaffat sig lite längre hår och skägg sedan förra scenen (gissningsvis för att markera att det gått några år av umbäranden på hemvägen från Det Heliga Landet). Men Cecilia som inte sett honom på 20 år kände igen honom på sekunden, medan jag fortfarande satt och "vem är det där, är det han dansken?" och min man bara "men det ser du väl att det är ARN".Jaja. Man kan inte vara bäst på allt.
Snart ska jag resa mig från min halvliggande position i soffan och masa mig ut i köket och laga middag. Pannbiff med lök, egenodlad potatis, någon smaskig sås. Kan ju inte bli annat än gott, kan man ju tycka.
lördag 15 september 2012
fredag 14 september 2012
Worse things happens at sea
Fredag, äntligen fredag. Den här veckan har varit ovanligt seg och jobbig, liksom upprepat sig själv många gånger som en långtråkig gammal mellanstadielärare som tycker att man ska läsa högt i Ur Folkens Liv varenda OÄ-lektion.
Men till slut blev det i alla fall fredag. Kom hem och var slut som människa, så jag powernappade i en timme eller så för att orka hålla mig vaken till efter 18.00 eller så. En timme är förstås för länge för att klassas som en powernap, men det blev så ändå. Remus kom uppsmygandes i sovrummet och intog sängen med ett jättesprång. Sedan kröp han ner under täcket och sträckte ut sin jättelånga taxkropp bredvid mig så att vi kunde ligga sked. Då går det lätt en timme eller två, och det kan det väl få göra.
Så nu är jag på hugget igen. Kokar en gulaschsoppa som skulle kunna få vilken ungrare som helst att brista ut i både sång och tårar. Eller det vet jag förstås ingenting om, jag känner inga ungrare. Men den blir god. Till det: vitlöksbröd som står i ugnen, och nu funderar jag på om jag inte snabbt ska slänga ihop en äppelkaka också, när ugnen ändå är varm. Vi har i och för sig ätit äppelkaka i dagarna tre, men äppelkaka kan man väl aldrig få för mycket av.
Ja, och ute är det regn och rusk. Inne eldas det i kaminen. Mysfaktorn är mycket hög. Misstänker dock att min man kommer att sabba den något genom att föreslå att vi ska se hans djävla Arn-film. Vi har sett del ett. Arn växer upp och är en hejare på allt möjligt. Sedan träffar han Cecilia och sexar lite med henne. Hon blir gravid, skandalen är ett faktum och som straff skickas de båda till varsitt kloster. Arn skickas iväg för att korståga i främmande land i åratal och Cecilia föder en unge som tas ifrån henne, och sedan får hon gå där och se from ut i klostret i tjugo år eller däromkring, medan Arn är ute och krigar. Sedan blir Arn befriad från sin plikt att vara korsriddare och så tar filmen slut, så man kan väl på ganska goda grunder gissa att del två inleds med att han ska såsa hemåt till Cecilia och att de ska leta rätt på sin unge och vara lyckliga i alla sina dagar, och så är det insprängt lite slagsmål och maktkamper för svearna eller götarna eller vilken sida de nu var på, minns inte riktigt, det var ju en djävla röra innan Sverige blev ett rike, och så nån het kärleksscen i gröngräset förstås.
Ja, sådär tror jag i alla fall att min fredagskväll kommer att gestalta sig.
Men till slut blev det i alla fall fredag. Kom hem och var slut som människa, så jag powernappade i en timme eller så för att orka hålla mig vaken till efter 18.00 eller så. En timme är förstås för länge för att klassas som en powernap, men det blev så ändå. Remus kom uppsmygandes i sovrummet och intog sängen med ett jättesprång. Sedan kröp han ner under täcket och sträckte ut sin jättelånga taxkropp bredvid mig så att vi kunde ligga sked. Då går det lätt en timme eller två, och det kan det väl få göra.
