Igår var det en lugn dag på jobbet. Har bestämt mig för att den här sista veckan innan semestern kan man banne mig lägga ribban på good enough och inte mer. Har också bestämt mig för att få lite mer rörelse under mina timmar på jobbet. När jag jobbade operativt så var man mestadels på fötter från arla till särla och det var så man längtade efter att få sitta vid skrivbordet en liten stund. Nu sitter jag bara vid skrivbordet och att sitta på röven åtta timmar om dagen fem dagar i veckan kan ju inte vara helt och hållet bra i längden tänker jag. Ska därför försöka få till en rutin med ett par korta promenader runt gården under arbetsdagen. Gården är ungefär så stor som...en och en halv fotbollsplan kanske? så det är ju inga långrundor direkt utan mer bara för att bryta stillasittandet och få in lite ny luft i huvudet. Sånt som maniska kaffedrickare och/eller rökare automatiskt får när de går till kaffeautomaten och/eller rökrutan och det är det ju aldrig någon som säger nåt om, tänker jag när det ändå känns som att jag smiter från jobbet de där minuterna. Påminner om en bekant jag hade för en massa år sen, han jobbade på någon fabrik och där hade man en rökpaus i timmen. Det var kanske inte så att han var den ende som inte rökte, men alla utom han gick i alla fall iväg och satte sig i matsalen/rökrummet fem minuter varje timme. Han hade inte lust att sitta i den där Lützendimman, så när de andra gick iväg satt han kvar vid sin maskin och läste en bok istället. Och herredjävlar vilket liv det blev om det. Han menade på (med all rätt, anser jag) att han jobbade exakt lika mycket som alla andra, men produktionsledningen upplevde det som ett demonstrativt maskande och i det närmaste krävde att han skulle gå och sätta sig i rökrummet som alla andra. Ack, those were the days.
Efter jobbet åkte jag, på uppdrag av min man, till Biltema för att köpa två stycken rörmojänger. Han skickade bild och artikelnummer och innan jag åkte från jobbet så kollade jag upp var på Biltema det fanns och med denna information och siktet inställt på BYGG 42 så tänkte jag att det här skulle väl gå i ett nafs. Men då hade jag inte räknat med Biltemas RÖTNA sätt att organisera saker på. De här rörmojängerna hette på biltemiska "avloppsböj, 45°, 75 mm" med artikelnummer 87-261. Kom fram till BYGG 42 med gott mod, scannade av hyllkanterna efter artikelnummer som man skulle kunna tro var i någon form av nummerordning. 87-259, 87-260, nu börjar det närma sig men nehe, nästa var 88-042. Var det kanske så att de istället var sorterade efter diameter? 32 mm, 40 mm, 50 mm men nehe, nästa var något slags förgreningsrör. Antal grader då? Det började lovande här med, 15°, 30°, HURRA 45° men nehe, då var det 50 mm diameter. Stod framför den där djävla BYGG 42 i vad som kändes som flera timmar innan jag äntligen hittade rätt. Här finns det mycket förbättringspotential vill jag lova.
Kom hem, gick ut med hundarna, kom hem igen, hittade ett brev från sjukhuset i brevlådan med det mycket glädjande beskedet att min bortopererade tumör som förväntat var godartad och ingenting mer behöver göras. Har väl inte direkt legat sömnlös över detta, men lite har det ändå gnagt någonstans eftersom den här sortens godartade tumör kan bli elakartad över tid och ingen kan ju säga vad tid är i det här sammanhanget. Någon gång sker det ju och någon drabbar det ju, är väl en teori som den icke rationella delen av hjärnan ändå har jobbat lite med i det fördolda och skickat ut tankar om det när det varit läge, förslagsvis omkring klockan 02.18 för att säkerställa att det ska finnas gott om tid och plats att älta detta lite extra. Men nu kan jag alltså lägga detta till handlingarna och gå vidare i livet, så GÖTT.
Körde sedan ett Vibes-pass som hette "Be determined", ett helkroppspass utan redskap som bland annat innehöll utfallssteg (som jag hatar), burpees (som jag också hatar) och dips (som eventuellt är den övning jag hatar mest av allt eftersom jag kanske har Sveriges klenaste triceps). Hade ju aldrig satt ihop ett sånt här pass själv, men av någon anledning funkar det att göra passet när Sanna och Jenny visar och via en surfplatta säger peppiga saker som "kom igen", "bra kämpat", "bara tio sekunder kvar nu". För många år sedan så tänkte jag om mig själv att jag var alldeles för odisciplinerad för att träna hemma, jag måste gå på gym för att kunna gå på pass där någon säger åt mig vad jag ska göra och pressar mig ur komfortzonen. Det var ju en lätt tanke att ha när man bor i stan och på cykelavstånd från gymmet, betydligt mer komplicerat när jag flyttade till Nästan-Österlen där det inte finns något gym. Har ju tränat i perioder i grannbyarna, men tyckte det blev för djävla jobbigt med ett pass som började DÅ, då måste jag åka senast DÅ, och då måste jag äta senast DÅ, hela dagen blev liksom inrutad kring detta kändes det som. Plus att det kändes väl sådär för både plånbok och miljö att åka bil 25 minuter dit och 25 minuter hem för att träna i 45 minuter. Så då skippade jag det och det gick väl bra ända tills jag fick artros och blev tvungen att börja träna. Då kunde jag ju visserligen döda myten om mig själv som för odisciplinerad för hemmaträning, det har väl funkat helt okej, men med Vibes är det (i alla fall än så länge) KUL. Finns så himla mycket att välja på och det är inget mästrande om att man måste göra EXAKT SÅ HÄR för att övningen MÅSTE GÖRAS PÅ RÄTT SÄTT. Är så nöjd! Nästa vecka tänker jag att jag ska börja med "våga yoga", sju pass som jag tänker blir en perfekt inledning på semestern.
Efter träningen så åt jag kvällsmat och sen gick jag ut i trädgården och plockade hallon. Borde ge mig ut i skogen och plocka också, har hittat ett ställe med sjuka mängder. Kanske idag? Den som lever får se. Ska träna intervaller efter jobbet, det är väl det enda som står på agendan. Men ja, först jobb såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar