B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Skelettöns gåta

Boken börjar med att ALFRED HITCHCOCK av en ren händelse hör av sig och frågar om det möjligtvis är så att de Tre Deckarna har dykcertifikat, vilket de ju höll på att ta i Juvelgåtan, och nu har de alltså avlagt examen och har ytterligare kompetenser på sin digra meritlista. Det visar sig att PETERS fader, som ju är en rätt så berömd filmfotograf, är iväg och spelar in film långt bort på östkusten, i (det förmodat fiktiva området) Atlantic Bay, och nu har Hitchcock fått veta att det börjat hända mystiska saker där. 

Där finns en ö med det fantasieggande namnet SKELETTÖN, där det sägs spöka för en gång i tiden fanns det ett nöjesfält där (eller korrekt: det finns fortfarande kvar, men övergivet) där en rik flicka vid namn Sally Farrington propsade på att få åka karusell fastän det var ett förfärligt oväder och synden straffar sig som bekant själv, blixten slog ner i karusellen och Sally Farrington dog jämmerdöden och sägs nu gå igen på nöjesfältet, därav övergivenheten av detsamma. Nu när filmteamet dragit in så har det  utöver spökerierna också förekommit stölder och bråk och Alfred Hitchcock tycker därför att den rimliga lösningen är att skickaTre Deckare kors över kontinenten för att snoka runt lite och undersöka saken, fast under täckmantel som lite statister i några dykscener som också ska spelas in i ovan nämnda film.

Knappt hinner deckarna lämna Hitchcocks residens i Hollywood förrän de sitter på planet österut, och som vanligt redogör BOB lite kring vad han har hittat för matnyttigt om Skelettön på biblioteket. Såklart lär det finnas en skatt någonstans där som en pirat vid namn Jack Enöra dumpat en gång i tiden och som ingen hittat. JUPITER bidrar med fakta om en annan ö strax intill Skelettön, HANDEN heter den, och den har en slags vindgejser där vatten sprutar upp när det stormar vilket ju är ett naturfenomen som vilken 14-åring som helst skulle finna spännande (not).
När de kommer fram blir de upphämtade av en karl med slug blick, SAM, som verkar lite märklig och otrevlig, och det visar sig så småningom stämma för han kör inte alls till den lilla staden Fishingport där de ska inhysas hos en MRS BARTON, utan lurar ut dom till vad de först tror är Skelettön men som visar sig vara den intilliggande ön Handen där han utan vidare lämpar av de unga tre i full storm dessutom, som ett mycket missriktat practical joke som ingen begriper vad det går ut på. Där sitter de och kan inte annat, men som tur är kommer en flink grekisk grabb, CHRISTOS, eller Chris som han föredrar att kallas, seglande från ingenstans och ser till att de kommer i land. Chris anförtror sig utan vidare att han och hans fader, båda dykare, är fattiga och dessutom allmänt misstrodda på hela Skelettön på grund av att de är utlänningar, hans fader har dessutom drabbats av dykarsjuka och är delvis förlamad  och därför dyker Chris omkring och letar efter Jack Enöras skatt som ska ge honom tillräckligt med kosing för att ta sin fader hem till Grekland igen, vilket verkar vara förutsättningen för att bli frisk. Medan de seglar tillbaks mot Fishingport så ser de det gamla nöjesfältet på Skelettön tändas upp och "en jänta i vit klänning" a k a karusellspöket Sally Farrington, syns glida omkring. Jupiter vill förstås dit per omgående för att undersöka saken men blir för ovanlighetens skull nedröstad och inom kort är de alla (utom Chris) lyckligt installerade hos mrs Barton. 

Nästa morgon kommer Peters fader i sällskap med den lokala ordningsmaktens representant KOMMISSARIE NOSTIGON som identifierar Sam som en person som "gör vad som helst för pengar" och som "gillar att jäklas med folk". Sen börjar man, mest Peters fader, ifrågasätta Chris, hur kunde han och ingen annan veta var deckarna befann sig plus att han ju är utlänning och därmed per definition allmänt skum och potentiellt misstänkt tjuv. Det är tydligen allmänt känt att Chris behöver pengar åt sin sjuke fader så därför kan det ju mycket väl vara han som ligger bakom de mystiska stölderna som filmteamet drabbats av. Lite så går snacket utan att man kommer någon vart med det, men kommissarie Nostigon ska i alla fall ta ett snack med den här Sam, för ingen har ju gett honom uppdraget att hämta deckarna så det är något av ett mysterium. 