Så nu är jag på hugget igen. Kokar en gulaschsoppa som skulle kunna få vilken ungrare som helst att brista ut i både sång och tårar. Eller det vet jag förstås ingenting om, jag känner inga ungrare. Men den blir god. Till det: vitlöksbröd som står i ugnen, och nu funderar jag på om jag inte snabbt ska slänga ihop en äppelkaka också, när ugnen ändå är varm. Vi har i och för sig ätit äppelkaka i dagarna tre, men äppelkaka kan man väl aldrig få för mycket av.
Ja, och ute är det regn och rusk. Inne eldas det i kaminen. Mysfaktorn är mycket hög. Misstänker dock att min man kommer att sabba den något genom att föreslå att vi ska se hans djävla Arn-film. Vi har sett del ett. Arn växer upp och är en hejare på allt möjligt. Sedan träffar han Cecilia och sexar lite med henne. Hon blir gravid, skandalen är ett faktum och som straff skickas de båda till varsitt kloster. Arn skickas iväg för att korståga i främmande land i åratal och Cecilia föder en unge som tas ifrån henne, och sedan får hon gå där och se from ut i klostret i tjugo år eller däromkring, medan Arn är ute och krigar. Sedan blir Arn befriad från sin plikt att vara korsriddare och så tar filmen slut, så man kan väl på ganska goda grunder gissa att del två inleds med att han ska såsa hemåt till Cecilia och att de ska leta rätt på sin unge och vara lyckliga i alla sina dagar, och så är det insprängt lite slagsmål och maktkamper för svearna eller götarna eller vilken sida de nu var på, minns inte riktigt, det var ju en djävla röra innan Sverige blev ett rike, och så nån het kärleksscen i gröngräset förstås.
Ja, sådär tror jag i alla fall att min fredagskväll kommer att gestalta sig.
torsdag 13 september 2012
Mästergooglaren
I lördags eller nåt sånt när jag skulle gå och lägga mig så sa min man att det var ett program om veterinärer som påminde om tv-serien I vår herres hage som nyss hade börjat på tv, men jag var 1. trött, 2. sur och hade 3. huvudvärk så det sket väl jag i och gick och lade mig istället. Sedan dess har han, min man alltså, svamlat om denna FANTASTISKA serie från arla till särla. Bläddrat genom tv-tidningen hundratusen gånger för att se när den skulle gå igen, utan att hitta. Googlat genom hela internet utan att få napp. Så idag gjorde jag ett försök och det tog mig mindre än tre minuter att hitta The Incredible Dr Pol på National Geographics sumpiga hemsida.
Dessvärre går nästa avsnitt på tisdag klockan 13.00. Vad är det för djävla tid att visa spännande tv-program på nu då? Eller "varför har vi aldrig skaffat en sån där digitalbox med inspelningsfunktion"? Va? Va? Va?
Men i alla fall. Ge mig Google och ett par minuter, jag kan ta reda på precis vad som helst. Ville bara nämna detta i förbigående.
Sign.
Ödmjuk_68:a
Dessvärre går nästa avsnitt på tisdag klockan 13.00. Vad är det för djävla tid att visa spännande tv-program på nu då? Eller "varför har vi aldrig skaffat en sån där digitalbox med inspelningsfunktion"? Va? Va? Va?
Men i alla fall. Ge mig Google och ett par minuter, jag kan ta reda på precis vad som helst. Ville bara nämna detta i förbigående.
Sign.
Ödmjuk_68:a
onsdag 12 september 2012
Bonde söker fru
Yesyesyes, ikväll börjar programmet jag älskar att hata, nämligen Bonde söker fru. Tror jag har sett alla säsonger utom en, och jag vet egentligen inte varför jag missade den. Det var den säsongen när han, Karl-Petter eller vad farao han nu hette var med, han som sedan var med i Let's Dance och allt möjligt sen. Som jag inte HELLER såg i och för sig, men han ploppade upp i media lite överallt ett tag tycker jag. Det har väl ingen annan bonde gjort varken förr eller senare vad jag vet.
