Roaming in far off territory

I förrgår, när det alltså var 32 fucking grader varmt, så upplevde vi att det ändå var rätt svalt inomhus.  Ett tag efter att man kommit in åtminstone, men det gick ju fort att vänja sig och då fick man gå ut en sväng för att få lite perspektiv. Inomhustemperaturen var nämligen 26 grader, men jämfört med 32 så var det ju...ja, svalare åtminstone. Igår morse var det fortfarande 26 grader på nedanvåningen där fönstren varit stängda under natten, och när jag kom hem igår var det som en bastu trots att det blivit mer normala sommartemperaturer utomhus, 23 grader någonting. Oh the joy of betonghus. Gick ut med hundarna i skogen, kom sedan hem och öppnade alla fönster i hela huset för att få in den lite svalare luften. Städade, bäddade rent i sängarna, tränade sedan ett pass som hette BURN, BABY, BURN som var inriktat på core. Kändes medel i jobbighet, ingen speciell träningsvärk idag så någon form av bålmuskulatur har jag väl tydligen ändå. Avslutade med lite yinyoga, sedan låg jag på soffan och läste Marianne Lindberg De Geers senaste dagbok. Älskar att läsa om hur livet puttrar på hemma hos Marianne och Carl Johan och hur gulliga de är mot varandra. 

Sen skulle hundarna ha mat och hönsen skulle stängas in. De brukar gå in självmant när de tycker det börjar bli kväll, och de som ännu inte gått in brukar komma ilande när jag kastar ut lite mat i hönsgården vilket jag gör varje kväll, men igår var det som förgjort. När jag trodde att alla var inne så visade det sig att en av Cream Legbarhönorna fortfarande örlade omkring ute i trädgården och när jag skulle fösa in henne så flaxade hon över staketet till den andra delen av trädgården, in under några buskar förstås där man inte kunde komma runt. Under det debacle som uppstod tills hon var tillbaks på rätt sida igen så promenerade de flesta av hönsen som gått in i hönsgården ut i trädgården igen. Det var bara att låta det vara och gå in och läsa en stund till, nästa gång jag kom ut så var alla inne även om jag fick leta ett bra tag  bland buskarna inne i hönsgården för att hitta Cream Legbarhönorna som är rätt skygga och håller sig på sin kant. En (Lillemor) ligger ju fortfarande och ruvar så henne vet man åtminstone var man har, men de andra två har en förmåga att göra sig osynliga. Men till sist hade jag räknat in hela flocken och kunde stänga för dom och gå in. 

Så var det fredag! Jobbveckan har väl varit sådär, känns som att alla är trötta och lite stingsliga. Känns också som att vissa personer i vissa frågor väljer att bara titta på myntets ena sida och dessutom ger sig själva orimligt mycket tolkningsföreträde, men det är väl bara att försöka släppa det och gå vidare.  Tänker att karma kommer att bita dessa människor i röven på ett eller annat sätt, den som sitter tillräckligt länge vid floden ser förr eller senare sina fiender flyta förbi, osv. 

Idag ska jag springa intervaller efter jobbet så får jag se hur det känns. Förhoppningsvis bra? Sen hem och slappa resten av dagen och så tidigt i säng. Imorgon ska jag vara med på en prova på-dag i ett hundsammanhang. Är verkligen inte jättepepp, men har man lovat (vilket jag gjorde i ett svagt ögonblick) så har man och då får man bara ta sig samman och vara professionell. Men resten av helgen är det i alla fall tomt i kalendern. Min man jobbar sista dagen innan semestern idag, själv ska jag knota på i tre veckor till. Vi får en vecka tillsammans i år i alla fall, förra året fick vi noll. Fördelen med det upplägget är i alla fall att min man förhoppningsvis ska bygga klart (det förbannade) uthuset under sina tre ensamma veckor så att vi kan få ordning där. Det är ju längesen golv, tak och väggar kom på plats,  så egentligen är det bara detaljer som återstår. Olyckligtvis är det enligt min man petigt med detaljerna, och petigt är därför också lika med "tar jättelång tid" även om han faktiskt har varit disciplinerad och gjort något lite nästan varje dag även i veckorna och då går det ju åtminstone framåt. Hans problem är att han ibland har enormt lång startsträcka, och tidigare evighetsprojekt har blivit evighetsprojekt just för att det inte har blivit något gjort i veckorna p g a trött efter jobbet (vilket jag i och för sig förstår och respekterar), men sen har heller inget blivit gjort på helgen p g a då ska man vara ledig. Men det var då, nu är han ute en stund varje kväll OCH rätt många timmar varje helg. Sen är det ju otroligt att det ska ta sådan tid ändå, det räcker tydligen inte att räkna med faktor Pi utan man får kanske börja multiplicera med något i stil med Avogadros konstant (6.02214076×1023) för att komma någonstans i närheten av så lång tid (och så mycket pengar) som ett byggprojekt faktiskt tar vs vad man ursprungligen uppskattar. 

Apropå pengar så kom det ett prisförslag från verkstaden för att fixa det som de upptäckte på servicen, det var bromsar och  stötdämpare och fan vet vad mer som skulle bytas och det skulle landa på närmare 20 papp, och då är ändå bilverkstan i byn en av de billigare. ZzzZZZzzz. Hatar bilar, eller rättare sagt allting som kostar pengar som man aldrig får tillbaks. Vi får kanske köpa en annan bil? tyckte min man, men det är ju inte som att det alternativet kommer att bli billigare. Hur man än vänder sig har man röven bak, osv. 

Jaja, det får bli ett senare bekymmer. Nu ska arbetsdagen stökas undan så att det kan bli helg någon gång.