Sedan ska deckarna äntligen gå se Skelettön med egna ögon och där får de först träffa diverse folk från filmteamet: regissören ROGER DENTON, biträdande regissören HARRY NORRIS (oklart om han är släkt med deckarnas ärkefiende STÖREN NORRIS eller bara en produkt av torftig fantasi hos författaren), dykinstruktören JEFF MORTON samt vakten TOM FARRADAY som städslats med tanke på stölderna och oroligheterna i samband med filmteamets närvaro på Skelettön. Mr Denton är irriterad pga stölderna och förseningarna och dessutom får de inte igång den gamla skruttiga berg- och dalbanan i vilken en maffig slutscen ska utspela sig, och han hotar att åka tillbaks till Hollywood och filma scenerna där istället. Jupiter räknar då ut att det måste ligga i någons intresse att få filmteamet därifrån (smart). 

Deckarna strosar iväg för att utforska en grotta och där träffar de Chris igen. De frågar det alla undrar, nämligen hur han, Chris, kunde hitta deckarna på Handen så snabbt och det visade sig att han hört några gubbar prata om att "deckarungarna" kunde "behöva ett handtag" och då räknade han raskt ut att det betydde "ett tag på Handen" och så var det med den saken. Chris visar sedan upp några gulddukater från kapten Enöras skatt som han hittat när han dykt, men knappt hinner dom börja spekulera kring det förrän Tom Farraday dyker upp och börjar gorma om att Chris är en lymmel eftersom han, Tom Farraday alltså, är övertygad om att han, Chris alltså, ligger bakom stölderna eftersom han, Chris då, både är utlänning och fattig (klart som korvspad). Chris försvinner och Tom Farraday meddelar att nu är det dags för deckarna att ut och dyka med Jeff. Medan de traskar dit berättar han att för tio år sedan jobbade han som vakt på ett värdetransportbolag som blivit rånat av två bröder, BILL och JIM BALLINGER, och i samband med det fått en smäll på axeln som gett honom men för livet. Kustbevakningen hade sedan sett två män i en båt hiva pappersbuntar överbord, det visade sig vara bröderna Ballinger som, antog man, dumpade rånarbytet som aldrig hittades fast de åkte fast och fick fängelsestraff. Nu har det alltså gått tio år och de har nyligen blivit frisläppta. Tom är inte så lite bitter över sin fördärvade arm och har god lust att "betala igen" (huuu).

Sedan får deckarna visa prov på sina dykarfärdigheter, det går bra för Bob och Peter men det visar sig att Jupiter håller på att bli förkyld så för honom blir det dykförbud direkt. Peter hittar en gulddukat och det är ju toppenspännande för finns det en så måste det ju finnas fler och tänk om de skulle hitta kapten Enöras skatt?

På kvällen kommer Peters fader till pensionatet pch är butter p g a karusellen och Sally Farringtons påstådda vålnad. Nästa morgon är Jupiter dyngförkyld och skickas till doktorn (rimligt), medan Peter och Bob ger sig ut på skattjakt med Chris. Jupiter frågar i tur och ordning ut först mrs Barton och därefter DOKTOR WILBUR och får reda på både ett och annat, bland annat att "spökerierna" var ett pojkstreck för många år sedan, och det ryktet plus och kanske framför allt ett konkurrerande nyöppnat modernt nöjesfält gjorde att stället på Skelettön fick slå igen.
Under tiden seglar Chris, Bob och Peter ut till Handen för att dyka efter potentiella skatter, och bäst när de ligger på en klippa och solbadar (p g a ingen skatt hittades) kommer en stor motorbåt och rammar Chris segelbåt så att den och alla deras kläder och grejer sjunker till botten! Det var ju verkligen botten! Men de är inte handfallna utan börjar dyka efter sina pinaler och i samband med det hittar Chris en underjordisk grotta (som visar sig ha förbindelse med den där vindgejsern så att det finns som en liten luftficka uppe vid taket), och i den hittar de sedan en rätt så rejäl mängd gulddukater. De grips av guldfeber och dyker som besatta och upptäcker inte förrän det är för sent att Chris sjunkna segelbåt flyttat sig med hjälp av strömmarna  och nu sitter i grottans öppning som korken i en flaska. Instängda! Tidvattnet stiger! Panik! 

Hemma på kammaren sitter förkylda Jupiter och oroar sig, och tillsammans med Jeff ger de sig ut till sjöss för att leta. De hittar kläderna men av grabbarna syns inte ett spår. Men sen hör Jupiter röster från vindgejserns mynning, han och Jeff lyckas bogsera bort segelbåten från öppningen och därmed också rädda grabbarna från ond bråd drunkningsdöd. Men det är ur askan i elden för Chris del, för någon har snott dyra kameraobjektiv från filmteamet och Chris kniv (som alla tydligen vet är hans) återfinns på brottsplatsen, så det blir raka vägen till arresten för hans del. 