Sitter nu här och är sjukt peppad. Stod i köket och skulle slänga ihop en äppelkaka som ska avnjutas lagom till att Linda Lindorff dyker upp i rutan med sitt klämkäcka sätt och sina brevskördar, men smöret var slut så jag fick skicka min man till Konsum för att det skulle bli någon ordning med det hela. Nu är han dock tillbaks, så nu ska jag masa mig ut och färdigställa härligheten. Tjingeling.
Sitter nu här och är sjukt peppad. Stod i köket och skulle slänga ihop en äppelkaka som ska avnjutas lagom till att Linda Lindorff dyker upp i rutan med sitt klämkäcka sätt och sina brevskördar, men smöret var slut så jag fick skicka min man till Konsum för att det skulle bli någon ordning med det hela. Nu är han dock tillbaks, så nu ska jag masa mig ut och färdigställa härligheten. Tjingeling.
tisdag 11 september 2012
I fablernas värld
Jamen HEJ och HÅ vad tiden skenar iväg nu då. Vet inte riktigt vart den tar vägen. Men det är väl det gamla vanliga, jobb och träning och sånt. Sedan är jag mån om min skönhetssömn också, så där försvinner ju en hel del tid faktiskt. Minst sju timmar vill jag ha per natt, gärna mer om det går. Jag kan absolut med att gå och lägga mig klockan 20.00 om jag är hemma. Den tiden är förbi när man var tuff och kunde vara uppe och leva rövare till långt in på småtimmarna. Jag träffade en tjej (i min ålder, obs) i helgen som påstod att hon bara sov 3-4 timmar per natt och hade så gjort i flera års tid och det "gick hur bra som helst". Hade det varit jag så hade jag varit död, alternativt en zombie för längesen.
Det här med att gå och lägga sig klockan 20.00 stupar dock oftast eftersom jag går cirka en miljon hundkurser just nu, och alla utom en är på kvällstid. Och det viktigaste på alla hundkurser är FIKASTUNDEN. Det är nästan så man tror att man har löst medlemskap i Svenska Bruksfikaklubben. Hade man bara kommit dit och tränat så hade kursen gått på ett nafs, men nu ska man träna, fika och sedan träna lite till efter det. Så det tar sin lilla tid.
För övrigt så planerar vi att köpa en frys. Det låter ju inte så revolutionerande och vi har redan en, men den står i källaren och är aningens för liten för att vi, eller åtminstone jag, ska kunna frysa ner allt jag vill kunna frysa ner. Och i köket har vi bara kyl/sval. Och det är ju rätt så tradigt att behöva trippa ner till källaren bara för att hämta lite dill, och så upp igen och spetsa till sin lilla fisksås, och så ner igen med resten av dillen. Eller glassen. Eller brysselkålen, fast där går man ju inte ner igen utan äter upp alltihop på en gång.
Vårt kök är dock pyttelitet och det finns inte plats för en frys. Så därför har vi gjort en rockad och tömt städskåpet och flyttat ut alla städgrejer till garderoben i hallen och så ska frysen in där städskåpet stod innan. Eller står fortfarande, men det ska ju väck vad det lider. So far so good, fast nu har allting avstannat igen eftersom det först måste komma en elektriker och sätta ett eluttag i köket så att frysen kan kopplas in. Vägrar ha såna där lösningar som man kan se hos förtappade själar i Arga Snickaren, med förlängningssladdar kors och tvärs över väggarna. Över min döda kropp.
Allra överst och längst in i städskåpet låg en liten plastpåse med mina kylskåpsmagneter som jag har letat efter ända sedan vi flyttade hit för snart 3 år sedan. Är det något jag hatar så är det att leta efter saker som jag VET ska finnas någonstans, och inte hitta dom. Och även om kylskåpsmagneter inte på något vis finns beskrivet någonstans i början av Maslows behovstrappa så är det ändå sjukt störigt att veta att de har funnits och inte hitta dom. Förrän nu då alltså. Slutet gott allting gott. Simma lugnt, som Jakob Uggla skulle ha sagt.
Det här med att gå och lägga sig klockan 20.00 stupar dock oftast eftersom jag går cirka en miljon hundkurser just nu, och alla utom en är på kvällstid. Och det viktigaste på alla hundkurser är FIKASTUNDEN. Det är nästan så man tror att man har löst medlemskap i Svenska Bruksfikaklubben. Hade man bara kommit dit och tränat så hade kursen gått på ett nafs, men nu ska man träna, fika och sedan träna lite till efter det. Så det tar sin lilla tid.
För övrigt så planerar vi att köpa en frys. Det låter ju inte så revolutionerande och vi har redan en, men den står i källaren och är aningens för liten för att vi, eller åtminstone jag, ska kunna frysa ner allt jag vill kunna frysa ner. Och i köket har vi bara kyl/sval. Och det är ju rätt så tradigt att behöva trippa ner till källaren bara för att hämta lite dill, och så upp igen och spetsa till sin lilla fisksås, och så ner igen med resten av dillen. Eller glassen. Eller brysselkålen, fast där går man ju inte ner igen utan äter upp alltihop på en gång.
Vårt kök är dock pyttelitet och det finns inte plats för en frys. Så därför har vi gjort en rockad och tömt städskåpet och flyttat ut alla städgrejer till garderoben i hallen och så ska frysen in där städskåpet stod innan. Eller står fortfarande, men det ska ju väck vad det lider. So far so good, fast nu har allting avstannat igen eftersom det först måste komma en elektriker och sätta ett eluttag i köket så att frysen kan kopplas in. Vägrar ha såna där lösningar som man kan se hos förtappade själar i Arga Snickaren, med förlängningssladdar kors och tvärs över väggarna. Över min döda kropp.
Allra överst och längst in i städskåpet låg en liten plastpåse med mina kylskåpsmagneter som jag har letat efter ända sedan vi flyttade hit för snart 3 år sedan. Är det något jag hatar så är det att leta efter saker som jag VET ska finnas någonstans, och inte hitta dom. Och även om kylskåpsmagneter inte på något vis finns beskrivet någonstans i början av Maslows behovstrappa så är det ändå sjukt störigt att veta att de har funnits och inte hitta dom. Förrän nu då alltså. Slutet gott allting gott. Simma lugnt, som Jakob Uggla skulle ha sagt.
söndag 9 september 2012
A road trip to Kaliningrad
Hahaha. Som av en händelse så kom jag på min man med att sitta och slöglo på ett program på tråkkanalen Axess som handlade om Kant. Immanuel Kant, den gamle tyske filosofen som ingen på jobbet ens hade hört talas om när jag namedroppade honom häromdagen. Nu kunde jag titta upp från det jag höll på med och helt ledigt säga: Kant? Filosofen? Ja, han var ju från Kaliningrad. Eller Ostpreussen hette det väl på hans tid. I alla fall är universitetet i Kaliningrad uppkallat efter honom, det heter Immanuel Kant Baltic Federal University. Och så nickade jag lite jojo-så-är-det-aktigt och återgick till att kolla folks vidriga statusuppdateringar på Facebook.
Känns ju alltid skönt när lite värdelöst vetande som man snappat upp utmed vägen (i det här fallet efter en tvångsgoogling efter förra veckans svar på STEG FÖR STEG i Vaken i P3/P4) kan komma till nytta. Åtminstone så länge man har det i någorlunda färskt minne och kan briljera. HA! HA! HA!
Känns ju alltid skönt när lite värdelöst vetande som man snappat upp utmed vägen (i det här fallet efter en tvångsgoogling efter förra veckans svar på STEG FÖR STEG i Vaken i P3/P4) kan komma till nytta. Åtminstone så länge man har det i någorlunda färskt minne och kan briljera. HA! HA! HA!
fredag 7 september 2012
Något som stör mig sjukt mycket är folk som mailar och skriver hela djävla mailet i rubrikraden. Lyssna noga på det här: En rubrik är en rubrik och ingen djävla avhandling, och folk som inte fattar det är imbecilla kretiner som inte borde ha obegränsad tillgång till internet och eventuellt inte heller rösträtt. Enligt min ödmjuka uppfattning DÅRÅ.
Frågor på det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)