Kommissarie Nostigon kommer förbi och berättar att objektiven återfunnits hemma hos Chris så nu ser det verkligen mörkt ut. Deckarna visar då upp gulddukaterna som bevis för att Chris inte skulle behöva stjäla, men tyvärr blev ju objektiven stulna innan dukaterna hittades så det höll inte. Mrs Barton råkar få syn på allt guld och innan någon vet ordet av är ryktet ute och Skelettön nedlusad med skattjägare till filmteamets stora förtret. Men Jupiter kommer med det strålande förslaget att de ska göra en kortfilm om folk som letar guld, vilket faller i god jord hos mr Norris. 

Sedan räknar Jupiter ut vad den verkliga hemligheten med Skelettön borde vara, och skickar dit Peter och Bob för att kolla om hans teori stämmer (vilket den givetvis gör). Själv är Jupiter för mansförkyld för att följa med. Peter och Bob beger sig till ön och på vägen dit träffar de Tom Farraday och bladdrar ur sig hela Jupiters teori, som i korthet går ut på att bröderna Ballinger bara låtsats dumpa sitt rånbyte och istället gömt pengarna på Skelettön, gissningsvis i grottan, och därför låtit iscensätta spökerierna för tio år sedan för att skrämma bort eventuella besökare under tiden de satt i finkan. Filmteamets närvaro satte såklart käppar i hjulet för denna GENIALISKA (om än väldigt långsökta och komplicerade) plan. Sen visar det sig att Tom Farraday är och har varit i hemlig maskopi med bröderna Ballinger i alla år och de tar Peter och Bob tillfånga och binder dom med Tom Farradays sönderrivna skjorta och hotar med att "göra sig av med dom" så fort de har hämtat sina ovan nämnda gömda pengar. 

Där ligger Bob och Peter och kan inget annat, men plötsligt dyker Chris upp från ingenstans och befriar dom och de simmar därifrån. Det visade sig att den hyvens kommissarie Nostigon sett till att han blivit frisläppt mot borgen och då hade Chris räknat ut att han senast lagt ifrån sig sin kniv uppe vid grottan och där måste Tom Farraday ha hittat den och lagt den vid platsen för de stulna objektiven (solklart) så han, Chris, skulle kolla vad han, Tom Farraday, kunde tänkas ha i kikaren. Mycket, visade det sig och Chris blev vittne till när bröderna Ballinger dök upp och Peter och Bob blev tillfångatagna. Sedan blir de alla tre vittnen till när bröderna och Tom återvänder med bytet och finner sina fångar försvunna (retfullt).Bröderna tror att det är Tom, som blev satt att vakta, som har knutit upp repen (ändå rimlig tanke) och det utbryter en hätsk ordväxling i vilken det framgår att brödena Ballinger ska med en väntande båt till Sydamerika och det är bråttom! MEN, då har den listige Chris slitit loss tändstiften så båten startar inte, och medan de håller på och svär och donar med det så kommer ett par polisbåtar farandes (eftersom Jupiter sent omsider kommit på att det mest sannolika var att bröderna Ballinger kunde vara i krokarna, detvillsäga FARLIGT, men så fort han kom på det rusade han till polisen och säga vad man vill om ordningsmakten i Fishingport, men beredskapen för utryckning till sjöss mitt i natten är minst sagt god) och de försöker fly till fots men den driftige Chris gömmer sig bakom ett klippblock och lägger fälleben på dom med hjälp av en gren. Vilt slagsmål bryter ut men kommissarie Nostigon och hans mannar dyker upp i precis rätt ögonblick och fångar in alla skurkar på ett bräde. 

Äventyret avslutas i vanlig ordning med ett eftersnack på Alfred Hitchcocks kontor där de sista lösa trådarna knyts ihop och allt får sin förklaring. Den inledande kidnappningen till Handen var till exempel iscensatt av bröderna Ballinger med syfte att locka hela filmteamet från Skelettön för att leta, men detta hindrades av ovädret plus att Chris ju hittade dom tidigare än beräknat så den planen gick ju i stöpet. Transportbolaget som blivit rånat betalade ut en rejäl hittelön som alla var eniga om att Chris skulle få och det räckte både till läkarvård för pappan och biljetter hem till Grekland för dom båda. Slutet gott, allting gott. THE END!